Aftonbladet – 14 december 1854, sida 1

37 spm gä , OT nn As PB ULAL, alls vid Fredsgatan; i O. A. Nelsons, N:o 46 Drott5 Norrlandsgatan; i N. G. Söderbergs, N:o 12 vid efter det utrymme de upptaga. NEAREST vare sig vid riksdagarne eller inom pressen. Vär värda kollega borde derföre akta sig at åtminstone från historisk synpunkt behandl detta ämne, eller att t. ex. om det nuvarand borgareståndet yttra att der i sednare tide uppkommit den råaste opposition, som nå got konstitutionelt land har att uppvisa!! I Efter denna lilla diversion, hvilken vi ansett nödig för att uppfriska Sv. T. minne af vår föregående riksdagshistoria, i afseende på sättet att ridka opposition, våga vi, såsom en komplett vanställning af sanna förhållandet, helt och hållet bestrida Sv. T. påstående att riksdagsoppositionen sedan 1815 palitid varit riktad mot misshagliga personligheter, aldrig syftande att genomdrifva någon vigtigare samhällsfråga,. Vi påstå i motsats härtill, och trotsa Sv. T. att vederlägga oss, att denna opposition, äfven då den någongång alltför mycket sväfvat ut i ord, dock alltid syftat på sak och aldrig varit riktad mot personligheter, så vidt dessa icke ansetts stå i vägen och vara absolut hinderliga för framgången af de saker och grundsatser hvilkas genomförande utgjort oppositionens mål. Om utrymmet för denna tidningsuppsats sådant tilläte, vore bevisningen för detta vårt påstående lätt åstadkommen, emedan den är tillgänglig i tryckta riksdagshandlingar. Men då detta blefve alltför vidlyftigt, inskränka vi oss till den fråga, huruvida de personalombyten inom ministeren, som egt rum ej mindre år 1840 under konung Carl Johans regemente än sedermera under konung Oscars, bidragit att nedtysta den liberala oppositionen i borgareoch bondestånden i vidsträcktare mån än de nya styrelseorganerna visat sig hylla de grundsatser och gå till mötes de fordringar af framåtskridande och förbättring i samhällets institutioner och lagar, som denna opposition yrkat? Möjligen torde det kunna sägas att man af styrelsepersonalen i detta hänseende fordrat alltför mycket, och icke tillräckligt besinnat det gamla ordspråket: Rom byggdes icke på en dag,; men detta bevisar åtminstone att våra liberala långt ifrån åtnöjt sig med personalförändringar eller att få några af sina vänner och anhängare placerade på taburetterna, såvida de der frånträdt sina åsigter eller icke kunnat göra dem gällande. Deremot framstår det tydligt, beträffande den konservativa tidningens förbundne, att deras opposition, t. ex. vid 1844 års riksdag, hvilken framstod vida mer omotiverad och ohöfvisk än de liberalas, var helt och hållet riktad mot konungen och den af honom först valda styrelsepersonaj, men att denna opposition blifvit förstummad i den måa konungen ur sin konselj aflägsnat de misshagliga personerna, utan afseende derpå, att de konservativa rådgifvare, som trädt i dessas ställe, kunnat genomdriva några vigtigare konservativa, samhällsfrågor e:ler reformer eller återbringa det förruttnade till lif. Tvärtom har man sett detta partis. organer med god smak behålla sina. platser, oaktadt, såsom vid den nyss upplösta riksdagen, ganska många af deras grundsatser blifvit totalt krossade och tvärtom de liberala idgerna gått segrande ur striden, Fördlens skull är det just om. den del af Svenska Tidningens eget parti hvilkea nu regerar, som man kan säga att dess opposition, under den korta tid den idkades,, alltid var iiktad mot misshagliga personligheter, men aldrig syftade att genomdrifva någon vigtigare samhällsfråga. Ja, man har ju sett huruledes detta parti, då det funnit sig nödsakadt att gifva efter för tidens kraf och de friare åsigterna, skyndat att tillegna sig hedern af hvad som skett, utan :tt ens låtsa om att detta just varit hvad det sjelft förut mest hårdnackadt bekämpat. Undantag härifrån finnas visserligen, t. ex. den konservative veteranen August von Hartmansdorff, hvilken, äfven sedan en sak, som strider mot hans öfvertygelse, blifvit beslutad, ihärdigt och konseqvent fortfar i sin opposition deremot, och dör förr än han ger sig. I motsats härtill torde vi i dessa dagar få erfara huruen af våra ministeriela statsmänv, frih. Palmstjerna, heldre än att uppoffra sin plats med thy åtföljande lön och andra emolumenter, kommer att med sitt namn besegla en af de mest liberala författningar som vid riksdagen blifvit genomdrifna, oaktadt han för några veckcr sedan på riddarhusct från sin bänk offentligen förklarat att han ansåg denna författning komma att leda till fosterlandets olycka och förderfa. Innan vi afbryta, tillåta vi oss ännu några frågor. Hvem genomdref upphörandet at bankens sekretess och införandet af ett stadgadt myntvärde, hvilket både på landets kreditoch penningväsende, dess handel och näringar utöfvat ett så omätligt infytande, omicke oppositionsmannen grefve von Schwerin? Hvem började, vid 1823 års riksdag att allvarligare behandla frågan om elementarundervisningsväsendets förbättring, och att sätta rörelse i frågorna om näringsfriheten, om icke den då indytelserike oppositionsmannen Gustaf Hjerta? Bvilka genomdrefvo vid 1830 och 1834 års riksdagar den högvigtiga frågan om offentlighet vid riks tala mig på de gamla romares språk. Då vi cr Oo sa ac dhoet Vigada dan hösta A