Aftonbladet – 29 september 1855, sida 3

förnyåde i röligioiöns näfån sing uppmaningar, att Lärsson mätte genom en sannfärdig bekännelse lätta sitt?skoldbelastade samvete. Efter ett nära 3:ne timmars samtal lyckades det fängpredikanten slutligen att väcka Larsson ur baus förhärdelse. Larsson bagärde att få en qvarts timmas betänketid. Fångpredikanten afisgsnade sig, och genom öppningen på celidörren kunde det tydligt märkas att hos Larsson föregick en våldsam inre strid. F-ngprediganten inträdde äter, och Larsson bekände då sitt brott. Bud skickades genast till hr polismästaren, och kl. 8 i zår afton hölls ånyo polisförhör med den anklagade. fan infördes, iklädd fångdrägtsn, och syntes mycket lugn. Det fräcka hånet i bans blick hade försvunnit och han syntes besluten att genom en sannfärdig och ångerfall bekännelse försona sig med Gud och sruballet. Hans bekännese var följande: . Sedan hän i Juli månad detta år lemöade sin ijenst såsom portvakt hos fabrikören V. Sjöberg, hade han begifvit sig ut-tillWermdön och erhållit arbete hos en vid Lumsboda Boende skomakare vid namn Björkman. Han hade då varit ganska väl utrustad med kläder och äfven varit i besittning af ett fickur. Efter att i 8 dagars tid bafva arbetat begaf han sig bit till staden, men fäkkde att gå upp på ett spelhus; och sedan han spelt bort siha pådningar belånade han först uret på assistansen och sedörmera sålde han uti stt klädständ i Tyska Brinken sina bättre kläder, byarefter han åter begaf sig upp ä spelhuset för att örsöka sin lycka. Han hade dock ånyo otur, hvarsfter han med skeppären Wesström seglade -tillbaka ill Wermdön. Dagen före gerningens föröfvande eiter d. 7 dennes hade han kl. 6 f. m. med en fiskarevät åter anländt hit till staden och stigit i land vid Jdra fiskarehamnen. Han hade gått upp i land ech ruckit en kopp kaffe, och då ranun det honom just hägen att söka åtfölja någon skeppare bem tillbaca för att stjäla ifrån honom pengar, men att begå mm ——— ——————— u !2————-——————-rärnoOoOt——onmmm-vnOo—— — —-V2ÖOÅ-—o O O?7 VV KK ——— rr ——— has drängen på ställst skjutsåt honom mord häde:han aldfig tänkt di. Han länddde en ytterrock af drängen Eriksson från Mörlunda, hvilken han nedföljde till staden, och begaf sig genast åstad. Uti södra hamnen håde hån träffat skepparen Wikström ogh inledt samtal om att få medfölja till Nyqvarn. Något bestämdt löfte håde då ieke erhållits. Sedan skepparea Wikström icke blifvit klar den iagen, hade han vändt sig till tkeppaten Westörberg, hvilken kl. 5 på e. ti., öfter det Lärfsen ä krogen i huset n:o 10 i Stadsgården inbjudit såväl Wemterberg sm måtrosen Nordberg, kocken Larson och ej på zessn medföljde matrosen Mattsson, lemnat bifall au han skolle få följa med. Tilläggande Isrison, att da an på f. m. satt å krogen ech väntade på en sköppare, så var det icke på Westerberg utan på Wikström, emedan han bjudit Wikström dit för ätt få sastämdt svar på sin framställda begäran. Ki. mellan 6 och 7 bade de seglat af. Matrosen Vattsson, hvilken, eäsöm förut är emnämdt, lämnat ull Westerberg ett ur ech 2:ne stufvar kläde att fersla hem, hade följt med ett stycke ut på sjön, men utan3e Fjäderbolmarne i bät begifvit sig åter tillbaka hit il staden. En kört stad sedan Mattsson aflägsnat vg, bade Westerberg i kajutan lemöat kocken Larson n-ekeln till sin under hens sängplats i kajatan sående kista med tillstgelke att derfor framkaffe ögh koka det. Larsson fade då sett att Wosterberga peonibgår låge i en liten låda på sidan af kistan. Lsrsson, hvilken segt sig vara sömnig oeh derföra agt sig i ksjotan under vågen rhöllan Fjäderholaarde och Waxholm, hade ooktrverat ätt kocktn lag: ayekeln ifrån sig på bordet, Han ansåg sig numera vara säker att lyckas i utförandet af sin plan atttillstipa penningarne och derefter begifva sig i land. Lärsson