Aftonbladet – 9 januari 1856, sida 1

Länsmaånnen lösgjorde hästen, under det att klockaren och hans fru besigtigade en kapprock sonr funtits liggande i chäsen och hvilken rock tur alla delår liknade den som hustrun aftonen förut Thed så mycken omsorg låtit torka framför spisen. : Klockaren och länsmannen kastade sig upp i åkdonet och nu bar det af i fullt traf. Hustrun stängde kyrkdörraärne och tög nyckeln med sig hem, lugn för sin man, som hon numera Visste vara under den modige och starke mågens. beskydd: ; De åkande häde tillftyggålagt Berga båcke; hvilken på den tiden och innan den omlades, var en af de svåraste och farligaste att färdas uti, då kloekaren ryckte sin måg i armen och hviskade till Honom att han skulle sakta farten: Han hade nemligen med en jägares fina syn? och hörsel; oaktadt mörkret; upptäckt tvenne karlar, hvilka några elnar från vägen sutto på en sten under samtal om-detspratt, som djefvulen i egen hög person spelat dem denna natt, och troligtvigiicke anande, att i det åkdon, som -de hörde. rulla förbi, men icke kunde urskilja i mörkret; samma höga personlighet färdades lik en vanlig menniska; Hyad; var..det?, hviskade;den. längste af de begge karlarne, jag tyekte att det der åkdonet stannade. ; ; Så tyckte jag meds, hviskade den andre; kanske det har gått sönder. OMmM vi skulle höra åt... . Är du galen ? Ja ja, förstå mig rätt., Hvad menar du ? åa tog vår egen häst och chäs. Anej, det var för from häst och för dålig chäsg.n Är det kanske din mening att vända åter till kyrkan för att ta igen vårt åkdon? Hvarför inte? bara det väl hinner dagas något ....Hin Håle skyr dagsljuset liksom ugglan. Nej tack! bättre är då att lägga vanten på det der åkdonet som stannat.