Aftonbladet – 9 december 1854, sida 2

besynnerlig kontrast mot min själs dystra stämning, att den förfärade mig såsom ett förebud för sorger. Marioula märkte min nedstämdhet, och för att skingra den fördubblade hon sina smekningar och sitt behagfulla joller. Då hon såg att hon icke lyckades, antog hon en misslynt uppsyn och sade med kall ton: Konstantin är du kanske rädd? Skulle jag icke frukta för dig? Ditt lif beror på en gubbes lätta sömn. Om det är för mig du fruktar, så kan du vara lugn. Har du icke hört sägas att zigenerskan Marioula hade ett nöje af att göra sig osynlig och flyga sin kos genom luften. Det är dina bönder som säga sådana vackra saker; du kan tro dem. Den skall vara skarpsinnig, som skall öfverraska mig. Konstantin, du är, jag vet det väl, bvarken listig eller djerf; men jag älskar dig, och mitt hjerta vakar öfver dig som en god genius. Hör en sång som den serviske gouzlaren ) Bogdan från Nevesinga sjöng. Min far som är stor musikus har öfversatt den på romani ). Hör och lär; den kallas Tajatthet och sällhetr. Hon satte sig att sjunga för mig en servisk sång med dämpad röst. Jag kände ganska väl förut denna sång, som hon gjorde sig ett elakt nöje af att repetera för mig i form af förebråelse och uppmuntran. Om ni är nyfiken på att läsa den, så finnes den i Worik Stephanowitschs samling af serviska sånger; men hvad ni icke der kan finna, det är det pikanta behag, den komiska färg, som Marioula inlade i de nog obetydliga orden. Marioula gjorde genom sitt uttrycksfulla spel den mest roande komedi af denna okonstlade säng. Jag kunde icke hålla .mig från att skratta. Helt stolt öfver att hon triumferat öfver min nedslagenhet, började hon med sina nakna föttet lätt smälla mot golfvet och gjorde små bopp kring rummet, gnolande på sista stroferna i sången. ?) Gourla är ett instrument med en enda sträng, hvarpå servierna ackompapje a sina folkmelodier. ) Nationella namnet på moidau-wallackiska spräket.