gr sig hafva sofrit ända till. dess Weabrberg ttåtför Nybodå Kåstat sökar, och utider ystande: snv ärö vi framme, fåckt hömom. ILarssöh häde då bvaråt att ah icke ville gå i land förr det blifvit riktigt dager, bvårefter Westerbörg lagt sig bredvid Larsson under det Nerdberg och kocken bade intagit kojen midt emot i kajutan. Seden de båda sednare insomnat steg Larsson sakta upp, drog oförmärkt fram kistan och tög äyckelh som läg på Ssordat, men dön vår icke den rätta, ty skepparen Aäde troligen, utan ått Larsson observerat det, stoppat på sig nyckeln till kistan innan han lade sig att sofva. Under det Larsson, siödjande kistan mot ka uttrappan, sökte få upp li-::, ramlade kistan i golf2at, och genom bullrst v-cktes skepparen, hvilken med . en yxa i handen rustie på horom. Larsson hade dervid föfst smunat springa upp och Boppa i sjön, men sintligen 1 -de hån ryckt yxan ur Woesterbergs hand och med åen tillogat Westerbefg och Terdbeårg, fom åften vs mat, åtskilliga högg. Hard många hugg Laärssou utdetat kunde hat icke öpp: gifva. Knifven hads han fättat för att ytterligare försvara Big med. Tillffägad hvårest huggen åskepparten träffat, Svarade Lärsson: jag tror att det vår på venstra sidån jag högg honoms; tilläggande Larsson att han var så upprörd och häpen, att han icke visste hvad han gjorde. Kocken Anders bade under tumultet äfven uppvaknat och rusat på Larsson; fattat honom i halsduken och yttrat: är du tokig. Larsson hade då med knifven tilldelat kocken några stygn; och dä han sett att kocken skyndat upp på däck hade han sprungit efter och tilldelåt honsm ytterligsre nägra knifstygö, dock endast i afsigt ått derigenom sätta kocken ur stånd att taga bort båten, ty ban hade icke ämnat taga lifvet af pojken. Tillfrågad hvarföre ban icke föllbör dade sin gerning mot yhglibgön; utan lembade honom, svarade Larssön: Jo, jag trodde att han hade fått nog. Då Larsson gjordes uppmärksam på att då gossen sökte skydd ä bogsprötet, så kunde icke hars mening vara ätt taga bort biten, svarade Larsson: jäg vär Så förvillad dtt jäg ickd såg efter of -bäten läg vid aktern eY!er fören.s Lärsson bade icke förmärkt att matrosen Nordberg lyckats undkomma i båten, utan genast sedan han huggit pojken äter begifrit Sig ned i kajutan och med yxan huggit sönder kistan samt derut tagit penningarne äfvensom skepparens på väggeir hängatde fickur och det Mattsson tillhöriga i Kistän förvarade uret. Tillfrigåd om skepparen då änonn var vid lif, svarade Larsson: :Jo, det var han; han låg på golfvet och qvidde. Lsasrston förnskade att sfter penningarnes tillgrpande hafva tilldelat sitt offer några flera hugg. Hz: bade derefter kapat ankartrorsen, hvarefter skutan drifvis At laid. Undör det hån vörkstallt dert, hade hsn rarlit ned i lastrummet och erKållit de skråbbsår ban har i ansigtet och på banegt och hvilka hat förat uppgifvit haffa föranledt spåren efter blod kar ä byxdrna; Has helg icke då värröblifrit kec tea vara uti lastrummet. Trhifrigad om någon a hans offer tilldelat honom något slag, svarade Lars son under en djup suck nej. Larsson hade derefter vadet i land och begitvit SE ä skogen. Pengarns. som han der först upprätnat, hade utgjort omkring 500 rår rgs, Han hade dersfter begifvit sig. till BAt5y I Österkärns sockehock dörstädes Köpt siv mat; derefter till Hässelöre, och Kf en f. d. nämde mannv, bosnde ä Wågsjö invid allmänna ländsväger, mot batslnibg SFkällit skjuts till Roffhkällan ihvid Ensta ästgifvaregärd. Darestädås hade hen på lördägsalfloden tagit nattlogis, och på söndags yr m. it till sta a EE RE TA a dödsstraff förbjudet att; beväpnad med der eller pistol, inträda pY dena gata. Det var en dyster, ödslig Jiten gränd, knappast bred 07 för tvenne män ait intaga sin ställning och korsa sina svärd; få personer beträdds ST VR Ar FF UA I 1 EV