sig villig att bilda en minister på öfverenskommelsens basis. Jag menar den i mitt förra bref omtalade geheimerådet Scheel, som i dessa dagar jagat med H. M. Konungen i Fredriksborgs skogar, icke för en tillfällig hares, skull (såsom Goldschmidt skulle uttrycka sig), utan för att jaga bort ministeren. Detta är så säkert som någonting i verlden. Här har, oaktadt regeringsbladens förnekande af faktum, varit ministerkris i i4 dagar och dess slutliga utgång skall afgöras redan i morgon. (Detta har som bekant inträffat; ministeren ingick söndagen den 3 dennes med sin askedsansökan. Red. anm.) Jag tror mig med någorlunda säkerhet kunna skizzera det program, som geheimerådet Scheel uppställt för en ny minister. Det skulle innefatta: återupptagande af utkastet till förändringar i grundlagen, sådant det antogs i näst före den sista sessionen (icke såsom regeringen framlade det i seduaste session), ett antagande af fordringarne i folkethingets adress, alltså en helstatsförfattning med lagstiftande myndighet; hvartill då skulle komma ett upphäfvande af de många tryckfrihetsätalen samt af förbuden mot de liberala danska bladen i Slesvig, hvilket betydligt skulle bidraga till att lugna stämningen, och slutligen upptagandet i ministeren af ett par moderatliberala ledamöter, naturligtvis Hall och Andre. Det följer af sig sjelf att det från Scheels ståndpunkt tillsvidare endast kan bli tal om att afsöndra ur ministeren Carl Moltke, Reventlow Criminil och dessa herrars trogne vapendragare general Hansen, medan de mera elastiska ledamöterna Sponneck, Bluhme, Örsted och Bille qvarstanna. Emellertid skulle det vara en ofantlig vinst. om en sådan förändring, hur liten den äa kan synas från sannt nationelt-liberal ståndpunkt, kunde inträda; ty det skulle då visa sig att den danska folkrepresentationens inflytande vore någonting mer än en illusion, och då skulle denna politiska demoralisation, i hvars dy vi så länge setat fast, med detsamma vara förbi. Jag anser för öfrigt alldeles otvifvelaktigt att i hela det Scheelska projektet ingår någonting mera än blott en personlig äregirighets önskningar och afseende på det danska folkets fordringar och behof, att dertill äfven komma lifliga önskningar från vestmakternas sida, hvilka med mycket ogynnsamma blickar betrakta grefvarne Moltke och Reventlow Criminil, såsom bestämda anhängare af Ryssland. G.