Aftonbladet – 4 juni 1855, sida 3

hade till och med någon smak. för läsning. Men det sämsta af saken var att han hade icke fått lära något hvarmed han i sinom tid skulle kunna försörja sig. Han hade icke fått lära något handtverk; han kunde icke ens väfva, hvilket var-eget nog då ban vuxit upp med väfspolarnes surrande i ginaöron.; Kortligen, han hade aldrig gjort hvad. man kunde kalla en dags arbete i sitt lif. . Paul Ferval blef omedvetet ett ganska dåligt exempel för ungdomen i byn — ett exempel, hvilket utan tvifvel många gerna skulle efterföljt, om deras fäder liknat Pauls far.: Vid åtskilliga tillfällen dristade några af byns mera sjelfständiga invånare att göra den äldre Ferval föreställningar angående det sätt, hvarpå han uppfostrade sin son, och läto honom förstå att det skulle vara mycket bättre att han lät gossen lära sig ett hederligt yrke, än att tillåta honom att ströfva kring i trakten, sjungande visor och blåsandeföjt eler spelande fiol. Dessa föreställningar gjorde föga nytta. Ferval brukade säga till sina rådgifvare: Har min gosse gjort sig skyldig till någonting brottsligt eller vanhederligt? Besöker han krogen? Söker han dåligt sällskap? Är han hemifrån på opassande tider? Nej, ingen kunde påstå detta, och samtalet slutades med en axelryckning, skakning på hufvudet och en anmärkning, att det exempel Paul gaf sina kamrater, hvilka uppfostrades att arbeta för sitt uppehälle, var.i sanning ganska dåligt. Pauls far svarade intet, och ermed slutades saken. Rätta förhållandet var att Fervals grannar hade rätt, och han orätt. Men Paul var enda barnet, älsklingsbarnet, — och ett godt barn var han, lydig och kärleksfull och dessutom en rask gösse, så att fadern, som: afskydde sitt eget -handtverk, uti: hvilket han dikväl var ganska skicklig, samt var i sstånd att utan svårighet,