Aftonbladet – 7 december 1854, sida 3

i anledning af de utaf Döhle i ett så groft brott mål afgifna obestämda svaromål, för erhållande af full visshet om Döhles själsförmögenheter, licke kunde nöja sig med det för en mänad sedan af doktor Lamm utfärdade läkarebetyg öfver Döhles helsotillstånd, utan yrkade att förste stadsläkaren hr lifmedikus Ahlberg måtte förordnas att öfver Döhles sinnest-llstånd afgifva utlåtande, så mycket mer som Döhle, enligt egen uppgift, ännu har förmåga att fortfarande bestrida den ansvarsfulla befattning hon fått sig anförtrodd. Hr lifmedikus Retzius begärde att till målsegarnes ombud den fråga måtte framställas, huruvida han icke ville godkänna doktor Lamms utfärdade läkarebetyg. Härpå genmälde ombudet jag lemnar betyget i sitt värde, och åberopar endast skälen för mitt gjorda yrkande om infordrande af läkarebetyg öfver Döhles nuvarande sinnestillständ, utfärdadt af förste stadsläkaren. Döhle tillfrägades om orsaken till att hon, då lifmedikus Retzius var sjuk, icke efterskickat den biträdande läkaren doktor Lindhagen. Härpå svarades jo, jag har visserligen fått tillåtelse af hr professorn att, då han är hindrad, efterskicka doktor Lindhagen, men läkarne hade alltid brukat att komma ofta dit, och jag då fått tillfälle att omtala om nägon patient begärt eller behxft läkarevärd. Målsegarnes ombud ansäg det högst oförklarligt att Döhle icke kunde påminna sig hvad som passerat så nyligen som i Mars månad, isynnerhet som hennes berättelse vid polisförhöret varit, om än måhända icke alldeles sanningsenlig, dock någorlunda fullständig, och denna berättelses rigtiga uppfattande till protokollet nu varit Döhle tillåtet att vitsorda, hvarföre yrkandet om att förste stadsläkaren måtte afgifva utlåtande huruvida icke Döhle för närvarande vore i besittning af sina själsförmögenheters fullständiga bruk, och således hennes uppgift om minneslöshet endast vore en förställning, fortsattes. Bärefter blef friberre v. Diben, hvilken förrättat liköppningen å aflidna hustru Samuelsson, förekallad. Sedan friherren sjelf fätt inför domstolen uppläsa det af honom till poliskammaren inlem nade obduktionsprotokoll som ätföljt remisshandlingarne, sä förklarade friherren ätt Han tog rigtigheten af det afgifna protokoilet på sin inför domsto len aflagde ed. På af domstolen framställde frägor förklarade friherren att på grund af de omständigheter liköppningen gifvit vid handen, hustru Samuelsson bestämdt aflidit i puerpuralfeber. Efter denna sjukdom brukar sem oftast döden följa, men om skyndsam läkarevård erhällits så har den kunnat häfvas, ehuru det äfven ofta inträffat att, fastän lä karebjelp tillkallats, patientens lif icke kunnat räddas. Flere vittnen intygade att hustru Söderberg, efter det hon blifvit forslad till sitt bem, visat att hon erbållit liggsår å ryggen till följd af att hon legat illa. Det allmänna rammet hade icke blifvit städadt oftare än då hr Retzius väntades, och rummet bade varit oistan förpestadt af en stinkande lukt, derföre att nödig uppassning och tillsyn försummades: Sköterskorna hade nästan hela dagen varit borta, och hustru Söderberg, som var mest sjuk, endast blifvit skött af en patient. Aflidva hustru Samuelsson bade klagat öfver värk i magen och längtat hem för att få läkare, emedan professorn vore så häftig och sträng. samt befallt att hon skulle genast ut derföre att hon icke lydde hans ordinationer. Hustru Samuelsson hade äfven haft liggsär å ryggen till följd af uraktläten skötsel och värd. Döhle hade blifvit mycket ond då hustru Söderberg begärt att få läkare. Bustru Söderbergs säng hade under det hon Jåg å Pro Patria aldrig blifvit ombäddad af sköterskan, utan endast hufvudgärden en gäng skakad. Domstolens ordförande yttrade dervid: Nä, dä kan deticke vara underligt att, säsom uppgifvet blifvit, patienten haft liggsår äryggen. Vidare upplystes det, att lifmedikus Retzius icke under bela den tid hustru Söderberg läg sjuk å Pro Patrias, varit inne uti allmänna rummet, det vill säga det rum, hvarest till uppfyllande af välgörenhetsstiftelsens ändamål gratis patienter äro intagne. Portvakten vid Pro Patria äfvensom dess hustra hördes derefter, och intygade de att Döhle ofta vid svåra förlossningar skickat bud på professorn, som dä genast kommit; äfven hade doktor Lindhagen flere gänger blifvit tillkallad. När och under hvilken tid budskickningarne egt rum upplystes dock icke. 9Sedan allmänna åklagaren yrkat att doktor Böttiger änyo måtte höras, afsade domstolen det beslut att doktor Böttiger, lifmedikus Ahlberg och doktor Wetterqvisi samt ett af målsegarne äberopadt men uteblifvet vittne skulle köllas att hos domstolen infinna sig onsdagen d. 20:de December kl. 11 f. m., till hvilken dag målets vidare handläggning uppsköts.