Aftonbladet – 12 december 1854, sida 1

förmenta uteblifvande vid den nyss slutade anses hafva hufvudsakligen beredt de lyckligare resultaterna, emedan man dels tröttnat vid de ofruktbara ppolitiska tvisterna, dels psaknat skickliga politiska storlångoch pbredtalare, hvilka icke såsom förr hindrat priksdagsarbetenas riktning åt det praktiska hållet, till verkliga samhällsförbättringars småningom skeende införande : Detta påstående är så absolut falskt och vittnar om ett så kortsynt politiskt omdöme, att vi icke kunna underlåta att något närmare undersöka halten deraf. Vi fråga då till en början: hur tror man väl att 1854 års riksdag skulle hafva gestaltat sig, derest icke den nu så förnämt fördömda oppositionen under. den föregående tiden uppträdt och gjort sig icke blott ansedd och ärad inom nationen, utan äfven fruktad af styrelsen? Är det icke just inom det parti, som bildat denna opposition, som de alra flesta förbättringar, både små och stora, vid ej mindre det nu slutade riksmötet än de föregående, alltsedan 1815, städse varit yrkade samt således haft sitt upphof och sin egentliga grund? Är det icke just denna, vare sig aristokratiska, eller liberala oppositione, ideer, som småningom blifvit upptagna uti det allmänna tänkesättet och från detta utöfvat sin verkan på ständerna? Eller kan Svenska Tidningen uppgifva oss något enda initiativ till ett vigtigare framsteg ien frisinnad riktning som utgått från regeringen eller från det stationära partiet? Voro icke fröen till dessa förbättringar förut utsådda just af oppositionen och dess liberala medlemmar, hvilka riksdag från riksdag, ehuru förgäfves, arbetat i enahanda syftning, t. ex. — för att endast uppehålla oss vid hvad Sv. Tidn. sjelf prisar såsom reformer vid 1854 års riksdag, — grundskatternas reglering, en friare tulloch en förnuftigare bränvinslagstiftning, tiodelningssystemet, stängselförfattningen, undervisningsväsendet, förbättrade helsovårdsanstalter, karantänsväsendet, jernvägarne och andra produktiva företag, den allmänna bevillningens nedsättning, judarnes emancipation, en ändamålsenligare strafflag, qvinnans myndighet, bördsrättens afskaffande, m. m., med ett ord, så vidt vi minhasg, i alla vigtigare beslut vid den nu slutade riksdagen, med undantag möjligen för statslånesystemet, om hvilket vi medgifva att det förut haft sina hufvudskaliga anhängare hos styrelsen och dess parti? På hvilken ståndpunkt tror man att samtliga förstnämnda frågor nu skulle hafva befunnit sig, såvida Sverges allenastyrande regering fått vara i fred för all opposition från de liberala och regera efter sitt sinne? Betrakta endast några af de kungliga propositionerna vid den för åtta dagar sedan upplösta riksdagen, t. ex. om prohibitivsystemets omgärdande med grundlagshelgd, genom en förändring af 61 S regeringsformen; om skatteförenklingen, hvilken, sådan regeringen före slagit henne, skulle hafva ännu mer än förut intrasslat förbållandena och derjemte blifvit nästan overkställbar; förslaget om införandet af ett nytt slags olika porto, hvilket skulle hafva i utförandet alldeles tillintetgjort nyttan af denna reform; bränvinsbränningens bibehållande vid jorden, beskattning efter mäskkarens rymd och den lägre afgiften för husgbehofsbränningen, som jemväl, om den antagits, skulle hafva bortfuskat denna sak, — för att ej tala om de dödfödda fostren till tryckfrihetens inskränkning och organisationen af en ambulatorisk prinsregering, hvilken, om den än har sin grund i dynastiska beräkningar, likväl strider emot all, icke blott konstitutionel, utan rent af monarkisk princip m. m., m. m. Eller, för att gå tillbaka till föregående tider, hur menar man att det nu skulle stått till med den svenska friheten, om icke poppositionen,, först på riddarhuset och sedan i borgareoch bondestånden, uppträdt för att värna densamma? Och om än denna opposition icke omedelbart kunnat frambringa resultater vid sjelfva riksdagen, hvad har den likväl icke uträttat utom riksdagen? Sa: nt är visserligen, att oppositionens anspråk icke kunna tillbakavisas, inom något annat stånd än adelns, emedan de kungliga rådgifvarne endast der hafva tillträde,; men likasom anfallen, genom tryckpressen, spriddes kring hela landet, lika väl kunde försvarety på sådant sätt bana sig väg till allmänheten, så länge ännu en opposition fanns hos adeln, hvarföre också en upplyst styrelse, som kan gifva skäl för sina åtgärder, alltid under våra nuvarande representativa former borde önska att denna opposition framträdde äfven inom riddarhuset. Endast illviljan eller okunnigheten kan i öfrigt förklara, att mar vågar framkomma med det påståendet, att den opposition, för hvilken de i Svenska Tidningen citerade högt aktade representanterna : Fredrik Bogislaus von Schwerin, Carl Henric Ankarsvärd, Anders Danielsson och Thore Petre stodo i spetsen, var hufvudsakligen riktad mot styrelsepersonalen och egnad att ifvända hågen onh nitet från de stora samhällsangelägenheterna. För vår del våga vi tryggt utsäga, att en djerfess KATIE AKAN det skulle märkas. Hans rum är försedt med gallerfönster och beläget mellan ett rum, som är upptaget af domestiker, och den stackars Marioulas kammare, hennes som skriker som Se Luv 2 Lr .. Pp