dagen år 1834. Då för tiden förklarade förbundsbeslutet af den 18 Sept. 1834 med anledning af Englands och Frankrikes reklamationer, att ge-lM nom förbundsfördragets införlifvande med kongressakten, hade de-främmande makter, som undertecknat denna kongressakt, hvarken fått sig medgifven någon rätt att bevaka upprätthålI gö landet af tyska förbundsaktens deri sanktionerade grandsatser eller fått.sig uppdragen nåre gon förpligtelse att skydda de särskilda ty alte förbundsmedlemmarnes oafbängighet. Många Nberala statsrättslärare, på hvilkas Jc deduktioner vi här ieke kunna nät vare ingå, )de hafva i Tyskland städse varit a. den åsigten, 50 att wienerkongressakten innev r hvarken kaan rakteren afem allianstrakt.: eller af ett ga-lof rantifördrag för upprättsällandet af det till-1 stånd som genom densamma blifvit grundaät, men likaledes också att i densamma ickr kan sökas något verksamt skydd emot en enskild ar makts möjliga tilltag. Zeit är således fullkomligt. i vilfarelse, då den anser -Stockholmsfördruget af den 21 tien för det svenska territc ;riet skulle Vv öfvertagen redan af medkryntraheanterna i Wienerfördraget. Just 1 Psskland har detta alltid blifvit bestridt s väl af stormakterna som från den liberala dan. Hade Ryssland gjort då af att hh DN? got sätt bemäktiga sig en del DL det svenska territoriet, så skulle detta hafva lifvit skydd 4 genom svenska nationens modiga motst and, men icke genom wienerkongressakter ,, Jag tror mig veta att i preussiska utrikes-;f War crens arkiv finnes en promemoria af Waelm von Humboldt, som var Alexander vOn Humboldts bror och dog 1835, hvilken promemoria uppfattar wienerkongressakten, enligt den här utvecklade åsigten, såsom ett erkännande af det europeiska röctstillståndet, I men icke såsom en garanti för. detsamma. Efter denna digression, för hvilken jag med afseende på det stora intressestockholmska fördraget Väckt, måste oe edra läsare om ursäkt,, vill jag med några ord återkomma till sitaationen för dagen. Tyska pressens vara eller icke vara är i fråga sedan åtta dagar. Skall Pre:ussen eller skall det icke understödja Österrike;s förtroligt meddelade förslag? Det handlar som bekant är om de mellan de december-allierade fastställda fredspropositionerna, som grefve Esterhazy d. 17 December fört till sPetersburg. Diplomafien har ända tills de sednaste dagarne försäkråt att Preussen i trots af kejsär Franz Josephs. enträgna ibref icke skall understödja dem. Hr v. Manteuffels offieiösa korrespondenter börja deremot efter hans återkomst från landet, der han tillbragt julhelgen, försäkra att preussiska sändebudet 1 Petersburg buäfvit förständigadt att smycket varmt eller eftertryckligt,, eller på något dylikt sätt unfjerstödja: de österrikiska propositionerna. Hvem har nu rätt? Båda, som nästan alltid, när det är fråga om Preussisk politik. TFoOlyckligtvis förstår Ryssland med. Svarta hafvets neutralisation icke blott någonting helt annat än vestmakterna, utan nära nog motsatsen. Ryssland vill öppna det för alla makters flottor, vestmakterna vilja utestänga. alla Trigsskepp, Rysslands egna icke undantagna. Hvilken neutralisation skall nu Preussen -understödja, vestmakternas eller den ryska? Alla gissningar deröfver öfverlemnar jag åt läsaren. Måhända ger honom den förflutna tidens erfarenhet några fingervisningar i ämnet. Föröfrigt fortfara motsägelserna emellan berlineroch pariseruppgifterna med afseende på fredsutsigterna lifligare än. någonsin. I Paris säger man: Freden är slutad. Man är öfverens och det återstår blott några detaljer. Man skrifver. bland annat på,ensluld väg: Det .berättas att; ett vad blifvit ingäns get emellan ;en; af. de inflytelserikaste dirktförerna för Credit mobilier och hr de M:orny. Den sistnämnde tror med: all gevalt ;på freden och skall ha förbundis sig att betala den andre ep. summa af 500 fr. om dagen i händelse freden ej vore afslutad inoni en viss tid c. : Men alla dessa börsånderrättelser göra här i väl underrättade och sanningsälskande kretsar intet intryck. Man har likalitet låtit inverka på sig af pariserbroschyren om kongressen, som af sachsiska sändebudet hr von Seebachs niission: till Petersburg. Broschyren .som än tillskrifves hr von Cormenin, än en f. d. journalist hr Duveyrier, är en uppfordran till förmån för rådplägning öfver 1815 åra fördrag, en älsklingsid hos Louis Napoleon. Dertill skola de östra måkterna väl svårligen låta förmå sig: Man fruktar dessa öfverläggningar af orsaker söm ligga nära till: hands. Till och med om, såsorh engelska och fran ska diplomater försäkra, 1815 årsfördrag blött skola bli bekräftade ej reviderade; vädrar man der bakom de gamla Napoleoniska idertia och drar sig skygg tillbaka. Broschyren har hos alla partier i Tyskland gjort ett fullständigt fiasko. Bg Angående hr v. Seebach och hans resa till Petersburg: kan jag yttra mig ännu kortare. Denne diplomat, måg till kansleren Nesselrode och officiös representant för de intressen som Ryssland har att under kriget bevaka i Frankrike (t. ex. behandlingen af der bosatta ryssar, krigsfångarne etc.), låter gerna mycket talas: om sig. Det, är honom icke illräckligt att våra chsisk minister i Paris; ESSER TEESE rs allmänna säkerheten både inom hufvudstaden och på landet deromkring. : Han fick tillnamnet Kyrknisse för sina AE TT a CM I Jätten VA te MANN RA ÄR fr lg SN