Aftonbladet – 21 december 1855, sida 1

Hennes älskare stod på afstånd, dyster och förtviflad, tvungen att beundra den okärides öfverlägsenhet I en konst, hvari han smickrat sig med att vara utan medtäflare, medan hån på samma gång hatade honom för hans framgång. Annette, mitt vackra täflingspris, sadesegervinnaren, tagande hennes passiva hand i sin, njag har ärligt vunnit dig,. Anmettes kind blef blekare än marmor, hon darrade : som ett asplöf och-slöt sig närmare intill sin far, medan hennes sänkta öga sökte hennes älskares gestalt. Hans panna mörknade ännu mera: vid främligens tal. : uta Jag har vunnit dig, min täcka ros, för att göra dig till brud! — darraej så häftigt Jag sade ju ej — till min brud, ehuru stolt ; jag kunde känna mig, tillade -han ridderligt, : patt få bära envså skön ädelsten närmast mitt hjerta. Törhända — och han kastade n frågande blick omkring sig, medan den varma lifsströmmen åter purprade hennes kinder, och ett sorl af öfverraskning lopp genom den församlade mängden — ptörhända finnes här bland de täflande någon lycklig yngling som här en högre rättighet till denna dyrbara klenöå. Unge herre, fortfor han, vändande sig till den bestörte Harry, mig tycktes ni var segrare vid täflingsstriden inhanjag kom möd, — Jag hoppade ej för flickans skull — ehuru man näppeligen skulle kunnat koppas på en skönare — utan af lust för den manliga lek hvaraf jag såg et upptagna: Ni var segervinnaren, och såsom sådan må ni derför, med denna värda församlings medgifvande, af nin hand emottaga det pris ni så ärligt vunnit. Ynglingen sprang fram och grep fill af tacksamhet hans hand, och nästa ögonblick lutade sig Annette; gråtande af glädje, möt hans axel. Himlahvalfvet genljöd af de förtjusta byinvånarnes glada bifallsrop, och midt under den ögonblickliga uppståndelse, som följde härpå, drog sig främlingen undaf Ur trängseln, besteg sin häst och sprängde friskt traf framåt genom byn Ä : Samma qväll vigdes Harry och Annette, och den hemlighetsfulle och ädelsinnade frärå-.