ögat under framfärden kunde se, syntes flagga vid flagga, nedhängande från i fönstren utskjutande stänger; 1 allmänhet en flagga för hvart hus, men understundom en för hvarje särskild våning. Badenska flaggan, hvars färger äro rödt och gult, tog sig särdeles väl. ut, ej mindre genom. sin färgprakt än genom sin form. Flaggornas längd tycktes i allmänhet kunna vara 3 å 6 alnar; bredden omkring 2. Från alla enskilda och offentliga hus, ej blott på hufvudgatan utan OCK på stdogstorha, äfvensom från kyrktorn och spiror, svajade den, och förblef det så under alla 3 mötesdagarne. På flera ställen såg man ingångarne till enskilda. hus och värdshus, äfvensom altaner och fönsterbågar klädda med grönt. På högra sidan af gatan stod Providenskyrkan, skönt smyckad med löfverk, och en hvalfbåge af för tillfället ditförda träd. Längre upp i staden på venster hand står på en öppen plats Heiliggeistkyrkan, märkvärdig redan derigenom, att den blott medelst en skiljemur, uppförd midt i densamma, bildar tvenne kyrkor, en för katolska församlingen i det egentliga choret, och en för protestantiska församlingen i den öfriga delen af kyrkan. Utanför denna var för tillfället uppförd en port i götisk stil, löfoch blomsterbeklädd. Öfverst i midten syntes en förgylld kalk med hostia. Genom sin enkelhet och smak gjorde denna port ett ganska behagligt intryck, ehuru det föreföll mig såsom hade den blifvit något för liten, i förhållande till den kolossala byggnaden. Detta sednare var dock lätt förklarligt, enär, i följd af kyrkans läge, hufvudporten icke kunde begagnas utan en af-sidoportarne måst väljas. Tisdagen den 11 Sept. kl. Y,5 e. m. börjades de egentliga högtidligheterna. Redan två timmar förut begynte deputerade och gäster församlas i museiträdgården, der ett lifligt samspråk börjades. Så snart klockorna hördes, satte tåget sig i rörelse. I alla sta dens evangeliska kyrkor ringdes, under det processionen långsamt framskred mot Providenskyrkan. Ända från museum till kyrkan stod på begge sidor om gatorna en otrolig menniskomassa, och vid inträdet i kyrkan va: äfven der öfverfullt af menniskor, med undantag af choret och de bänkar som voro beräknade för processionen. Gudstjensten begynte med en chorsång: Min själ prisar storligen Herran, och min ande fröjdar sig i Gud. min Frälsare m. m., se orden i Luce 1: 46— 33. Derefter förrättades bön ifrån altaret. hvarefter en psalm sjöngs, omvexlande mellan en chör och församlingen. Psalmen som sjöngs var: Ach bleib mit deiner Gnade bei uns, Herr Jesu Christ,... En af stadens prester, vid namn Zittel, höll predikan öfver den texten: Se, jag är när eder alla dagar intill verldens ända. Derefter åter vexelsång mellar chören och församlingen, och till slut välsignelsen. Vid utträdet ur kyrkan var det redan stark skymning. Man ordnade sig liksom omedvetet till affärden; men denna ble; knappt möjlig. Ty i detsamma processioner började synas på gatan, uppstämdes från tinnarne af tornet: Vår Gud är oss en väldig borg,, hvilken melodi spelades på blåsinstrumenter. Sjelfva dunklet, stillheten, den milda. klara luften, de af tonerna qvarhållna menniskomassorna, allt bidrog att göra ett högtidligt och djupt intryck. Onsdags morgon satt jag vid mitt öppnz fönster och betraktade den herrliga naturen Man hade gifvit mig en boningsplats som var en af de skönaste i staden. När jag på byrår anmälde mig såsom svensk, var det ordet redan ett rekommendationsbref. Man frågade mig. om jag hade bostad. Jag svarade ja. Mer ni måste flytta. Ni skall bo för vida bättre pris och få en synnerligen vacker utsigt. Mar nödgade mig, och jag flyttade. Allt var såsom man beskrifvit mig det. Trädgårder utanför mitt fönster, med sina blomsterland och terrasser, vägledde ögat uppför berget genom slingrande löfhvalf upp till en vidsträckt park. hvilken åter fortsatte vägen upp till ruinerna. Under det jag satt och betraktade detta allt, slog kl. 6, och i samma ögonblick uppstämdes trån tornet i Heiliggeistkyrkan af en musikkår, choralmelodien n:o 3 i vår svenska psalmbok. Jag började ofrivilligt sjunga min psalm. Flera af våra mest kända och herrligast: melodier, såsom n:o 55 m. fl., spelades sedermera. Kl. 3 till 8 började klockorna ringa i samtliga protestantiska kyrkorna. Man församlades i providenskyrkan och tågade derifrån till S:t Petersoch Heiliggeistkyrkorna; ty på begge ställena hölls samtidigt gudstjenst. I spetsen för det festliga tåget gingc. fyra, om jag så får benämna dem, marskalker, svartklädde med hvita atlasskärp kring lifvet. Derefter följde 2:ne små flickor, bärande hvardera en bibel på hvar sin sidenkudde. Dessa barn beledsagades af kyrkorådsledamöter. Sedermera följde 50 flickor, hvitklädda, med kransar på hufvudet. Vidare i ordning efter hvarandra stadens presterskap, medlemmar af centralutskottet, beledsagade at åtskilliga kyrkans äldste, deputerade af öfverstyrelser för församlingen, samtlige ombuder och gästerna, stadens deputerade, civilstaten, kommunaltjenstemännen, borgerskapet m. m. I midten af staden delade sig tåget dels till S:t Peterskyrkan, dels till Heiliggeistkyrkan. Jag gick till den förra för att få höra Eltester från Potsdam. Kyrkorna kunde omöjligen rymma folkmassan, och en stor del fick stanna utanför, Man började med en psalm: Tag, den uns Gott erscheinen lässt,... melodien 55 sv. psb. Derefter altarbön. Barnen, f-—— — —Å emeemstsmsmsstösss ansigte, stod ett ögonblick stilla med half-!c