Aftonbladet – 30 december 1854, sida 3

nya stycken äro, enligt vår åsigt, Gretche am Spinnrade, och ,Stackars Liten. — Blanc Wennerbergs pSångduetter, med ackompagnement af piano forten, hvaraf 4 nya pjeser utkommit, nämna v Du bist imein Mond, (för sopran och bas) såsom en genom djup känsla och ren stil in. tressant komposition, samt i en annan genre Sotarne (för tvenne baritoner): ett komisk: stycke i Wennerbergs bekanta maner, hvars humor utan tvifvel skall taga sig mycket väl ut, helst om sångarhe ej sjunga a vista. Den flitige H. Berens har gifvit ett par bearbetningar: I Rosens doft, Favoritmelodi af högstsalig Prins Gustaf, pastorale för Piano, en elegant öch instrumentalt tacksam, men ej svår salongspjes. Sjelfva maneret är nu emellertid alltför utnött, för att mera förtjena användas. Renheten och den flytande gången af hr B:s barmonier är tillräckligt känd. Mera uppmärksamhet i sin väg förtjenar Adelaide, af L. v. Beethoven, Transskription för piano af H. Berens, ej blott för sjelfva kompositionen, utan ock för det lätta, men tacksamma, ej öfverlastade, ej toma arrangementet. — Af den likaledes idoge J. Bendix ha utkommit 3:ne salongsstycken för piano: Le Gondolier. — Chant de Naiades. — Un soir ä la Campagne. För älskare af detta slags musik kunna dessa pjeser rekommenderas, såsom ej särdeles svåra, men nätta och eleganta. För öfrigt äro äfven de skrifna i det stereotypa och förbrukade manir, hvilket så länge gällt såsom allmänt recept vid förfärdigande af dylika saker. En yngre musikidkare har debuterat med Sånger utan ord för piano, af Hugo Beijer. Denne hr B. bör ej förvexlas med sin tyska namne samt förtjenar uppmuntran att fortsätta len väg han beträdt i sången n:o 1, och att vända om från den han tagit i de följande numren. Dessa lida nemligen afen viss trötande sentimentalitet, hvaremot den första röjer nera fantasi och rörlighet. Vi tillstyrka hr 3. att företrädesvis vända sig till det polyphona skrifsättet och söka vinna färdighet i dess populära och eleganta behandling. Italienska sångens grunder, praktiskt framtällda efter Vaccais Metodo praticor c., och ör den enskilda undervisningen, med hufvudsakigt afseende på röstens estetiska behandling, beirbetade af J. L. Höijer. Tredje häftet. Det nu utkomna häftet afslutar detta förjenstfulla och af våra bästa sångläcare till oraktiskt bruk antagna verk. Till det viförut iämnt om detta arbete, tillägga vi att närvaande häfte sysselsätter sig med Rekapitulaion, Deklamationsöfningar, samt öfvergår derefer till Recitativet, allt försedt med förklarinsar samt upplysanda exempel. Det hela slutas mad an tranlkar ramans 1143 Itallanelr stil