Aftonbladet – 30 december 1854, sida 2

beslut. Slutligen mot morgonen afskakade han sig den feberaktiga dvala som bemiäktigat sig honom och han beslöt sig alt göra ett slut på en belägenhet den han ej längre kunde fördraga. Redan aftonen förut hade han underrättat sig om hvar spanjorskan hade tagit sin bostad, och han begaf sig nu direkte till det hotel hon bebodde och inställde sig hös Ifiez som var nära att falla i vanmakt vid hans åsyn. Henrik hade beredt sig på detta första utbrott och tog det ganska lungt. Scdan han gifvit Inez tid att återhemta sig, berättade han henne i få ord, huru slumpen lagt för hans ögon de papper som hon aftonen förut anförtrott herr Garain, och Huru plötsligt han fått veta allt. Sennoran, flämtande af ångest, hörde knappast hvad han sade. På knä för honom, med händerna sammanknäppta och hufvudet tillbakalutadt, fortfor hon att bes trakta honom med dödsångest. Darvicre ville göra ett hastigt slut på detta öfverspönda tillstånd genom att tvinga henne att uppstiga. Nej, låt mig vara! utropade hon på spanska, och stred mot att lemna sin ödmjuka ställning; låt mig förblifva här vid edra fötter, här är min plats!... Efter så många års skiljsmessa . .. Ö! säg mig att ni ej ännu bibehåller ett alltför smärtsamt minne af mig; att ni ej förbannar mig i er själl Endast fegheten förbannar de döda! inföll Henrik med dof stämma. Sennora darrade. Ah! ni har rätt,, återtog hon; ni har trott mig död... och hvem vet... om ni ej gladt er deråt , .. om ej min återkomst beröfvar er ett oberoende hvaröfver :i måhända Könt er lycklig 2 Hon betraktade den unge mannen som förblef orörlig med nedböjdt hufvud. Således, det ligger då sanning i min förmodan I fortfor hon och vred sina händer i förtviflan; ni har redan glömt en förening. -. hvilken ni trodde vara fullkomligt bruten Hvilken har velat det? frågade Henrik med bitterhet; är det jag som valt den lot.