Aftonbladet – 21 december 1855, sida 1

traktas såsom fullkomligt autentiska. Böhmen ensamt har icke mindre än 50 protestantiska församlingar, hvilka ropa om hjelp; Mähren har 23; Österrikiska hertigdömet 20; Ungern 102; Frankrike 55; Schweiz 31; egentliga Preussen 43; Rhenländerna 81; alla andra att förtiga. Härvid bör anmärkas, att af de uppräknade länderna endast de tre sistnämda eller Rhenländerna, egentliga Preussen och Schweiz hafva bildat understödsföreningar. I alla de öfriga finnes intet spår till någon Gustaf-Adolfsförening. Den, som vill taga närmare kännedom härom, får jag hänvisa till ett litet supplementhäfte, kalladt Zugabe zu dem Schriftchen der Gustaf-Adolf-Verein, von dr Karl Zimmerman, uti hvilket häfte uppräknas ej mindre understödsföreningarne än de s. k. bedjande församlingarne. I all denna nöd försöker nu Gustaf-Adolfsföreningen att efter bästa förmåga medlande uppträda och räcka en hjelpsam hand. Största nöden får naturligtvis alltid största rätten. Bördan, som förbundet öfvertagit, är onekligen stor; men just detta gör detsamma så mycket mer behöfligt; dess behöflighet och dess rent praktiska kristendom göra det starkt. Från 1834 till 1841 fortgick föreningen, utan att framgången syntes motsvara förhoppningarne. Den största summan man ännu kunnat för året använda var 500 thaler. Från tvenne olika håll kom nu en opåräknad bjelp Dr Karl Zimmerman uppträdde i Darmstadt och kyrkoherden Legrand i Basel. Isynnerhet den förre har haft en stor betydelse för förbundets framgång. Men ingendera af dösse män viste af hvarandra, och ingendera kände rätt till Gustaf-Adolfsföreningen. De önskade blott hvar för sig att bilda föreningar för evangeliska församlingars understöd. Inom kort voro de 1 kväl i nära och trogen samverkan med förbundet. Nya stadgar, ännu gällande, antogos 1843. Enligt dessa stadgar är G. A. F. en förening af alla de medlemmar af evangeliskprotestantiska kyrkan , hvilka låta sig angeläget vara att bistå sådana trosbröder i och utom Tyskland, hvilka af brist på medel till ett kyrkligt lif; och utan utvägar att i eget land erhålla hjelp, stå i fara att gå förlorade för kyrkan. Man har dervid tagit till ögonmärke Gal. 6: 10. Medan vi nu tid hafve, låtom ss göra godt emot hvar man, men allramest emot dem som våra medbröder äro i trone. Beträffande omfånget af föreningens verksamhet, vill den understödja lutherska Teformerta och unerade församlingar så ock de församlingar som kunna på trosgrund och trovärdigt styrka sin öfverensstämmelse med evangeliska kyrkan. Förbundet gick nu framåt med stora steg. och redan år 1843 kunde 22 församlingar understödjas med en sammanräknad summa af icke mindre än 3600 thaler. År 1852 utdelades 58,200 thaler till 238 församlingar. Naturligtvis sågs förbundets tillväxt och utbredande med ganska olika ögon af olika sty-. relser och folk. Preussen, Wärtemberg och flera andra tyska stater emottogo det vänligt och befordrade dess intressen. Bayern deremot utestängde förbundet, såsom störande för den kyrkliga friden och endrägten, och förbjöd, vid straff tillgörandes och medlens konfiskation, de protestantiska församlingarne i landet att emottaga någon gåfva af förbundet. Denna förordning upphäfdes likväl några år derefter, och numera har förbundet fritt tillträde äfven i Bayern. Också Sverge har sitt blad i detta förbunds historia. Carl XIV Johan hade nemligen förunnat förbundet en kollekt i hela Sverges rike under loppet af 6 på hvarandra följande år. Denna kollekt inbragte icke mindre än 10,440 thaler, eller en summa af omkring 18,000 rår bko. Med djupt deltagande emottogs underrättelsen om konungens död, och för att betyga lika mycket sitt deltagaride som sin vördnad för konungens minne, afläts en skrifvelse till konung Oscar, hvilken också derå afgaf ett ganska förbindligt svar. Ungefärliga innehållet af denna skrifvelse var följande : Deh hyllning j egnen min dyre faders minne har djupt rört mig. Sonen skyller eder tack. och fursten känner behof ått uttala denna känsla och försäkra eder, att syftemålet för eder verksamhet skall alltjemt njuta hans deltagande och skydd. Den odödlige GustafTvar den förste monark i norden, som i sitt rike införde protestantiska läran, och som för dess utbredande utstöd mången hård kamp. Haris ädle sönson; det store Gustaf Adolf, offrade sitt hjeltelif för samvetsfrihetens herrliga sak. Min fader har genom sina läror och sitt öfterdöme ännu djupare befästat dessa minnen i min själ. Jag uppfyller alltså en dubbel pligt, i egenskap at efterträdare till Sådara förfäder ock såsom köbung öfver tvenne protestantiska riken, då jag försäkrar eder att vilja icke blött egna en ständig uppmärksanhet åt ederevangeliska förening, Utan ock med uppriktigt deltagande följa alla edra ängelägenheter. a ; pt Såsom kändt är, har nyligen i Göteborg en riniga början blifvit gjord till Gustaf-Adolfs