Aftonbladet – 23 maj 1855, sida 2

äro mycket skilda från de österbottniska svenskarnes och göra det troligt att deras bosättning här, liksom de skandinaviska bosättningarne i Esthland, gå långt tillbaka i den förbistoriska tiden. Ett Finland har endast kommit till genom den svenska eröfringen och genom den bemedlande och civiliserands inflytelse som den svenska odlingen utöfvat. När Erik den helise, icke af politisk beräkning, utan af ett med den tidens uppfattning och öfvertygelse öfverensstämmande nit för kristendomen; med vapenmakt vände sig till trakterna öster om Bottniska viken, fanns der intet Finland eller Suomi i den mening man nu tager dessa ord; der fanns ingen finsk nationalitet (denna ursprungliga finska nationalitet, öfver hvars undertryckande och hämmade utveckling genom den svenska eröfringen fennomanerna beklaga sig), utan endast flera, visserligen med hvarsandra beslägtade, men dock betydligt skilda och inot hvarandra ytterst fientliga stammar! Tavaster, Kareler och Qväner 5). Dessa stare mar voro dock icke inskränkta inom det nu varande Finlands gränser och synas under oupphörliga inbördes fejder ha alltsomoftast förändrat boningsplatser. Sverge underkufs vade och omvände först Tavasterna och derefter en del af Karelarne; men ännu under det svenska väldet fortfor länge en ytterlig fentlighet mellan dessa båda stammar, så att svenska regeringen ännu på 1400-talet måste taga mått och steg till förekommande af blo diga tvister emellsn Tavaster och Karelare. Svenskarne behandlade på intet sätt Finland såsom ett eröfradt land, utan såsom ett hemland, såsom en med de öfriga landsdelarne jembördig och likastående del af riket; alla de förmåner af frihet och lag och rätt, som de sjelfva åtnjöto lemnades äfven åt finnarne. Den finske bonden fick odalmannafrihet liksom den svenske. Fennomanerna ba icke kunnat förneka detta eller göra sig blinda för värdet af den frihet, den sedliga, intellektuella och religiösa odling, som vanns af de finska stammar, hvilka rönte det pmissödet, att komma under Sverges krona. Men de ha dervid aktat sig för att vilja tillägga den omständigheten att det just var svensk bildning och svensk samhällsordning, som spridde sina frukter i Finland, någon synnerlig vigt. Ultrafennomanernas hufvudman, Snellman, yttrar, att det hufvudsakligen goda med den civilisation Finland vann genom svenska eröfringen, var det, attden har en germanisk rot; Elmgren (Litteraturbladets f. å utgifvare) säger att Finland derigenom fick någon del af den germaniska bildningen, ehuru visserligen nog klen o. s. v. Peder Särkilax talar äfven, ehuru i full välmening, om de frisinnade germaniska institutioner som Finland erhöll genom Sverge. Dettorde icke vara alldeles olämpligt av srinra derom, att värdet af dessa institutioner låg just av:.; att de voro skandinaviska och svenska. Hvad inflytande tysk bildning och tysk samhällsordning utöfvat på underkufvade folkstammar och specielt på finska, derom kunna ultrafennomanerna öfvertyga sig genom att betrakta följderna af de frisinnade germaniska institutionernav i Estland. Då tyskarne togo detta land, togo de äfven inbyggarnes. kropp och själ; de spände dem under lifegenskas ns ok, och Esterna, i hvilkas sorgliga öde et korta svenska väldet var en snart försvine nande ljusstrimma, befinna sig på en ståndunkt, vid hvars betraktande den finske bonen borde känna sig stolt och lycklig. Och Esterr:a voro dock ursprungligen måhända den rikast begåfvade af de finska stammarne, åtminstone hvad handlingskraft och sjelfkänsla vidkommer. Bildandet af ett Finland och utvecklingen af skandinavisk frihet och kultur i detta land har stått Sverge ganska dyrt. Finland har med ett vackert poetiskt uttryck blifvit nämdt aSverges sköld.; vi äro långt ifrån att jäfva riktigheten af detta uttryck, utan erkänna tvertom gerna och med gidje den kraft, trohet och ihärdighet, med hvilka finnarne genom århundraden kämpat för fosterlandet; vi fästa endast uppmärksamheten derpå, att det är oriktigt, när man anser alla dessa strider såsom endast utkämpade för Sverges, icke för finnarneg egen skull. Sverge har fått utkämpa otaliga strider, för att rädda de under dess hägn tagna finska stammarne undan slavismens omfamning, och strömmar af svenskt blod ha flutit äfven i och för Finland; vi beklaga icke detta, utan glädja oss deröfver såsom ett af de upplyftande momenterna i vår historia; vi beklaga endast att det tvenne gånger, till följd af den vanmakt i hvilken svenska folket sjelf genom envåldsmaktens förvillelser hade blifvit störtadt, icke var möjligt att bispringa våra finska bröder så som deras eget och vårt väl hade kräft. Man behöfver icke så särdeles liflig fantasi eller stor historisk slutkonst, för att kunna föreställa sig den ställning i hvilken Finlands inbyggare utan dessa många strider, mellan hvilka kulturen hann slå rot och utveckla sig, skulle ha kommit. Man behöfver blott blicka på Ingermanland, som ett århundrade tidigare än Finland kom under det moskovitiska väldet, eller ännu heldre på de finska stammar i Nord-Ryssland som under flera århundraden varit utsatta för det ryska inflytandet. De finska invånarne i ryska Karelen och för öfrigt i guvernementerna Archangel och Olonetz betraktas af Finlands inbyggare 5) Stamskilnaden mellan Karelare, Savolaxare och Tavaster är så stor, att den (enligt en afhandling af C. v. Hartman i Finska vetenskapssocietstens Handl. Tom, II fasc. HI) ännu visar sig i hufvudskallarnes olika form. Tavasterna synas till och rond ha vwavit längt närvara haalämta da mad Wash asnnsn