Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 3

ast tillkandakomna saköreslängden med de kos Kongl. Holiskammaren förda diarier (specialerna), dervid åtskilliga bötesbeloppfunnits i diarierna (specialierna) ntecknade såsom betalde, men i saköreslängden baancerade. Denna anmärkning, sådan den blifvit framställd, synes vid förste päseendet vara befogad, men förfaljer. helt.och hållet om man tåger i betraktande, att len härleder sig, på sätt jag förut uppgifvit, derifrän att af de vid 1853 års slut balancerade böter en betydligare del influtit under loppet af 1854, äfvensom nägra poster under innevarande är, och hvilka böter således icke kunnat till redovisning upptagas förrän kV redogörelser för efterföljande år. Pag. 3. Revisorerna anmärka, att vid flera bötesbeopp, som enligt poliskammarens specialer äro betalda, men enligt redogörelser till handtverksföreningen balancerade, finnes i poliskammarens specialer antecknadt, att besvär mot öfverståthållareembetets utslag blifvit anför. de, och att, ehuru revisorerna anse, att denna omstänlighet icke varit tillräckligt skäl för redogöraren, att i den afgifna redovisningen upptaga, såsom icke influtne, böter, hvilka enligt specialen äro betalde, hafva revisorerna, för att få detta förhållande utredt, hos kongl. hofrätten skaffat sig underrättelse om hvilka af de nämnda målen verkligen blifvit dragne under kofrättens pröfRing, samt om tiden då hofrättens utslag blifvit meddelade. Härvid anser jag mig böra upplysa, att bötesandejar i mål, som äro beroende af högre domstols pröfning, icke få eller kunna utlemnas förrän målen blifvit slutligen afgjorde. och utslagen vunnit laga kraft. Det är misstag af revisorerna, att sädana deponerade bötesbelopp blifvit i redovisningen tecknade såsom icke influtna. De Lafva endast, såsom ske bordt, blifvit balaneerade, för att i päföljande års redogörelse till redovisning upptagas. Pag. 4. Revisorerna fortfara: Vid jemförelse emellan saköreslängderna för åren 1850 och 1855 finnas uti de förra, under rubrik balancerade restantier från föregående året, åtskilliga personer upptagne, såsom häftande för oguldne böter, men uti saköreslängden för det sednare året äro dessa icke redovisade bötesbelopp alldeles utelemnade, utan att orsaken dertill är antydd. Hårefter specificeras 11 bötesposter, uppgående till ett belopp af 70 rdr bko, hvaraf hälften skulle hafva rilallit handiverksföreningen med 35 rdr samma mynt. Härå får jag genmäla, att orsaken, hvarför de otmnde obetalte bötesposterna blifvit från 1851 ,års redogörelse utelemnade är den, att jag icke ansåg nödigt, att ytterligare i redovisniog ånyo upptaga dessa nu ifrågavarande bötesskyldiga, enär alla dessa obetalte poster vore af den beskaffenhet, att dei f851 ärs redovisning skulle, till följd af efterlysning eller avnan orsak, från räkningen utgå och inom linien föras, efter det de förut varit fullständigt upptagna, och;: såsom obetalte, -balancerade uti de särskilda redovisningarna för åren 1848; 1849 och 1850. Emelteftid meägifver jäg, att anmärkningen icke saknar avledning, och att de ifrågavarande personerna och de dem ådömda böter verkligen hade bort i 1851 års redovisning änyv och för fjerde gången upptagas, för att, såsom ofvan sagdt är, i kolumnen inom linten föras. Denna anmärkningspunkt sluta revisorerna dermed, att de anse undertecknad ansvarig för den handtverksföreningens kassa tillkommande andel med 35 rår bko, märkvärdigt nog, ehuru revisorerna sjelfva tillika förklara, att de, säsom orden i anmärkningsmemorialet lyda; sakna kunskap om huruvida någon af ifrågavarande poster verkligen vore inbetalda. Visserligen är det anmärkta