Aftonbladet – 30 december 1854, sida 2

tt skjuta endast till följd af den oerh örda svärigheen att framföra am munition genom den tjocka, af egnet upplösta leran — en svårighet, som med hvarje jag tilltog. De framför belägringsarbetena utställda ältvakterna plägade hvarje natt hälla sig på omkring 15 alnars afständ frän de ryska fältvakter, som voro ramkastade att bevaka mastbatteriet. Något före nidnatten den 29 förnam den franska fältvakten, som ryligen haft erfarenhet af dylika utfall, ett ovanligt ouller och bråk i mastbatteriet. En af soldaterna tog sig att nalkas, och krypande framåt utan att olifva bemärkt, urskiljde han genom Mörkret en rysk ruppstyrka af mellan 2000 och 3000 maxi; söm fornerade sig i kolonn i ryggen af mastbatteriet. Han återvände genast, men observerades och fick nägra sulor. efter sig af fienden, som satt sig i rörelse ramåt, i riktning mot de franska jordarbetena. Lyckigtvis voro alla derstädes på sin vakt ochi stället tt, såsom de bordt, bida tiden och gifra eld På fienden frän sin skyddade ställning, beslöto de attfalla at och möta ryssarne på glacien. För detta ändanäl bestego fransmännen, som voro blott. 708Mman starka, batteriets bröstvärn och afvaktade anfallet. Då fransmännen ryckte upp aflossade ryssarnes främsta leder sina musköter, pour encourager. les autresr; men salvan var så ytterst illa riktad, att ej en enda sula träffade fransmännen. Gevärseldeii utvisade emellertid för de allierade fiendens verkliga position och de återgäldade hans eld med tre mördande salor, Som gjorde en fruktansvärd verkan blatid fienlens sammanpackade leder. Hela den ryska kolonnen svigtade och gjorde halt, och fransmännen, mer appra än försigtiga, störtade ned från sitt batteri och angrepo med bajonetten. Då de närmade sig sina motståndare, aflossade ryssarne, äter uppmuntrade gehom sina officerares röst och exempel, en salva, som, om den varit väl riktad, skulle nästan ha tillintetgjort den lilla franska truppen. Såsom nw var förhällandet gjorde hon jemförelsevis föga skadu: IHtHAN ryssarna hade tid att förnya henne voro fransmännen midt ibland dem med sina bajonettef; öch en kort men förtviflad strid följde. Hyar och eh Brukade bajonetten eller kolfven allt efter omständigheterna, och efter en fäktning, som varade omkring tio minuter, gaf fienden vika och störtade tillbaka mot staden i alla riktningar. Fransmännen förföljde dem förbi arsenalbyggnaderna ända till randen af grafvarne framför deras batterier, med hvilka de dock; inanseende tili sin obetydliga styrka; ej vågade inlåta sigistrid, och som de af gammal erfarenliet kätlde att rjösarne skulle gifva eld i samma ögotblick deras eget folk väl kommit i skydd, så skyndade vära tappre allierade att så skyndsamt som möjligt vända tillbaka i skydd af sina egna löpgrafvar. Näågra bland dem (tvifvelsutan af de outtröttliga Zuaverna) hunno emelrtid på återvägen att plundra fiendens vakthus på ogar, täcken, kokkärl m. fl. artiklar, hvaraf de eifva voro i stort behof. Knappt hade deckommit tillbaka till sitt batteri, då från ryssarnes alla jordvallar öppnades en fruktansvärd kahonad; liksöm för att taga hämnd för deras nederlag, och kulor och bomber hveno om hvarandra mot de engelska och franska linierna under vid pass en halftimmas tid. Detta tapperhetsprof var fullkomligt oskadligt; de allierade voro fullkomligt i skydd, och ej besvarande ett enda skott, läto de, utan att föräda sin Position, stormen af sig sjelf lägga sig. Detta skedde så småningom något efler klockan ett på morgonen, vid hvilken tid fienden hade fruktlöst bortödt omkring 500 kulor och bomber, ty så vidt jag varit i ständ att erfara har ingen enda man å de allierades sida genom denna kanonad blifvit hvarken dödad eller sårad. Ryssarne qvarlemnade en officer och inemot 250 man döda framför batteriet. Hela