Å dag blifvit igenkänd af Regals dotter. — Förre betjenten Adolf Hansson blef i gär häktad och var i dag i poliskammaren tilltalad för rän a. öppen gata. Hansson hade kl. 8 i går qväll å Jerntorget anträfiat Femruansegaren Hans Pettersson från Wermdö och, under det han anhållit Pettersson, utropat du ska gå in på krogen och betala supen,. Pettersson hade försäkrat att han icke innevarit å krogen, men andock medföljt ett stycke fram ät torget, då Hansson ur Petterssons bröstficka å rocken tillryckt sig plånboken innehållande 82 rdr bko, och med densamma begifvit sig på flykten. På rop tag fast tjufven eftersattes Hansson och greps ä Södermalmstorg af konstaplarne Ludoviko och Magnusson, dervid han kastade plänboken från sig. Vid polistörhöret i dag förnekade Hansson att hafva rånat Pettersson. —Mälet anstär till annan dag. En varning för slagskämpar. Drängen Pehr Trulsson å Biskopsladugårdsmarken vid Lund, 30 år gammal, välfrejdad, af saktmodigt lynne, hade andra dag påsk den 12 April 1852, om kring klockan fyra eftermiddagen, något rusig gjort besök i vestra Ödarslöfs by, belägen ungefär !, mil från hans hem. Han sammanträffade der å bygatan med drängen Pehr Nilsson. Nägon osämja uppstod dervid emellan dem, hvarunder Pehr Nilsson gaf Pehr Trulsson en kindpust, slog honom omkull och sparkade honom å bakdelen. Under fortsatt oenighet, hvarvid Pehr Nilsson syntes vara den anfallande, utan att Pehr Trulsson gjorde allvarliger försök att värja s g, kommo de, mot klockan nio på aftonen, till drängstugan i bonden Knut Larssons gård. En dervarande dräng förplägade dem med bränvin. Pehr Nilsson, redan förut rusig, häftig och trätlysten, utfor ofta i förebråelser emot Pehr Trulsson och skuffade honom. Sedan Pehr Trulsson, som förhöll sig saktmodigt och ej svarade på dessa förebråelser, utgått på gården, sprang Pehr Nilsson efter och skutfade Pehr Trulsson flera gänger sä, att denne stötte ryggen emot en vedstack. De begåfvo sig från gården, åtföljde af blott en person, hvilken angående tilldragelserna dervid vittnat, att Pehr Nilsson utanför porten slagit omkull Pehr Trulsson och sparkat honom å flera delar af kroppen, hvarvid Pehr Trulsson hörts jemri sig; derefter, sedan vittnet åtskiljt dem, å nyo anfallit samt fera särskilda gånger omkullslagit Pehr Trulsson, med knutna handen slagit honom i hufvudet samt sparkat ä hufvudet och flera delar af kroppen, allt under Pehr Trulssons jemmerrop, hvarvid denne fanns vara blodig; äfvensom släpat honom ett stycke framåt vägen. Sedan de inkommit på en gärd, der Pehr Trulsson förgäfves sökte att blifva insläppt i stugan, blef han åter af Pehr Nilsson omkullslagen och särskilda gänger sparkad, under fortfarande jemmer, samt släpad utom porten, hvarefter blod bemärktes å gården och på förstugudörren. Pehr Trulsson lyckades härefter att undkomma och begaf sig till bonden Åke Larssons gård, der han på begäran fick sig anvisad hviloplats idrängstugan. Då Ake Larssons dräng Bengt Anderseon något derefter inträdde i drängstugan och, oaktadt mörkret, upptäckte Pehr Trulssons dervaro, ville han icke tillåta Pehr Trulsson att der uppehälla sig, utan tillsade honom att gå derifrån; hvarvid Bengt Andersson med någon käpp eller annat tillhygge slog Pehr Trulsson. Denne gick in i förstugan till en annan byggning å gården. Bengt Andersson skyndade efter och anföll åter Pehr Trulsson. Sedan denne nägon stund fått tillflygt i Åke Larssons stuga, begaf han sig bort från gården; men straxt derefter skyndade Pehr Trulsson till Åke Larssons stugufönster på yttersidan af gården och begärde att genom fönstret insläppas, emedan han eljest kunde blifva ihjälslagen. Härvid stodo utanför porten Pehr Nilsson och Bengt Andersson, denne sednare beväpnad med en tröskslaga. Dä en fremmande person, hvars kroppsställning och klädsel liknade Pehr Trulsson, straxt deref ter sprang å vägen förbi porten, blef denne förföljd af Bengt Andersson som, ännu beväpnad med tröskslagan, efter det han igenkänt den fremmande perso nen, yttrade sin belätenhet med detta igenkännande, ty han