Aftonbladet – 1 november 1854, sida 2

;fverstäthållaren måste antagas hafva vetat, hvilken lera formen etiketten fordrat; vidare, att hr öfvertäthällaren är alltför gsmmal och ännu i dag alltör nitisk hofman, för att man skulle kunna hoiom hafva med vett och vilja begått en f nelse, som kunde i något afseende synas ör H. M. Konungen och hans höga fam lutligen att, om icke desto mindre en sådan försumnelse blii af honom begången, detta då icke kan örklaras på annat sätt, än att han haft nägon anledning att just i och genom sjelfva försummelsen göra ;g angenäm. — — En sådan konung kunde dock möjligen hafva sutit på Folkungarnes thron, eller en sådan thronföljare stått vid hans sida, hvilken vid ett dylikt tillälle hvarken hade väntat på någon bjudning eller på något tillkännagifvande, utan som hade lätit ojuda sig och sin familj dit utan all etikett endast af aktuingen för ett af fäderneslandets vördnadsvärlaste minnen. Eller skulle väl den förestående militärparaden vid Carl-Johans stodens aftäckning hafva förlorat något af sin glans, om Öarl Johans efterträdare ett par veckor förut hade af fri vilja deltagit i en medborgerlig högtid till firande äfven af ett annat fosterländskt mione, och af ett bland de vackraste? Men ins. vill icke. vidare uppehålla sig vid denna sida af saken, utan vänder sig omsider till hvad som egentligen föranledt honom att gripa till, pennan, nemligen Posttidningens uppgift för nägra dagar sedan, att man (hvilken man?) alldeles icke: ville hafva festen uppfattad såsom tillställd af hufvudstadens borgerskap, utan endast af subskribenterne. Insändaren, sjelf en af subskribenterne, anser sig berättigad att i de subskribenters. namn, som, icke tillhöra borgerskapet, på det bestämidaste protestera emot en sådan uppfattning af den tillställning som egt rum. bubskribenterne hafva aldrig varit sammankallade hvarken till. någon öfverläggning om festen eller ens till väljandeaf någon kommitte att leda anordningarne dervid; och den kommitte, som å subskribenternes vägnar hade bildats för att besörja stodens uppresande, hade så litet att skaffa med sjelfva aftäckningen, att enligt Posttidningens egen uppgift icke en enda af densammas ledamöter ens vidtillfä!let var närvarande. Det är visserligen sannt, att planen med subskriptionen i början var, att uteslutande ibland Stockholms borgerskap samla: medlen till resande af en stod öfver Stockholms grundläggare, och att, när borgerskapet icke omfattade denna subskription med så stort deltagande, att ens tiondedelen af dem erforderliga summan på denna väg kunde erhällas; denna plan: måste öfv-rgifvas och inbjudningen till deltagande i subskriptionen äfven utsträckas till andra klasser. Det är också sannt, att det var först genom detta deltagande af subskribenter utom Bborgerskapet, som stoden kunde komma till stånd. Men det är icke sannt, att subskribenterne haft det ringaste att säga i afseende på festen. vid aftäckningen, eller att denna med något det ringaste sken af rimlighet kan anses såsom tillställd af dem; Det är borgerskapets femtio äldste, drätselkommission och magistrat, som tillika med öfs verståthållaren uteslutande; tillvällat sig myndigheten att i detta afseende göra och läta. De böra säledes äfven ensamme ätnjuta hedern, eller hvad man eljest vill anse dem förtjena, bäde för hvad som skett och för hvad som icke skett. Emellertid kunde kanske detta vara en anledning så god som mången annan såväl för borgerskapet att besinna, huru väl det stundom representeras af sina herrår femtio äldste, som ock för hufvudstadens invänare i allmänhet att besinna, huru väl de vid dylika tillfällen representeras af sina förmyndare — Stockholms borgerskap och dess femtio utvalde. Dä man nu ifrån det officiella hället synes vilja så oförtjent skjuta fram subskribenterne, för att öfverståthällaren och de femtio skola skyla sig bakom dem, så må det slutligen icke heller vara olämpligt att låta följande faktum komma till allmänhetens kännedom. När man erfor, huru lumpet vederbörande till en början ärnade läta aftäckningen gä för sig, kallade förtrytelsen nägra subskribenter tillsammans till en öfverläggring, hvarvid man beslöt att, om icke borgerskapets auktoriteter ändrade sig, på enskild väg för anstalta en särskild subskription för festens värdiga firande. En inbjudning till samtlige subskribenterne för minnesstoden och Stockholms invänare i allmänbet att deltaga uti en allmännare och offentlig öfverläggning i detta ämne uti en större lokal lördagen den 14 Oktober var redan färdig att dagen förut, den 1, införas i tidningarne, då man plötsligen erfor, att herrar femtio äldste jemte magistraten just samma dag omsider blifvit-af: hr-öfverstäthållaren sammankallade för att öfverlägga om. några anstalter vid. aftäckningen, samt att: nägra beslut, åsyftande åtminstone en viss grad af högtidlighet, dervid blifvit fattade, Den enskilda krets, ifrån: hvilken: inbjudning till en dylik allmännare öfverläggning eljest var tillärnad, och som redan förberedelsevis hade fogat anstalt om vissa mått och steg, säsomt. ex. om uppsättande såväl af en adress till allmänheten, som af en skrifvelse till studentkåren i. Upsala med inbjudning till dess sängarekör att öfvervara festen, för hvilket ändamål ett ångfartyg skulle förhyras m. m., ansäg sig då böra afstå från sin plan, och inbjudningens ipförande i tidningarne inställdes. Huru: värdigt den officiella festen sedermera anordnades, huru både den kungliga familjen och. rikets ständer ignorerade dess tillvaro — att de senare fått vare sig nägon inbjudning eller-ens nägot tillkännagifvande, har ännu ingen påstätt, — det vet längesedan hela nationen, och den söm icke hade tillfälle att höra hr öfverstäthällarens trenne tal med egna öron, kan, om han gitter, läsa dem i Svenska Tidningen. Den 31 Oktober: Säbskribent för uppresande af Birger Jarls stod. Till. Redaktionen af Aftonbladet! PM . TLL TIL hos MN ms RR