beloppet icke syninergen betydligt, men pretentionen, att jag, iegenskap af redogörare, skall af egna medel betala utestående böter, hvilka, sedan de trenne särskilda år, uti till handtverksföreningen afgifna redovisningar varit, såsom öbetalte, balancerade, slutligen blifvit afförda, lärer väl ändock icke vara på fullt allvar menad, och tviflar jag högeligen, att pluraliteten bland föreningens fullmäktige delar denna revisorernas stränga åsigt. I händelse nägra af dessa poster framdeles: möjligen inflyta, komma de att i blifvande redogörelse ånyo upptagas samt redovisas, och då, men ej förr skall den andel deraf föreningens kassa tillkommer hållas vederbörande tillhanda. Pag. 6. Anmärka revisorerna, att ett gesällen Rv nius den 2 Juni 1849 ådömdt bötesbelopp blifvit afskrif. vet, ehuru Reinius, efter revisorernas uppgift, skulle vara fastigketsegare här i staden samt känd såsom en välbergad man. Jag :antager utan tvekan revisorernas uppgift, angäende ifrågavarande, för mig alldeles okände person, men anser, i öfverensstämmelse med hvad jag bärofvan andragit, denna anmärkning i hvad den mig i egenskap af redogörare vidkommer ej förtjena afseende. I sammanhang härmed hafva revisorerna anmärkt mig till last den föreningen tillkommande andel af ifrågavarande, gesällen Reinius ådömde, ännu obetalte böter, och skall jag icke heller underlåta, attbehörigen redovisa denna andel, sä snart bötesbeloppet verkligen blifvit till mig inlevereradt; dock icke förr. Pag. 7. Revisorerna anmärka, att åtskilliga bötesbelopp befunnits vara inbetalta, ehuru de i redovisningen till kandiverksföreningen äro balancerade; och uppgå dessa belopp, hvilka finnas specificerade å sidorna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 i anmärkningsmemorialet, tillsammans till 670 rår bko, hvilka blifvit ådömda 51 särskilda personer; tillkommande bandtverksföreningen af dessa böter hälften med 335 rår samma mynt. Som dessa poster influtit först efter 1853 års slut, så lärer vara begripligt, att de icke heller kunnat uti 1853 ärs redogörelse upptagas såsom betalte, utan bafva de i stället, såsom vid slikt förhållande bordt ske, i balancen till följande års redovisning blifvit förda. Visserligen är det möjligt, att någon af dessa Pposter kan vara inbetald före 1853 års slut, ehuru de qvittencer, hvilka revisorerna till stöd för en sådan förmodan -åberopat, endast hafva afseende på sådana böter, hvarom finnes antecknadt att missnöje blifvit anmält för besvärs anförande. Men om ock någon verkligen betald post genom misstag vore förbisedd, sä finnes densamma i allt fall i räkningen behörigen upptagen och balancerad, hvadan mig tyckes, att revisorerna borde inse, att äfven under sådan förutsättning någon afsigt å min sida, att undanhålla handtverksföreningen dess andel, icke förefanns, så mye. ket mindre, som summan af det sälunda möjligen i oriktig kolumn förde beloppet torde kunna antagas hafva uppgått till högst nägra få riksdaler. Näst härefter anmärka revisorerna 10 st. bötesbelopp, hvaraf ett för 1852 och de öfriga för 1853, uppgående tillsett ssammanräknad: belopp af 51 rdr 16 sk. öko, hvaraf. handtverksföreningen tillkommer hälften med 25 rdr 32 sk. samma mynt; och förmäla härvid revisorerna, att dessa böter befinnas vara enligt kongl. poliskammarens special betalte, men balancerade, enligt redogörelsen till handtverksföreningen. Förklaringen häröfver är helt enkel och alldeles lika lydande med den öfver föregående anmärkning, nemligen att ifrågavarande bötesposter blifvit inlevererade-efter 1853 ärs slut eller ock endast deponerade, i hvilket sednare fall de icke kunnat säsom betalte upptagas.