Aftonbladet – 2 december 1854, sida 2

— I engelska tidningen Globe läses följande intressanta beskrifning på en del af de franska belägringsarbetena vid Sebastopol: De franska anfallslinierna äro utmärkt väl konstruerade. Såsom de äro anlagda, kunna de beherrska mastbatteriet och andra ryska batterier, mot hvilka de äro anlagda, och hafva redan mer än till hälften förstört dem. Tre betäckta gångar, som sträcka sig från deras första parallel, leda till deras avancerade post, som är jemnt 180 yards (270 sv. alnar) från mastbatteriet och 200 från sjelfva Sebastopols murar. Detta batteri är beräknadt för 18 kanoner. Man kunde knappt tänka sig att något verk af detta slag kunde hafva blifvit utfördt så tätt under fiendens kanoner och på några få stegs afstånd från deras tiraljörer. Fransmännen hafva alltid haft en hög reputation såsom mästare i belägringskonsten, men den skicklighet, mod och ihärdighet hvarmed de uppgjort planen till detta batteri och utfört den, kan ej annat än ännu mer höja denna reputation. De hafva gjort sig tilgodo hvarje smyg och ojemnhet af marken, så att de fulländat sitt batteri utan möjlighet för fienden att göra något verksamt motstånd. Under bröstvärnet på detta batteri är en mina, som skall framföras i rät linie under mastbatteriet och en del af stadsmuren. Man säger att denna minas sprängning är bestämd till signal för stormningen. Breschbatteriet kommer troligen att öppna elden redan långt innan det är färdigt, för att a9leda fiendens uppmärksamhet, hvilken annars kunde upptäcka planen och söka tillintetgöra den. De två franska sexkanonbatterierna nära karantänshamnen hafva blifvit mycket framåyttade och bestryka nu de ryska verken så fu lkomligt, att det på litet afstånd ser ut som om de sköto midt ibland husen. Knappt en enda byggnad af något slag finnes nu mera i Sebastopol som ej bit för bit är genomborrad af kulor.