STOCKHOLM, den 23 Hej. Justitie ombudsmannens embetsherättelse 1854, Enligt löfte i vår förra artikel, skola vinu söka närmare förklara vår tanka huru en justitieombudsman, genom att följa de enkla anvisningarne i sin instruktion, lämpligast och rättast fullgör sitt åliggande att utreda lagskipningens tillstånd, eiler hvad han sjelf kallar, sprida ljus i lagskipningenr. Denna kontroll öfver lagskipningen utöfvas af justitieombudsmannen i första rummet genom. begagnande af hans åklagarerätt. Enligt I af sin iastruktion, eger justitieombudsmannen, derest han finner att någon domare, embetsoch tjensteman, sf väld, mannamån eller rkågon annan orsak, begår pnågon olaglighet eller underlåter att sins emabetspligter behörigen fullgöra, honom vid veaderböriig domstol i laglig ordning derför tillptala, eiler tilltala låtan; och är honom dervid i 2 ålagd:, att förnämligast sucärka soch beifra sådana af domare, embeteoch stjenstemän begångna fel, som synas hoaom antingen härröra från egennytta, vrångvisa, sväld eller gro? försumlighet, eller ben da en sallmän osäkerhet för medborgares rättigheter, ja, der domere eiler embetsoch tjonsteman felat, utan vrång afsigt endast af ovarsampet, är det enligt 3 justitieombudsmannen tillåtet, att sådant Konuagens justitiekansler vid handen gifvas; slutligen, och ör den aoförmodade händelse, att antingen FKonunogens högsta domstol, eller af dess ledaröster en eller flera funnes hafva af egennytta, bpvrångvisa eller försumlighet, så orätt dömt, patt derigenom någon, emot tydeliz lag och sakens utredda och behörigen styrkta förshällande, mistat, eller kunnat mista hf, personlig frihet, ära eller egendom, är justitieaombudsmannen enl. 48 pligtig att vid riksrätt den eller de felaktige under tilltal ställs savat atill ansvar efter lag befordras. Slutligen är justitieombudsmannen enrligt 11 berättigad att, derest han anser nödigt att någon domastols, något kollegii eller embetsverks åtgärder i allmänhet må granskas, derom göra underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t. Vi fråga: om icke justitisombudsmannsn genom den horom sålunda tillagda myndighet har ett snart sagdt cbegränsadt fält för sir verksamhet, helst han, saligt 99 regeringsformez, tillika är berättigad att, sär han det nödigt anser, kumaa öfvervara högsta dompstolens, nedre justitierevisionens, hofrätternas, kollegiernas eller i dessas ställe inrättade overks och alla lägre domstolars öfverläggningar och beslut, samt ega tillgång till alla sdomstolars, kollegiers och embetsverks protopkoll och handlingar,, hvarförutan, enligt samma Si regeringsformen, konungens embetsmäni pallmänhet äro skyldiga att lemna justitieombudsmannen laglig handräckning samt alla fiskaler att medelst aktioners utförande hoanom biträda då han det äskar. Vi hemställa om, under sådana förhållanden, justitie-ombudsmannen, för att utreda lagskipningens tillstånd samt utöfvs den allmänna stillsynen öfver lagar, författningars och instruktioners efterlefnad af domare samt shögre och lägre embetsmän,, har af nöden att taga sin tillåykt till några polemiska, mer eller mindre ensidiga, litterära kritiker öfver ett och annat af högsta domstolens utslag och domar; om detta icke skäligen må anses vara under värdigheten hos en man som innehar ett så högt förtroende, eller om genom en dylik, ofta tillfällig och godtycklig granskning af något partielt domslut 1 en underordnad fråga, justitie-ombudsmannen kan anses hafva uppfyllt det hufvudändamål som 1809 års lagstiftare åsyftade genom inrättandet af justitieombudsmanna-embetet? Man svarar oss: men justitie-ombudsmannen har ju, enligt hvad hans berättelser gifva vid handen, äfven fitigt begagnat sin åklagarerätt och anställt aktioner för likt och olikt mot domare samt andra embetsmän; det är icke hans fel att de testa af dessa åtal rört mindre vigtiga mål och ringare förseelser. Nå väl, hvad bevisar beskaffenheten af dessa åtal, om icke, ait å vidt justitie-ombudsmannen kunnat förmärkap, jemföreisevis ganska få och miadre svåra olagligheter blifvit begångna af domare, embetsoch tjenstemän eller ens underlåtenheter vid fullgörandet af deras embetspligter? Utan tvifvel är ett sådant förhållande tillfredsställande och måste i sin mån bevisa, att lagskipningens tillstånd i det hela och isynnerhet i moraliskt hänseende är vida bättre än under det suveräna statsskicket före 1809, då troligen, om en justitieombudsman funnits, ej så få fel, varit att anmärka, vhärrörande från egennytta, vrångbvisa, väld, eller grof försuramelse, och om sådant ännu någon gång skulle inträfta, så är det ganska väl att hafva en justitie-ombudsman, inför hvilken anmälan härom kan ske och som har rätt och pligt att dessa fel beifra. ZaDå emellertid numera lyckligtvis exemplen o få af dylika öfverträdelser, åtminstone så vidt de kunna blifva föremål för åtal, så synes det oss deraf följa, att justitieombudsmannen måste uppfatta sitt kall att utreda lagskipningens. och förvaltningens tillstånd utur en annan mera positiv synpunkt, hvartill jemväl hans instruktion gifver bestämd anvisning, icke blott genom tillåtelsen för honom att öfvervara alla domstolars och embetsverks öfverläggningar och beslut, samt genom resor landsorten förskaffa sig ypplysningar om lagskipningens tillstånd (13 6), utan ock geAm atadgmandot i 15 att daraet I ON) frnner