STOCEHOLM, den 30 Dec. Riddarhuset förr och nu. : XI). Då vi för omkring ett år sedan började den ofta afbrutna artikelserien med ofvan tecknade öfverskrift, hade den nu förflutna riksdagen inträdt endast i sitt första stadium. Vi företogo då en jemförelse mellan rildarhuset under den äldre regimen och den nuvarande och ställde derefter den sednares horoskop. Vid emiblick tillbaka på denha, upptäcka vi ej heller något synnerligt misstag i afseende på den ställning det rådande partiet eller de s. k: jankrärde intagit på riddarhuset och i förhållande till medstånden. Detta partis uppgift var nemligen från början att, genom en viss eftergifvenhet för opinionen i de materiela och industriela frågorna, söka tillvinna sig och upprätthålla något politiskt anseende samt derigenonv åt riddarhuset söka återeröfra ett inflytande, hvilket det vid den föregående riksdagen var så nära att helt och hållet förlora. Omrvdenna plan icke lyckats, hvarken hvad beträffar anseendet eller riddarhuset, så har den likväl gagnat landet, emedan den utan tvifvel i sin mån bidragit till åtskilliga af riksdagens resultater. Det vore oOrsttvist att icke erkänna detta,på samma gång som man icke bör dölja den öfvertygelsen, att det fast heldre varit junkerpartiets svaghet än dess styrka, vida mer dess lättsinne än dess fasta principer, som medverkat till de följder, dem partiet sjelft i många riktningar säkert hvarken beräknat eller kunnat förutse. Egentligen hafva dessa herrar endast en gång pröfvat sin betydenhet hos adeln såsom stånd; det var i frågan om en fepresentationsreform med ett genom Fal konistitueradt riddarhus; och vid detta tillfälle befanns partiet väsentligen underlägset. I öfriga frågor har det snart sagdt gått af sig sjelft. Ministeren saknade all förmåga att bilda ett i ens på riddarhuset. Den angaf sig vid alla tillfällen endast såsom kronans underdånige tjenare, utan egen öfvertygelse, egna dsatsereller ett eget system. Således var def i stånd att deii ena-gången pligtskyldigt försvara en kunglig proposition, t. ex. i skatteförenklingsfrågan, men en annan gång, då krodan ombytt åsigt, tillstyrka ett beslut, sorh rtillintetgjörde samma proposition. Så kunde -det vidare vara möjligt att samme minister, som på fiddarhuset i sin egenskap af sjelfskrifvet representant reserverat Big möt ståndets beslut om en -liberalare tull-lagstiftning sågom ledande till ingenting? mindre än landets förderf, som vidare tillstyrkt komången att icke utan garantier af en grundndring medgifva införselförbudens bortör per likväl sedermera. nu, såsom kronans dgifvare, angett sig -pligtig att på konungon befallning utfärdå en tulltårif, som både fttagerde flesta förbuden utan hvarje slags garanti, och i flera . delar är mer och icke mindre liberal än Rikets Ständer beslutit, äfven då dettå öfverensstämt med Kongl. Maj:ts egen af samme rådgifvare kontrasignerade proposition. Detta gäller väl nominatim blott en af ministrarne; men med temlig visshet torde kunna äntagas, att detta sinnelag råder hos dem allas ja man skulle efter en dylik erfarenhet våra frestad att sluta attdetärför dem temligen likgiltigt, hvilka beslut Rikets Ständer behaga fatta; om dessa i deras tanke leda till landets nytta eHer förderf; ufider den enda förutsättning att kronan finner sitt intresse vid att godkänna dem eller att befordra dem till verkställighet. Under sådana förhållanden är det ju icke heller: möjtigt att ministeren kan erhålla ett parti eller ens en opinion för sig; och endast på detta sätt kan det förklaras att denna minister debuterade på riddarhuset uti en ganska -brinnande fråga, medelst en votering deri den endast räknade sex röster för sin mening och att finansministern förlorade dussintal voteringatöck vann endast en enda af vigt, nemligen den kista i skatteförönklingsfrågan, då han förklarat sig öfvergifva sin ministeriela åsigt och öfvergå på oppositionens. Enhvar finner ätt det ieke kunde vara särdeles svårt för junkerpartiet -att--behållaöfverhanden i striden. med en så. beskaffad minister. Det liberala partiet var under sednaste riksdäg Kelt och hållet försvunnet på fiddarhuset; åtminstone höjde der ingen ledamot sin röst till något slags politisk opposition, med undantag i kreditivfrågan, der den dock icke räknade mer än 19 röster. Det gamla konservativa eller gubbpartiet var således det enda som försökte något motstånd. Sannt är att detta hade till anförare den af husets medlemmar, nemligen hr August von Hartmansdorf, som, för sina insigter, sin konseqvens och sin härdighets i det allmänna åtnjuter mer politisk aktning och anseende än alla junkrarne tillsämmansräknade; men hans åsigter ärö alltför föråldrade, atticke säga förstenade, att-de numera kunna bringas till lif. Således -voro junkrarne alldeles ensamma herrar på täppan, som man säger; De kunde 8 fiddarhöset föreslå och gefomdrifva allt vad de ville, helst deras osynliga men egentlige chef, och måhända enda hufvud förde Iandtmarskalksstafven och långt framför hela ministören innehade kronans förtroende samt ) Se Aftonbl. den 10, 15 och 27 Dec. 1853, den 19 Jan;, 4 och 24 Mars, den 8 April; den 27 Naj, den 15 och 29 Juni sämt den 26 Juli 1854. sig af min motpart, återtog den unga qvinJos ssk: ael Rss ÄRR tt NAR