Aftonbladet – 29 november 1854, sida 2

VY Me 0 RV DM MR åldrar och nationer ha menniskor af intelligensens alla ordningar ifrån Bacon och Newton ända ned till de lägsta stammar af kannibaler trott på tillvaron af oågon högre ande. Sä vida är menniskoslägtets röst aästan enhällig. Men huruvida det finnes en Gud eller många, hvilka bans naturliga och moraliska attributer kunna vara, i hvilket förhållande hans kreatur stå till honom, huruvida ban någonsin för oss uppenbarat sig genom någon annan slags uppenbaelse än den som är skrifven uti alla delarne af den berrliga och välordnade verld, som han skapat, huruvida hans uppenbarelse innehälles i någon permanent urkund, huru denna urkund skall tolkas, och huruvida det behagat honom att på jorden utse någon vfelbar uttolkare, allt detta är frågor, om hvilka det råder den största opininionsskiljaktighet, och om hvilka en stor del af värt slägte allt sedan den regelbundna historiens dagning varit i en bedröflig förvillelse. Nu möta oss sålunda bär tvenne stora föremål: det ena är skyddet af medborgares personer och egendom mot våld; det andra utbredandet af religiös sanning. Tvenne mer fullkomligt skilda föremål kunna väl svårligen tänkas. Det förra tillhör helt och hället ien synliga och känbara verld, i bvilken vi lefva, det sednare tillhör den högre verld, som befinner sig ifver gränsen af våra sinnen. Det förra tillhör detta lif, det sednare det kommande. Personer, som äro rullkomligt ense om vigten af det förra föremålet och såttet att erhälla detsamma, skilja sig så vidt som möjligt i afseende på det sednare föremålet. Vi måste derföre betänka oss innan vi: medgifva, att personer, de må vara hvilka som helst, hvilka erhällit Qnakt att befordra det förra föremälet, alltid böra använda denna makt att befordra det sednare. Mr Gladstone anser styrelsens pligter vara af faderig natur; en lära, hvilken vi icke vilja tro förr än dan kan visa oss en styrelse, som älskar sina undersåtare lika som en fader älskar sitt barn, och som i 1atelligens är sina undersåtare lika öfverlägsen som en fader sitt barn. Han säger oss uti ett högburet ehuru nägot dunkelt språk, att Styrelsen i det moraliska intager samma plats .som to av i fysiken. Om styrelse verkligen är to säv i det moraliska, begripa vi icke hvarföre ej de styrande skulle åtaga ig alla de funktioner, dem Plato gaf dem. Hvarföre skulle de ej taga barnet ifrån modren, -utvälja dess amma, ordna skolan, ha sitt öga på lekplatsen, bestämma -arbets: och hvilotimmarne, föreskrifva hvilka ballader skola sjungas; hvilka melodier spelas, hvilka söcker skola läsas, hvilka medikamenter -intagas? Avarföre skulle de ej välja våra hustrur, bestämma såra utgifter, inskränka oss till ett visst antal räter, vissa glas vin, vissa koppar te? Plato, hvars mod i spekulationen mäbända var underbarare än nåson annan af hans utomordentliga andes egenskaper, och som ej skyggade tillbaka för någonting, hvärtill hans principer ledde, gick verkligen till denna fulla konseqvens. Mr Gladstone är ej så oförskräckt. Han nöjer sig med att framställa den satts, att hurudan den korporation än må vara, som i ett samhälle användes att beskydda menniskors personer och egendom, bör äfven denna korporation säsom sådan bekänna en religion, använda sin makt till denna religions utbredande och fordra likformighet med denna religion såsom en oeftergiflig qvalifikation för alla borgerliga embeten. Han förklarar bestämdt, att han i framställningen af denna satts icke inskränker sig till ortodoxa styrelser eller ens till kristna styrelser. Den omständigheten, säger han oss, att en religion är falsk, minskar ej förbindelsen hos de styrande såsom sädana att uppehälla densamma. Om de försumma sådant, kunna vi ej,, säger han, -betrakta detta annat än såsom någonting förvärraride deras sak, som bekänna en sådan tro. Jag drager ej i betänkande pästä, tillägger han, att om en muhamedan fullt och fast tror sin religfon komma ifrån Gud och innehålla gudomlig sanning, måste han tro denna sanning vara välgörande, och framför allt annat välgörande för menniskans själ, och han mäste