affären måste ha kostat fienden omkring 6 3700 man bragta ur ständ att strida, och de allierade oroades icke vidare förrän i går (den 2 Dec.) på morgonen, då ryssarne försökte sin lycka mot engelsmännen, men med lika liten framgång. Uti de engelska linierna befipnas några nedrifna hyddor, tätt under Sebastopols murar, med ett gemensamt namn kallade ugnarne eller köken, emedan ruinerpa vid belägringens början voro de fiendtliga skarpskyttarnes högqvarter och begagnades af dem att der koka sina rationer. Genom ett tappert anfall af första engelska skarpskyttebataljonen, som slutades med ryssarnes fullkomliga nederlag, hade dessa sugnar kommit i engelsmännens händer. Sedan positionen var tagen befanns den vara af synnerlig vigt enär vårt folk, under fullkomligt skydd af hyddorna och markens ojemnheter, voro i stånd att nalkas de ryska batterierna på omkring 120 alnars afstånd. Redutten och jordvallen voro isypnerhet utsatta för en förhärjande eld från detta ställe, och man hade följaktligen beslutat bibehålla den. En betäckt väg anlades således från vär venstra flygel, och folket kunde utan att observeras gå fram och tillbaka. På detta sätt bibehölls på detta ställe ständigt en stark fältvakt. Nattetid tryggade dem deras starka och skyddade positioa tillräckligt mot fientliga utfall, och om dagarne underhöllo deras miniegevär en oäfbruten eld mot enhvar som var oförsigtig nog att visa sig i batterierna. Denna eld hade blifvit så mördande, att under de sista fyra eller fem dagarne hade hvarken från redutten eller jordvallen lossats ett enda skott, ty ingen enda ryss kunde visa sig vid skottglaggarne utan att ögonblickligen blifva skottafla för ett dussin minigkulor. Med anledaing häraf gjorde ryssarne i går morgon ett fruktlöst försök att återtaga platsen. Utfallet verkställdes kl..6 på morgonen, då platsen faons besatt af 350 man af 1:st Royals. Timman var bärdeles illå vald, ty det var just vid den tid dä fältvakten aflöstes af 350 man af 50:de regementet, så att vär besättning vid ugnarne var dubbelt sä stark som vanligt. Omkring 1500 man ryskt infanteri ryckte i mörkret ut från Runda batteriet, och med anledning af oredan under fältvaktens aflösning lyckades de att komma oss 90 alnar nära innan de upptäcktes. Ösgonblickligen iatogo vårt folk sin ställning, och qvarblifvande i skydd af rninerna och den ojemna marken underhöllo de från alla punkter en oafbruten eld på fienden medan han anryckte. Tvärt emot sin vana svarade ryssarne ej med ett enda skott, utan ryckte tätt upp under platsen och drefvo vår piket från dess skyddade position. Försöket lyckades dock blott för omkring 100 man, och d2 drogo sig ögonblickligen åter tillbaka, skrämda af den oafbrutna eld som underhölls af deras oseddå fiender. Efter ett ögonblicks paus stormade de an ånyo, men mindre ifrigt än första gången, och efter ett fruktlöst försök att samla sig midt under vär eld, drogo de sig i oordning tillbaka. Dä, och först då, framryckte vära fältvakter och förföljde ryssarne med bajonetten samt togo nägra fängar. Naturligtvis voro de ur ständ att längt fortsätta förföljandet, enär de ryska batterierna och reserverna voro nära till hands. Å vär sida förlorade vi blott 4 döda och 17 särade; fienden torde i fängar, döda och särade ha förlorat miost 200 man. Fängarne berätta, att tre officerare blefvo svärt särade. Mähända ha aldrig tillförene tvenne utfall af en stark garnison blifvit så kraftfullt och med jemförelsevis så obetydlig förlust ä de belägrandes sida tillbakavisade, som vid dessa tvenne anfall på de engelska och franska linierna. CRESTED sva ETEN STENTEN ESTATE beslut. Slutligen mot morgonen afskakade han sig den feberaktiga dvala som bemäktigat sig honom och han beslöt sig att göra ett slut på en belägenhet den han ej längre kunde fördraga. Paddan af had han mm ET ee,