sistl. år. Forts. fr. lördsgsbi.) Sedan ransakningen blifvit slutad och hr auditören friherre Magnus Armfelt, i egen:kap af kongl. justitiekanslersembetets ombud, d. 28 sistl. Sept. af: gifvit sina slutpäståenden, har domstolen tagit mälet i öfvervägande och afkunnat följande utslag: Och enär fångarne n:o 9 P. G. Johansson Frisk, n:o 524 M Blank, n:o 569 A. LindBlad och n:o 628 C. G. Homström under ransakningen aflidit, kommer allt utlätande angående dem att förfalla; äfvensom ock, dä fängarne n:e 8 Andersson, n:o 13 Utterström, n:o 14 Tellman, n:o 25 Schalin, n:o 468 Frödin, n:o 611 Olsson, n:o 638 Gadde blifvit efter af dem slutade fängelstraff frän fängelset frigifne och derifrån afgått innan ransakningen hos rätten företogs, samt emot dem icke förekommit, eller blifvit styrkte eller af dem inför öfverstätbhällarembetet för Polisärenden vid ransakningen derstädes, erkända så dana omständigheter, som föranledt deras inkallalnde och hörande, rädhusrätten anser vidare yttrande angående sist uppräknande fångar ej heller erfordras. Beträffande derefter fångarne n:o 10 Frid, n:o 22 J. O. Granlund, n:o 27 O. W. Sundström, n:o 60 N. Nilsson, n:o 69 G. Sydov, n:o 162 Larsson, n:o 185 J. Svensson, n:o 193 Fr. J. Bellman, n:o 209 S. Johansson, n:o 210 C. H. Gran, n:o 234 J. Eng ström, n:o 241 J. Grund, n:o 254 J. A. A. Hansson, n:o 304 O. H. E. Ersson, n:o 308, O. Carlsson, n:o 353 J. Andersson, n:o 356 J. P. Pettersson Flink eller Klasn, n:o 372 G. A. Lang, n:o 380 J. Andersson, n:o 408 J. Blom, n:o 467 C. J. Lundholm. n:o 483 M. Ersson, n:o 498 C. F. T. Berg, n:o 505 I. A. Kallstenius, n:o 529 G. E. Stähl, n:o 536 A P. Lehman, n:o 537 P. L. Vanselius, n:o 555 A. Bromander, n:o 575 A. G. Bergenholtz, n:o 583 5. Bengtsson, n:o 610 P. Pettersson Flykt, n:o 627 P. G. Jansson eller Bull, n:o 651 A. Hasselberg, n:o 672 F. W. Ljungberg och n:o 673 A. G. Gustafsson, så, emedan nyssnämnde fängar, ehuru i ett eller annat fall besvärade med skäliga misstankar att hatva uti oroligheterna inom fängelset sagde dag deltagit, emot deras bestridande icke kunnat öfvertygas om de BKrottsligketer som emot dem angifvits, varda bemälde fängar, i brist af bevis, från ansvar i mälet frikände, : Hvad äter angår fångarne n:o 205, C. G. Lenngren, n:o 244 L. Larsson, n:o 547 C. P. M. Wallander, n:o 556 C. A. Hedström och n:o 631 Anders G. Tibellus; sä, ehuru åt sergeanten Bergqvists ofvan anförde angifvelser emot n:o 205 Lenngren och n:o 556 Hedström måste tillerkännas största trovärdighet, n:o 244 Larsson och n:o 547 Wallander äro genom ett på ed afhördt vittne förre läderhandlanden Johan Pettersson, öfvertygade att hafva deltagit i uppbrytande af dörren till korrektionisternas förstuga och söndersläegnde af gallret till fönstret i kommendantsexpeditions-rummet, samt emot n:o 631 Tibelius, jemte det han i sina afgifne förklaringar blifvit beträdd med tvetalan och osanning, förekommit: att, på sätt fängen n:o 416 Jon G. Jäfverström upplyst, hvilket vinner stöd af fången n:o 36 O. Westerbergs och säsom vittne i saken edeligen afhörde fängen n:0.203 D. Bärsells berättelser, Tibehus verkligen ifrån väggarne i underofficerarnes rum nedtagit och på golfvet framför dörren nedkastat ätskilliga deras kläder, dem fängen n:o 582 Alex derifrån upptagit och, bortfört ; likväl och emedan full laga bevisning, emot nyss uppräknade anklagade fem fängars bestridande, icke är vorden åstadkommen, finner rädhusrätten dem icke kunna till de emot dem gjorda angifvelser fällas... Vidkommande sedermera öfrige i målet tilltalade personer och dervid: 1:o. N:o 30 kronoarbetskarlen Frans Gustaf Julius Fogelberg eller Lundgren; sä, alldenstund han erkänt, att ban ifrågavarande eftermiddag varit af starka drycker öfverlastad, oqvädat sergeanterne Mårtensson och Bergqvist, kommit att stöta till den förstnämnde, hvilket ej annorlunda än såsom hat emot honom kan anses, haft ohöfviska utlätelser om kapten Tellander, med yxa huggit i portarne emellan inre och yttre borgärdarne samt. på dörrarne till celler der fångar höllos instängde, och dessutom tisdagen den 14:de