såsom ryssar. Den kringvandrande puttelkrämaren, som i Finland kallas Laukkuryssen, och som är föremål för allmänt förakt, ehuru de finska flickorna gerna köpa hans band och knappnålar, är nästan alltid en finne från dessa guvernementer. och mot hans genuina finskhet kan ingenting invändas, då det isynnerhet är bland de trakternas finnar som de berömda finska fornsångerna blifvit antecknade 6). Finland är en skapelse af den svenska kulturen; utan dess inverkan skulle de landsträckor, som famnas af Bottniska och Finska vikarne, förete samma bedröfliga skådespel af svaga, borttynande spillror af sinsemellan obekanta eller fientliga finska stammar, som man finner i det östra Europas norra del, der man i sjelfva verket ända ned till-Moskwa står på finsk grund. Namnet Finland gafs ursprungligen åt det sydvestliga börnet af landet, det sedermera s. k. Åbo län. Efterhand erhöll namnet en större utsträckning, och man började att dermed beteckna äfven de öfriga provinser som Svenska kronånunderlagt sig och formerat öster om Bottniska viken, samt att betrakta det såsom en särskild landsdel, liksom Svealand; Götaland c., och -af Johan den II erhöll denna landsdel, i enlighet med den tidens sed att gifva landskaper hvarjehanda feodala benämningar?), titel af storfurstendöme. Det lyckades så småningom inflytandet af kyrkan, af de svenska institutionerna och af det gemensamma försvaret mot de österifrån hotande vilda och roflystna horderna, att till en ordnad helhet förena de olika elementer som här funnos, ehuru detta visserligen gick temligen långsamt och ännu Carl Knutson under sitt vistande i Finland måste uppträda såsom medlare och domare i anledning af blodiga fejder mellan tavaster och kareler. Sverige gick vid detta arbete skonsamt tillväga och ådagalade här, såsom i alla andra af Svenska kronan eröfrade länder, aktning för inhemsk sed och folkegendomlighet. Af svenska rättssedvanor, i ett och annat modi fierade efter gängse häfd, uppstod den finska rätten; och ett sjelfständigt domareväsende med sina offentliga ting och folkvalda nämnder bevarade folkfriheten äfven under den tid då den värst hotades af feodalismen. Om man undantager en biskop Follingius, som mot slutet af Gustaf I:s regering säges ha haft några planer mot finska språket, hvilka dock genast mötte allmänt ogillande, så finner man icke hvarken hos svenska regeringen eller dess organer i Finland något sträfvande att förtrycka eller utrota finskan. De svenska presterna lärde sig tvertom detta språk och sträfvade attreda och regelbinda detsamma, och när efter reformationen latinet trängdes undan från sin plats såsom kyrkans och litteraturens språk, utgåfvo svenska finländare finska öfversättbingar af den heliga skrift, och genom deras försorg uppstod redan en liten finsk litteratur förnämligast af religiösa skrifter. De, som tycka att denna var högst obetydlig och icke utvecklade sig så fort som önskligt, förbise den stora möda som den första utvecklingen af skilda folkdialekter till ett skriftspråk erfordrar samt att den svenska allmogen på samma tid icke var särdeles bättre lottad i litterärt hänseende än den finska. Sedermera kommo de stora krigen och gjorde i flera riktningar långvarigt afbräck i kulturens fredliga arbeten. Men svenska regeringen glömde det oaktadt icke Finlands odling; midt under krig och hopade svårigheter var den store Gustaf Adolf betänkt på inrättandet af ett universitet, och. denna plan utfördes af den efter honom följande förmyndarestyrelsen midt under pågående krig och stora finansiella förlägenheter. Detta universitet blef och är ännu i denna stund medelpunkfen och grundvilkoret för en högre kultur i Finland. Kraftfullt och nitiskt har det uppfyllt sin kallelse att i Finland upprätthålla skandinavisk odling och att genom densamma underhålla sambandet med den allmänna europeiska. Att detta universitet under det första århundradet af sin tillvaro icke kunde verka synnerligen mycket på direkt väg för utvecklingen af finska språket och en finsk litteratur, ligger helt klart i sakens natur och i tidsomständigheterna, och hvar och:en finne, som vid betraktande af de historiska förhållandena ser dessa ur sin rätta synpunkt och icke ur den falska synpunkten af nutida ställningar och förhållanden, måste medgifva attuniversitetet äfven i detta hänseende visade sig så verksamt som det till följd af tidehvarfvets allmänna anda och riktning kunde vara. Det var först mot slutet af förra århundradet som folkandan i Europa började få ett högre och mera intensift lif, det var först då forskningen började med allvar rikta sig åt det nationella området och de särskilda folkegendomligheterna bli föremål för ett varmare och Jifligare intresse. Redan 1767 fanns vid Åbo universitet en docent i finska språket, som äfven föreläste öfver finska poesien, men det var först mot århundradets slut som Porthan började sina finska forskningar och samlade omkring sig en krets af andra svensk-finländska vetenskapsmän, hvilka började med ifver egna sig åt studerandet och utredandet af Finlands historia, dess naturoch folkegendomligheter. Man jemföre hvad som här vid denna tid, under svensk styrelse och af svenske män verkades för den finska nationaliteten med förhållandet i Esthland, der det tyska ridderskapet ännu för ett par år sedan utverkade, att en esthnisk-tysk ordbok icke fick utgifvas mm om on Åk At 2 LL ITALIA