Aftonbladet – 23 maj 1855, sida 3

;för strumpor, med talg anstrukna linneremsor, som lindas kring fotens alla delar och sammanfästas vid smalbenet. Under stark T köld inlägges halm eller hö i stöflorna, hvariI genom foten, som af den skickligt anlagda linneremsan bevaras mot skafning, hålles både torr och varm. Ingen som har. sig bekant att de ryska trupperna, äfven under fredstid, nästan hvarje år ombyta förläggningsörter, emellan hvilka 30 till 40 svenska mils afstånd inom tå dar tillryggalägges, kan neka dessa trupper marschvana; och om de, äfven nu för tiden, ega trainörer, eller sågzom hr grefven benämner dem — efterlunkare,, — så är orsaken verkligen icke att söka i stöflorna. Då valet af fotbeklädnad skall göras för trupper, är det icke likgiltigt att tillse huru soldaten varit beklädd innan han i krigs-. tjensten inträdde. Härvid förekommer inom vårt land, att om än allmogen i en del af rikets norra provinser ännu brukar skor, med eller utan damasker, det ojemförligt större antalet öfvergått till stöflors begagnande. Främst visar sig sådant hos beväringsynglingarne, hos desse unge landsmän, som, när behofvet kallar, skola inträda i armåns leder. Uppmuntrade att, under de årliga öfningsmötena i fredstid, mot tillbjuden ersättning i penningar, hålla sig sjelfva med skjortor, strumpor och skor, äro nio bland tio vid ankomsten till lägerplatsen försedde med stöflor. Tilläfventyrs har hos krigsstyrelsen, från just denna erfarenhet, den första tanken på utbyte af infanteriets fotbeklädnad uppstått. Men styrelsen synes hafva med varsamhet tillvägagått, då densamma, innan utbytet gillades, anbefallt att stöflor och skor, skulle i sambruk och på försök begagnas. Först sedan denna jemförelse utfallit med afgjordt företräde för den förstnämde persedeln, har tillåtelse att stöflor i stället för skor anlägga blifvit beviljad de indelta regementen (märk: indelta), hvilkas beklädnads-direktioner, med landshöfdingen såsom ordförande och rotehållare såsom ledamöter, hos Kongl. Maj:t derom i underdånighet anhållit; hvarjemte befallning blifvit krigskollegium gifven att för beväringsmanskapets behof anskaffa stöflor inom de provinser, der manskapet saknat beredvillighet eller förmåga att med tjenliga fotplagg sig sjelfva förse. Hr grefven har rätt deri att då soldatens skoplagg icke är afpassadt till foten, detsamma mäste åstadkomma antingen svullnader af trängsel, eller skoskaf af plaggets mer än behöfliga storlek. Denna olägenhet vidkänner ej den ryska soldaten, hvars stöflor inom truppens egna verkstäder förfärdigas efter mått. Men äfven hos oss torde vi ju kunna blifva öfverens derom att en halfstöfvel, hvars frampå uppskurna skaft med snörremmar tilldrages om smalbenet, äfven om den någon gång vore alltför rymlig, sitter fastare på foten, kippar mindre och följaktligen icke åstadkommer skoskaf lika lätt som den för stora skon. Stöfveln erbjuder i öfrigt, framför skon, åt soldaten följande obestridliga fördelar: att under framtågande på djupa vägar eller, då han, under spridd tjenstgöring, måste framgå öfver kärr och vader ej lika lätt få fotplagget uppfyldt af orenlighet eller vatten; att karlen, under marsch, kan inom det tilldragna stöfvelskaftet insticka och bevara byxornas nedersta delar mot väta och smuts; samt att, då enkelhet i soldatens utredning ökar hans tjenstbarhet, genom stöflors anläggning, tvenne persedlar bortfalla, neml. klädesdamaskorna och lävftsstibletterna, hvilkas rengörring, tvättning och knäppning upptaga en tid, som, under tjenstgöring i fält, för angelägnare sysselsättningar påfordras. Hr grefvens förmodan, att ett par halfstöflor kosta mera än 1 par skor, 1 par klädesoch 1 par tältduksdamaskor, synes vara vederlagd af det vilkor Kongl. Maj:t fästat vid sin nådiga tillåtelse för de indelta regementena att anlägga stöflor, neml. att ökad afgift derigenom icke må beklädnadskassan tillskyndas. Att franska armen under sina segerrika fälttåg begagnat skor, förklaras af klimatiska förhållanden samt att de flesta af dessa fälttåg varit utförda den vackrare årstiden, under Italiens, Spaniens eller Tysklands milda lufstreck. Huru mycket mera belåten skulle icke denna armå hafva varit med stöflor i stället för tunna skor, när den nödsakades, vintern 1812, under återtåget från Moscau, att bana sig väg öfver Rysslands omätliga snöfält? Skärpets borttagande, då vapenrocken anlades, var bland annat nödvändigt för attbetäcka skilnaden emellan rockens och jackans kostnad. Att skärpet i fordna dagar, då detsamma var dubbelt bredare än det nyss aflagda, gagnade till betäckning för en del af soldatens mage, lemnas obestridt; men detta ändamål vinnes dock mera fullständigt genom den af soldaten under kall årstid begagnade magbindeln. Början är redan gjord att, äfven till def yttre, ersätta skärpet såsom tillhållningsmedel, genom det för sappörkåren nådigst anbefallda breda lifgehänget af svart läder; och den tid torde icke vara aflägsen då de franska Vincennerjägarnes ändamålsenliga sätt att begagna lifgehänget för patronkökets bärande äfven inom svenska infanteriet vinner inträde, Innan jag afslutar denna lilla replik, åligger mig, såsom en hederssak, att inför min aktade motståndare afläioga anonvmiteten.