Aftonbladet – 1 november 1854, sida 2

Ännu ett ord om Birger-Jarls-festen: Till Redaktionen af Aftonbladet! Det är ett eget skådespel; som den officiella såväl som den officiösa tidningen sedan en veckas tidnästan dagligen uppföra inför allmänheten, genom deras stridiga uppgifter om förhållandet med konungens och den kungliga familjens inbjudning att öfvervara aftäckningen af Birger Jarls stod. — Sedan Aftonbladet sistl. tisdag hade yttrat den förmodan, att en. sädan inbjudning mäste hafva egt rum, kommer Posttidningen dagen derpå med ett s.k. Beriktigande; hvaruti bon säger sig från tillförlitlig källa hafva erfarit, det hvarkenHans Maj:t eller den. kongl. familjen varit inbjudna,. — Dagen derefter eller torsdagen förklarar. Svenska Tidningen i anledning häraf det vara mycket osannolikt, att hr öfverstäthållaren icke skulle — såsom vi (Sv. Tidn.) likväl hört att han verkligen gjort — underd. tillkännagifvit, med hvilken glädje hufvudstadens invånare skulle se någon af den kongl. familjen öfvervara festen, och säger sig nicke kunna tro ett sädant förbiseende hafva egt rum. — Posttidningen polemiserar om fredagen emöt detta Sv. Tidn:s påstående, såsom stridande emot beriktir gandet och dess tillförlitliga källa, räsonerar ätskilligt om huru en inbjudning på allvar borde tillgå, finner i sjelfva uteblifvandet af vissa anordningar vid aftäckningen, såsom förment saknad af stolar för de kongl. i kyrkan, af nögon estrad vid stoden för deras räkning m. m., bevis för omöjligheten af att: nägon inbjudning egt rum, samt tviflar till och med ens att ett sådant tillkännagifvande, som Svenska Tidningen uppgifvit, egt rum. Och hufvudorsaken till all denna uraktlåtenhet tror sig: P. T. finna deruti, att man alldeles icke ville hafva festen uppfattad så, som tillställd af hufvudstadens;borgerskap, utan endast af subskribenterne, således. af enskilde personer, från hvilkas sida ingen inbjudning till statsmakter (kan tänka!) ens kunde försökas. — I anledning häraf upprepar Sv. T. lördagen och mändagen å nyo sin försäkran, att ett sädant tillkännagifvande skett, som blifvit af. tidningen förut uppgifvet; upplyser att ledamöter af magistraten t. o. m. blifvit underrättade att tillkännagifvandet verkligen skett; erinrar vidare stt stolar verkligen funnos i:kyrkan att af kungliga personer begagnas, men borttogos, när man fick veta, att ingen kunglig person skulle komma; att någon särskild estrad för en akt, som räckte två minuter, icke behöfdes m. m. -— Posttidningen upplåter derpä å nyo i går afton sin mun, men icke för att erkänna sig vederlagd, säsom hon i detta fall verkligen blifvit af Svenska Tidningen, utan — skolle man tro det? — för att triumfera öfver att man numera medgifvit att hon haft rätt!! — Det kan man åtminstone säga, är att hälla god mine i dåligt spel. Insänd. har trott en liten återblick på denna konversation emellan den officiella och den ofticiöse vara mer än tillräckligt bevis för att någonting är, säsom man säger, sjukt i hela denna sak. Han vill icke uppebålla sig med nägon uidersökning om, hvilken form för meddelande med kungliga familjen härvid varit den rätta. Sä mycket synes honom klart, att lir