Aftonbladet – 18 juni 1855, sida 3

turligt; och detta utgör, om vi ej bedraga oss, hemligheten af den dragningskraft som gör detta skaldeverk och dess författare så kära för svenska sångens vänner. Hvad som vid första läsningen af detta verk, för mer än ett fjerdedels sekel sedan, för oss till någon del störde dess njutning och sedermera samt äfven nu haft samma verkan, var den hyperboreiska republiken. Vare långt ifrån oss att med den ätlsklige författaren, minst bär vid utsigten öfver Lycksalighetens Ö, ingå t olyckliga polit.ska tvister. — Om frihetens karikaturer ega sina motbilder i verkligheten, så är äfven detta fallet med maktens:, vi skulle kunna anföra kejsar Soulouques rike ned dess barbenta högadel m. m. — då vi natorligtvis ega för mycken europeisk grannlagenhetskänsla att söka exempel på närmare håll — utan att sådant bevisade det ringaste nera emot monarkismen än ifrågavarande kaikatur emot republikanismen. Men att denna :pisodiska utväxt skadar intrycket af det sköna hels, är en erfarenhet som vi och mången ued oss, oberoende af politiska sympatier :ller antipatier, redan länge varit i tillfälle att göra. . Då slutligen den vexelverkan, som alltid måste ega rum emellan hvarje skald och dess pablik, å ena sidan betingas genom medde!:andet af uppenbarelser från sanningens och skönhetens verld, å andra sidan af det sinne som utgör frändskapen emellan konstälskaren xch konstnären, för hvilken sednare bifallet ir hans verksamhets lifsluft, så få vi uttrycka len hjertliga önskan, att denne författares publik; d. ä. sångens alla vänner i vårt land, sltmer måtte tillväxa, och att den gamle skalden, nu ensam qvardröjande på den förr så rika svenska parnassen, måtte förunnas att äonu få Häta in mer än ett:blad i sin väl vunna lagerkrans och ännu uppstämma mången sång, gerna hörd och troget bevarad af it tacksamt fosterland.