Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 3

Nå väl, låt mig se hvad jag skall måla. Vi gingo dit der flickan satt. Den döde Christus. Jag vill icke taga plats der, sade Ernst med eftertryck, Hvarföre skola konstnärer slösa arbete på: döden, som om förevisande vore det enda de hade att utföra? Tro mig, detta är en falsk föreställning, Lif, uf alltid. -Vi ha ingenting att göra med döda kroppar., Han upprepade sina faVoritrader: Se efter på andra sidan. En squizz af paradiset. Det duger. Den lefvande frälsaren är der. Denne skall jag försöka att kopiera, och kon skall inspirera mig.n Kort efter detta samtal reste jag till Havre för att taga afsked af en af mina slägtingar som skulle fara till Amerika. Jag var borta fyra dagar. Vid min återkomst mötte jag Ernst vid porten till vårt hus, han visade mycken förnöjelse att återse mig och syntes nästan gladare än vanligt. . Franz v. Herberg tystnade och funderade en liten stund. Messieurs (fortfor han) hvad jag nu går att berätta har Ernst sjelf omtalat för mig. Jag vill gå vidare och upptager berättelsen från den-tid då jag reste-från Paris till Havre och till min återkomst dit — en tid, som jag sagt, af fyra dagar. Den dagen då jag rest gick Ernst som varligt.till galleriet och intog sin vanliga plats. Han hade verkligen börjat att kopiera Tintcrets Paradis, och förbättrade det utan tvifvel ganska mycket. Jag har det i dess ofulländade skick och j skolen få se det. Flickan var-äfven flitig med sin pensel, och närheten med henne gjorde Ernst tillräckligt lycklig. Följande dagen intog Ernståter på vanlig tid sin plats; menden unga flickan var icke der. En halftimma förgick och hon kom ej. (Forts, följer.)