hade trott den springande personen vara Pehr Trulsson och skulle, såsom han uttryckte sig, ärnat gifva honom ett nyp i nacken. s Pehr Trulsson, som erhöll omvårdnad hos Åke Larsson, befanns mycket blodig och hade, bland andra äkommor, flera sår å hufvudet. Han uppgaf, att Pehr Nilsson sparkat och trampat honom och att Bengt Andersson slagit honom i hufvudet med en större koöl påk eller bäling. Under natten jemrade han sig ofta. Nästpäföljde morgon gick han hem. För sin husbonde omtalade han, att Pehr Nilsson och Bengt Andersson mycket slagit och sparkat honom, men att han utanför Ake Larssons port blifvit värst handterad af Bengt Andersson, som slagit honom med en tröskslaga. Ehuru mycket lidande af misshandlingen, ville Pehr Trulsson ej tillkalla läkare, utan använde van liga kända medel för yttre skador; men den 25 April infördes Pehr Trulsson till lasarettet i Lund, der han den 27 i samma månad afled. Vid obduktion anmärktes tre sår å hufvudet samt i öfrigt åtskilliga svullnader och bulnadef å-kröppen; och intygades af läkarne, att Pehr Trulsson, -som fått skador af stötar eller slag, ljutit döden genorå följderna af detta väld, hvilket, enär läkarevård ej blifvit irätt tid begagnad, då han möjligen kunnat till helsan återställas, förklarades hafva varit vilkorligen dödande. Vid ransakning inför Torna häradsrätt är förklaradt af Pehr Nilsson, att osämjan blifvit föranledd deraf, att, då han omkring klockan åtta på aftonen varit sittande vid bygatan, Pehr Trulsson, med hvilken han icke förut under dagens lopp sammanträffat, ditkom mit och stött till Pehr Nilsson samt med en mindre käpp slagit honom öfver ryggen. Pehr Nilsson hade härigenom blifvit retad och i följd deraf, såsom redan är anfördt, gifvit Pehr Trulsson en kindpust samt omkullslagit och en gång å bakdelen sparkat honom. Af den svårare misshandling, det under vandringen från Knut Larssons gård följaktige vittnet omförmält, har Pehr Nilsson erkänt endast, att han örfilat och en gång omkullslagit Pehr Trulsson; äfvensom han åstått, det misshandlingen å den gärd, der Pehr rulsson förgäfves sökt inkomma i stugan, inskränkt sig dertill, att Pehr Nilsson, efter att hafva omkullslagit Pehr Trulsson, två gänger sparkat denne å bakdelen och släpat honom ut genom porten. Vid Åke Larssons gård skall Pehr Nilsson, som tillfälligtvis ditkommit, utan någon afsigt att uppsöka Pehr Trulsson, icke hafva på något sätt ofredat denne. Väl hade, då Pehr Trulsson en gång syntes springa förbi gården, Pehr Nilsson af Bengt Andersson emottagit tröskslagan och förföljt den flyende, men denne bade icke upphunnits och således ej nägot våld skett. Bengt Andersson har påstått, att. det af -honom i drängstugan å Pehr Trulsson utöfvade våld, hvilket skulle hafva skett i anledning af Pehr Trulssons väsraa att, då han derom i mörkret tillfrägades, uppgifva sitt namn, varit inskränkt till ett slag ä armen med en vanlig käpp, och att Bengt Andersson i förstugan gifvit endast två örfilar med blotta handen. Endast i afsigt att stänga porten hade Bengt Andersson kommit att gä till det ställe utanför gården, der Pehr Nilsson träffades. Han hade då från ett stall, hvars dörr var på gärdens yttre sida, hemtat tröskslagan. Anledningen dertill har Bengt Andersson, oaktadt uppmaning, icke velat inför bäradsrätten förra. hek vittne har intygat, att någon tid förut och äfven ifrågavarande afton hade bredvid Bengt Anderssons säng i drängstugan stått en honom tillhörig obrukad tröskslaga af askträd. Morgonen derefter had: denna slaga funnits på annan plats i drängstugan oeh varit blodig. Sedan på dagen hade den försvunnit. Efter det Bengt Andersson blifvit i mälet stämd, hade han afskurit en gammal tröskslaga sä att den liknat en käpp, för andra personer uppvisat denna och föregifvit, att han dermed gifvit Pehr Trulsson det erkända slaget å armen. — Riktigheten af detta vittnesmål har Bengt Andersson förnekat. Ett vittne, som tillkommit utanför Åke Larssons ort och der afhört samtal emellan de tilltalade, har erättat, hurusom Bengt Andersson, hvilken redan