sistlidne Mars sökt medelst hängning afhända sig lifvet, samt han icke heller kunnat bestrida, att han oqvädat underlöjnanten Uggla; och derjemte edeligen afhörde vittnen intygat: förre läderhandlanden Pettersson: att Fogelberg gått beväpnad med yxa, stojande. och skriande omkring. pä yttre borggärden, under högljudt yttrande vi ämna ej gå härifrån förr än vi mördat den blodhunden Tellander, vi hafva sju hundra man till hjelp; förre vaktmästaren Anders Reinhold Brodin: att Fogelberg tillika utlätit. sig att de voro för strängt behandlade; fången n:o 545 G. A. Hansson: att ban med äthäfvor och häftigt tal gifvit tillkänna missnöje med befalet; fången n:o 21 Johannes Söderberg att han yttrat om kommendanten kommer, skola vi visa att vi ej äro rädda,; vaktknekten Sven Gustaf Sjöllander: att han varit uppstudsig emot sergeanterne Mårtensson och Bergqvist; kapten Hoving: att han med hotande åtbörder svängt en yxa emot nyssbemälde se:geanter och uuderlöjtnanten Uggla, samt benämnt kapten Tellander: blodhunds ;fördenskullgoch vid:jemförelse af Fogelbergs egna: erkännanden och de atiagda vittnesmålen samt hvad i öfrigt uti mälet förekommit, anser rädhusrätten Fogelberg vara förvunnen att sagde dag hafva varit af starka drycker öfverlastad, hotat och undsagt underlöjtnant Uggla, som vid tillfället företrädt kommendantens och t. f. fängelsedirektörens ställen, samt. gifvit honom och t. f. fängelsedirektören . kapten. Tellander:. smädliga ord, med hot: och. smädeord Ööfverfallit vid fängelset såsom underbefäl anställde sergeanterne Märtensson och Bergqvist; att bafva, ehuru han sjelf ej bevisligen uppbrutit dörrar till cellerna, för att utsläppa de der förvarade fängarne, dock genom sina ofvanberörde åtgärder härutinnan dertill hulpit; att hafva varit anstiftare eller en af anstiftarne till det upplopp som nämnde dag stört lugnet och allmänna ordningen inom fängelset, och hvilket, enär dervid skada af hvarjehanda slag föröfvats ä fängelsets byggnader, samt egendom, så väl allmän som enskild, blifvit plundrad och förstörd; är hänförligt till sådant upp: lopp, hvaromhandlas i 7:de och 3:dje 5 uti kongl. förordningen. den 6 Februari 1849, hvars högsta ansvarsbestämmelse rädhusrätten likväl ej finner i denna sak tillämplig, helst af undersökningen uppenbarligen framstör, att omförmälde oordningar icke uppkommit af nägot utaf fångarne förut fattadt uppsät att sätta.sig upp emot verkställighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsätgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas, utan tillfälligtvis uppstått, och föranledts, dels och hufvudsakligen af det rusiga tillstånd, hvari de förnämsta deltagarne i oroligheterna sig befunnit, dels, säsom flere af fångarne uppgifvit och, ehuru icke styrkt, dock är sannolikt, af harm deröfver, att åtskillige vaktknerctar , hvilka fångarne anmodat att förskaffa dem bränvin, gifvit dem mindre sådant, än som för de af fångarne dertill lemnade penningarne bort erhållas, och dels af den fängarne; af hvilken har ej kunnat utrönas, bibragta. öfvertygelse att fången n:o 524: Blank skulle af kapten Tellander samma dag blifvit för endast ett brott ådömd dubbla bestraffningar, hvilket af Blank sjelf, inför rädhusrätten hörd, förnekats, med förklarande; att han blott fått gig ädömd:en bestraffning och att denna varit rättvis och af Blank väl förtjent; i följd hvaraf och då Fogelberg tillika är förvännen att hafva velat sig sjelf förgöra, rädstufvurätten, utan afseende ä underlöjtnanten Ugglas förklarande, atthan hvarken å Fogelberg. eller. någon af de öfriga tilltalade yrkar ansvar för. de emot Uggla begängna förbrytelser, pröfvar rättvist, i förmåga af 13 kapitlet 4 , 18 kapitlet 8 och 9.55;. 61 kapitlet 1 I och 19 kapitlet 1 missgernings n, Kongl. förordningarne den 16 November 1841, den. 6 Februari 1849, 7 och 3 SS, och den 10 Juni 1841, samt kongl. förklaringen den 23 Mars 1807, 11 och 15:punkterna, det Fogelberg, hvilken gjort sig skyldig att böta för fylleri tre rlksdaler-sexton skillingar banko, för det han hotat och nedsatt. konungens embetsmän i embetsärenden och