Aftonbladet – 4 juni 1855, sida 3

skulle således tro, att af de 767 barn, som .af. ordningsmännen uppgifvits såsom undervisade i hemmen, åtminstone ea del bör upps tagas för att tilläggas till de 5997, som gåt vare sig i offentliga eller enskilta skolor. Men vi tro äfven att, om denna del antages till hälften, detta antagande i alla händelser ä snarare för högt än för lågt. Om nu den härigenom föranledda jemkningen göres uti den sistanförda beräkningen, så kommer man till den beklagliga, men på der högsta grad af sannolikhet grundade slutföljd: att af 8465 barn inom hufvudstaden, åldern mellan 7 och 14 år, 6380: erhållit någon undervisning, men ett antal öfverstigande 2000 deremot varit i fullkomlig saknad af all sådan. Och äfven om hela antalet af de såsom undervisade i hemmen uppgifae 767 skulle antagas för godt, så återstär i alla fall, såsom redan förut är visadt, minst 1701 bira inom den ifrågavarande åldera, gom helt och: hållet saknat undervisning; vare sig i skola, i pension eller i hemmet. Således sannolikt i det närmaste hvart 4:de och i bästa fallet med säkerhet mer än hvart b:te barn saknande undervisning just under den ålder, då det företrädesvis borde erhbölla en gådan! Man må häpna öfver ett sådant mörker i Sverges hufvudstad ännu ett tiotal af år, sedan det blifvit genom lag stadgadt, att alla i skolåldera .varande barn böra i skolan sig inställa, med undantag endast af dem, som blifvit af föräldrar eller målsmän anmälda att undervisas hemma, eller vid något offentligt läroverk, eller i någon med vederbörlig tillåtelse inrättad enskilt skola. Till. förekommande af missförstånd om batydelzen af de anförda siffrorna, böra vi med komiterade erinra, att den anförda stora. undervisningsbristen icke för förstås så, som skulle ett: så stort antal: barn helt och hållet gå i mistning af all undervisning, under hela tiden ifrån sjunde till fjortonde åldersåret, utan den häntyder hos många, om ej hos de flesta barnen, endast på en alltför kort skolgång. Mea då man finner, att komiterade beräkna föga mer än omkring 2 års verklig skolgång såsom den längsta tid, som man i medrital kan antaga säsom skoltid för den arbetande klassens barn, och då man vet, hurn bristfällig undervisningen i följd af många ssmverkande ogynsamma omständigheter ännu i allmänhet är i våra folkskolor och buru långsamma folkskolbarnens framsteg i fljd der f vanligen äro, så är det i sanning endast ringa hugnad man erfar genom Åeans lindring i strängheten af ofvannämda slutfö!jd. D:t bör slutligen äfven erinras, att vid afvanstående beräkning af skoelbarnens antal afseende endast blifvit fästadt vid sådana skolor, i hvilka umdetvisningen är daglig, således icke vid de under olika namn i hufvudstaden befintliga söndagsskolorna. Man tan antaga, att en del af denbristande skolgiagen i de förra i någon mån ersättes gerom begagnandet af de senare. Men komiterade hafva äfven meddelat närmare uppgifter så väl om antalet af de lärjungar, som år 1852 begagnade dessa senare skolor, gom ock om älder, oc2 man finner deraf (S 15). att det ojemförligt största antalet af den ungdom, som begagnar dessa skolor, är öfver 15 år, och att deremot antalet af deras lärjungar under denna ålder är jemförelsevis så ringa, att det icke inverkar till någon väsentlig ändring i omdömet om förhållåndet med bristen af undervisning inom. de här såsom skolålder företrädesvis antagna åldersåren.