derföre och bör önska dess utbredande, samt för detta ändamål begagna alla lämpliga och lagliga medel, och i fall en sädan muhamedan är en furste, bör han ibland dessa medel räkna användandet af allt det inflytande och alla de fonder han lagligen för dylika ändamäl kan hafva till sitt förfogande. Detta är i sanning ett härdt tal. Innan vi medgifva att kejsar Julianus, då han använde det inflytande och de fonder han egde till sitt förfogande, till kristendomens utrotande, ej gjorde annat än sin skyldighet, innan vi medgifva, att Arianern Theodorik skulle hafva begått ett brott ifall ban tillåtit någon enda af dem som trodde på Kristi gudom, innehafva något civilt embete i Italien, innan vi medgifva, att holländska regeringen är förpligtad att från embeten och tjenster utestänga alla medlemmar af engelska kyrkan, konungen af Bayern alla protestanter, storherren i Turkiet alla kristna, konungen af Ava alla dem som tro på en enda Gud, anse vi oss berättigade att begära en ganska fullständig och noggrann bevisning. Dä konseqvenserna af en lära äro sä öfverraskande, kunna vi med skäl fordra att dess grundvalar skola vara ganska solida., Hr Gladstone menar, att då en nation kan betraktas såsom en personlighet är den, liksom de individer som utgöra dess styrelse, .nnderkastad förbindelsen att helga denna personlighets handlingar genom religionsöfningar,, och finner häri en grund för tillvaron af en statsreligion. Macaulay visar, att detta argument med lika mycken bevisningskraft kan användas på hvarje annan förening af menskliga varelser för gemensamt ändamål som på styrelser : Betrakta banker, assuransinrättningar, skeppsdockskompanier, kanalbolag, gaskompanier, hospitaler, apoteker, associationer för att understöda fattiga, associationer för att gripa missdådare, associationer af dem som studera medicin för att anskaffa kadaver, associationer af landtjunkare för att uppföda räfhunlar, boksocieteter, välgörenhetssällskaper, klubbar af alla slag, från dem hvilka med sina palatser pryda Pall Mall och S:t James Street ända ned till dem, som samlas i den eländiga källarsalen på ett byvärdshus. Är det en enda af dessa föreningar, på hvilken mr Gladstones argument ej är lika tillämpligt som på staten? I alla dessa föreningar, t. ex i engelska vanken eller i Atheneumklubben, är samfundets vilja och verksamhet en, och förbinder den olika tänkande minoriteten. Banken och Atheneum hafva en god tro och en rättvisa, olika med de enskilda medlemmarnes goda tro och rättvisa. Banken är en persen för dem som der deporera guldeller silfvertackor. Atheneum är en person för slagtaren och vinhandlaren. Om Atheneum har penningar i banken äro dessa båda samfund lika mycket för hvarandra som England och Frankrike. Hvart och ett af dessa samfund kan ärligt betala sina skulder, kan söka bedraga sina kreditorer, kan tilltaga i välmåga, kan råka i förlägenheter. Om de sålunda ega denna enhet i viljan; om de äro mäktiga att göra och lida godt och ondt, kunna vi, för att begagna mr Gladstones ord, neka deras ansvarsförbindelse eller deras behof af en religion för att nppfylla denna ansvarsförbindelse,? Det åligger sålunda bolagsbanker och klubbar, emedan de hafva en personlighet, att helga denna personlighet genom religionsöfningar; och sålunda hafve vi en ny och imperativ grund för den fordran, att alla direktörer och skrifvare i bolsgsbanker och alla de till klubbar hörande tjenstemän skola göra sig kompetenta genom att aflägga tjensteeden. — — — Det är fullkomligt sannt, att det skulle vara en ganska god sak, om alla medlemmar af alla associationer i verlden vore män af sunda religiösa åsigter. Vi betvifle icke, att en god kristen skall ledas af kristliga principer i sitt förhällande säsom direktör i ett kanalbolag eller såsom förvaltare vid en välgörenhetsmiddag. Om han vore, för att återkomma till ett exempel, som vi redan framställt, medlem af ett diligensbolag, skulle han i denna egenskap ihågkomma, att en rättfärdig man bär omsorg om sitt ök. Men häraf följer ej, att hvarje association af menniskor. såsom sädan. derföre mäste bekänna en religion.