Aftonbladet – 21 december 1855, sida 1

Förbundets årsfest firades för första gången 1842 högtidligen i Leipzig, och derefter, med undantag af en enda gång, årligen i följande ordning: Frankfurt am Main, Göttingen, Stuttgart, Berlin, Darmstadt, Breslau, Eisenach, Hamburg, Wiesbaden, Coburg, Braunschweig, Heidelberg. För nästa år är Bremen utsedd till samlingsplats, på grund af skedd inbjudning. At en dylik förening måste inom sig kämpa mer än en strid för sitt bestånd, är ganska lätt att förstå. Redan 1845 uppstodo tvenne tvistefrågor: den ena i fråga om förändring af förbundets namn, den andra om tysk-katclikers understödjande med förbundets medel. Gustaf Adolfs namn kunde lätt betraktas såsom en stridsfana, och bayerske konungens uppträdande emot förbundet syntes rättfärdiga en sådan tanke. Man öfverlade. Beslutet blef att förbundets namn skulle fortfarande vara detsamma som förut. Att förändra namnet, sade man, skulle vara en svår otacksamhet emot Gustaf Adolfs minne, under hvilkens namn föreningen genom Guds nåd blifvit stark, och dertill emot Sverge, som nyss gå rikligen bevisat sitt deltagande. Föreningen bure nu en gång sitt hedersnamn, men ville med namnet ingalunda hafva höjt någon stridsfana. Beträffande tysk-katolikernas understöd, afslogs det, enär dessa, långt ifrån att kunna styrka sin öfverensstämmelse med evangeliska kyrkan, förklarat sig icke vilja tillböra densamma och dertill sjelfve vedersakat denna kyrka, såsom varande felaktig och ofri. En vida farligare strid förestod förbundet på sanmanträdet i Berlin år 1846. Man hade detta år just i egenskap af Gustaf-Adolfsförening på åtskilliga ställen i Tyskland hållit festliga sammanträden till firande af trehundra-åriga minnet af Luthers dödsdag, den 16 Februari 1346. Man hade-derigenom endast velat visa, säger Zimmerman, att. föreningen stod i evangeliska kyrkans tjenst och på reformatorernas trosgrund, och att den följaktligen icke ville hafva att skaffa med dem som: lemnat denna mark och skiljt sig från evangeliska kyrkan. Nu hände emellertid att man i Königsberg valt-till ombud: vid det instundande mötet cn predikant vid namn Rupp. Denne vari följd jafuppkomna stridigheter, afsatt; hade utträdt ur nationalkyrkan och bildat en egen församling. Från flera föreningar inlupo protester emot hans erkännande såsom deputerad. Uti ;centralbestyrelsens sammanträde; underkändes hans rätt i egenskap af ombud. Man fordrade jattsdr -Rupp.godvilligt skulle draga sig tillbaka. När så ej. skedde, måste frågan behandlas -på allmän sammankomst. Med 39 röster emot 32 uteslöts Rupp. Striden hade naturligtvis icke kunnat föras utan att månt-bittertord vexlats å ömse sidor, och starka yningar läto en tid bortåt förnimma sig. Naturligtvis blef frågan snart gjord till en stridsfråga inom pressen, och i hela Tyskland kämpades för och emot. Inom förbundet stadgade sig allt mer den åsigten, att ehuru man icke ville inlåta sig med slitning af trostvister, man likväl var nödsakad att hägna sin egen mark, för att ej blifva cen lekboll för alla tidsmeningar. På mötet i Darmstadt år 1847 afgjordes för framtiden huru dylika frågor skulle formenligt lösas. Året 1848 var för föreningen ctt synnerligen bekymmerfullt år. De politiska rörelkserna i förening med hvarjehanda emot kyrkan fientliga lärors framträdande kunde ej undgå att utöfva ett skadligt inflytande på I Gustaf-Adolfsföreningen. Men churu pröfningen var svår, medförde den sin stora nytta, jenär en verklig sofringsprocess blef den naturliga följden. De kalla, ljumma eller rent af falska vännerna föllo nemligen af; de verkliga slöto sig närmare tillhopa. Sr man på denna förenings verksamhet, så har den uppbyggt en mängd kyrkor, böne-hus och skolhus; Flera af dessa kyrkor äo Isynnerligen vackra, såsom i Linz, Laibach foch flerstädes. Utom de kyrkor som stå under bygnad,hafva 29 tid efter annan blifvit uppförda och åt vederbörande församlingar skänkta. Prester, skollärare och deras enkor hafva fått understöd; missionärer hafva blifvit underI hållna; behöfvande församlingar hafva för kyrkliga behof, såsom klockor, tempelgeråd Im. m. fått ansenliga bidrag. Denna förening begick nu sin 13:de årsfest i Heidelberg. — Utanför staden ligger en fri, fjemn och ganska vidsträckt plan, omgifven jafsköna allger, vackra hus m. m. Redan denna första anblick gör ett behagligt intryck på främlingen. Ungefär midt på planen står en stör fristående port af sten, hvilken genom Isitt afstånd från gatan tyckes antyda att i fordna dagar någon ringmur eller annan byggnad sammanhängt med densamma. Denna port var hel och hållen beklädd med blomi mör öch grönt. Öfver densamma stod att läsa: Gud med oss,. Inskriften, af eterneller och andra blommor, var utförd på grön botten. Från porten ända upp emot den väldiga slottsmuren leder en lång. hufvudgata, hvilken likväl genom en straxt i början inträdande krökning förhindrar ögat att på en gång öf. verse staden från detta håll. Men så långt ryggda drycker ur I eatfullda hägara