Aftonbladet – 30 december 1854, sida 2

voro väl dessutom dessa rättigheter, helgade af lagen men bestriddå af hjertat? en förfärlig ödets lek som krossade tvenne hjertan utan att lyckliggöra ett enda! Ty hvad kunde väl sennora Inez vänta sig af en tilltvingad återförening med Henrik? Att från och med denna dag söka förhindra ett onyttigt eller farligt sämmanträffande, vore ej det en klok försigtighet? Inez visste ännu ingenting; man kunde undkomma hennes efterforskningar; så mycket lättare, som bevisen på hennes giftermål befunne sig i herr Garains händer: det berodde ju blott på honom att tillintetgöra dem; en haändvänning, och faran vore försvnnnen, och det fanns ej mera ett gpäår till rättighet! Han höll i sina händer sin dotters lif eller död! En dödskyla spred sig öfver den gamle advokatens tinningar, det flammade för hans ögon. Han stödde hufvudet mot sina sammanknäppta händer och förblef länge i denna ställning, sinnet förmörkadt, själen marterad. Faderskänslan ropade så högt att han blef döt för hvarje annan stämma; men obarmhertigt gjorde menniskans och domarens sig gällande. Krampaktigt undansköt han de honom anförtrodda papperen och reste sig stödd mot väggen. Det tycktes honom liksom ville hans hjerta våldsamt söndersprängas; detta blef hans sista ansträngning. Sedan han stått en stund med hufvudet lutadt i sina händer, lik en man hvilken söker att samla sina tankar, lät herr Garain sina armar åter långsamt falla. Hans ögon voro torra, hans läppar slutna, hvarje hans anletsdrag uttryckte en ädel smärta. Hans blick genomfor långsamt rummet; han varseblef först nu att dagen åter grydde, och sedan han rådfrågat pendylen, lät han underrätta sin dotter att han ämnade sig upp till hentie. Hans enda fruktan var att råka Henrik hog henne; lyckligtvis fick han veta att denne utgått före daggryningen. fven för honom hade natten varit förfärlig, och han hade genomgått alla ovisshetens och förtviflans qval utan att kunna fatta ett