Aftonbladet – 4 juni 1855, sida 3

år, så finner man af de meddelade tabellerna att af inalles 8465 barn, som år 1852 funnos i Stockholm inom. denna ålder, befunnos endast 4052, eller mindre än hälften, inskrifna uti offentliga. skolor eller sådana enskilta, som kunna anses vara af mera varaktig natur. De återstående 4413 barnen i denna ålder voro följaktligen. antingen undervisade i enskilta skolor af mera tillfällig beskaffenhet, eller i hemmen, eller ock i saknad afall undervisning. Vi vilja med komiterades egna ord anföra en del af den undersökning de anställt rörande förhållandet : mellan dessa trenne olika klasser. Rörande först och främst de enskilda skolorna af sistnämda beskaffenhet (s. k. pensioner och privatskolor) yttra komiterade bland annat följande, hvars riktighet icke synes :kunna jäfvas: Till sin natur äro dessa skolor i allmänhet dels högre skolor med ett nägot större antal lärjungar och i hvilka, jemte vetenskaper, äfven främmande språk läras af ett större eller mindre antal lärare (t. ex. de bättre flickpensionerna och de s. k. privata elementarskolorna m. fl.); eller ock skolor af mycket inskränkt omfattning, uti hvilka en enda lärare (vanligen, om ej alltid, ett fruntimmer) undervisar ett ringa antal barn uti innanläsning och mähända något litet derutöfver. Då uti folkskolestyrelsernas afgifna upplysningar rörande dessa skolor endast för en enda församling lemnats uppgift rörande lärjungarnes ålder, så hafva komiterade ej kunnat fördela dem efter de särskilta äldersären, såsom skett med lärjungarne i öfriga skolor; men utan tvifvel mäste man antaga (hvad som äfven uti förteckningen från den nyssnämda församlingen visat sig), att Stskilliga lärjungar varit under 7, likasom andra öfver 14 år, och att följaktligen, sä vida ordningsmännens uppgifter varit tillförlitliga, den ofvanföre meddelade totalsumman 1945 måste vara för stor, i fall man betraktar densamma säsom uttryckande skolgången i enskilta skolor under äldersperioden 7—14 år. Om man emellertid tager detta tal sädant det är oeh utan någon reduktion samt subtraherar detsamma ifrån 4413, så återstår ännu ett antal barn af 2468 inom den nämda åldersperioden, hvilkas undervisning antingen endast bestått uti s. k. vundervisning i hemmet, eller ock alldseles -försummats.n I afseende på de ,i hemmen undervisade barnen erinra komiterade, att uppgifterna derom meddelas folkskolestyrelserna genom ordningsmännen efter den kännedom desse kunna förskaffa sig inom sina resp. distrikter; men att dessa uppgifter svårligen kunna vara annat än högst osäkra och sväfvande, så mycket mer som bedömandet af hvilka barn som skola hänföras under den ifrågavarande rubriken, lemnar ett ganska vidsträckt fält för olika tolkning å ordningsmännens sida. Äfven synes påtagligt, att ordningsmännen vid samlandet af dessa slags uppgifter icke inskränka sig till någon bestämd åldersperiod; och folkskolestyrelsen i en församling säger också uttryckligen, att största delen af de såsom i hemmen undervisade upptagne utgjorts af barn i 6:e, 7:e och 8:e åldersåret. Följaktligen, om ordningsmännens uppgifter i afseende på sjelfva antalet få anses tillförlitliga, så bör den af dessa uppgifter uppkomna slutsumma anses mycket för stor, såvida den bänföres blott till åldersperioden 7—14 år; och komiterade anse till och med den omständigheten, att uppgifter om de i hemmet undervisade saknats från tvenne församlingar (Kungsholms och Adolf Fredriks) icke böra föranleda till någon ändring i denna slutföljd., Men enligt de inkomna uppgifterna utgjor nela antalet af de barn, som uppgifvits såsom . hemmen undervisade, 228 gossar och 420 lickor, samt 119 barn, hvilkas kön ej blifvit ippgifvet, eller tillsammans 767. Drages nu lenna slutsumma från det förut funna talet 2468, så återstår 1701, som således skulle vara let antal barn i åldern 7—14 år, som helt och rållet saknat undervisning, vare sig i offentlig ller enskilt skola eller i hemmet; och detta tal ir med mera sannolikhet för litet än för stort. Låtom oss höra vidare: Komiterade tro sig likväl i det följande böra allleles lemna ä sido uppgiften om undervisade i hemnet, ehuruväl de, för att konformera sig med bruet uti vår undervisnings-statistik, i sina till skolstyelssrna framställda frågor äfven upptagit denna rarik. Att undervisning i hemmet inom hufvudstaden, ir sjelfva undervisningens synpunkt, är af en utomrdentligt underordnad vigt, lärer af ingen bestridas; ch ännu mindre afseende förtjena, ur statistisk synunkt, på anförda grunder, de derom meddelade uppifter. Atergår man således till de i början af föreäende gjorda beräkningar, så visar sig, alt af 465 barn i åldern mellan 7 och 14 år 5997 gått i are sig offentliga eller enskilta skolor, men 2468 dermot, d. v. s. mer än kvar 4:de, icke åtnjutit någon kolundervisning.. Dessa jemförelser och slutföljder äro lika lående gom nedslående. Vi skulle önska att något väsentligt afseende kunna jäfva deras iktighet, men vi äro icke i stånd dertill. Den nda anmärkning, hvartill vi skulle kunna ane oss i någon mån befogade, är den attkotiterade torde hafva uppskattat undervisninen i hemmen elltför lågt, när de vid den istanförda beräkningen ansett sig böra lemna e bara, som uppgifvits såsom endast sunervisade i hemmet,, helt och hållet å sido. i veta väl, att den undervisning, som uppifves såsom utsslutande meddelad i hemmen rom hufvudstaden, i fråga om den egentliga kolåldern uti många fall icka förtjenar nåot afseende, emedan ordningsmännen ofta ita sig nöja med föräldrarnes förklaring, att e sjelfva undervisa sitt barn, oaktadt denna örklaring alltför ofta endast synes vara en ödlögn för att bemantla föräldrarnes egen ;rsumlighet att skicka barnet till någon skow Men vi veta ock, att åtskilliga barn-inom ufvudstaden finnas, särdeles i de högre klasersa och af det qvinliga köset, hvilka alleles icke begagna någon skolumdervianiag, ren doök uti hemmen eller blott genom. enkilta lektioner, under åldern 7—14 sår; cerålla em undervisning, som, ehvad brister den a stundom må hafva likvgl inta mid danne