Aftonbladet – 23 augusti 1854, sida 3

judarne, de grekiska katolikerna, revolutionen, Europa. Sålunda fortgår denna ryska skräckperiod, från den 14 December till denna dag, ständigt våldsammare, ständigt mera förödande, och har nu varat i 30 år. . Det djupaste intryck på kejsaren gjorde hans samtal med Nicolaus Bestucheff, hvilket vi meddela efter en rysk, för kejsaren partisk skrift. Han öfverraskades af denne sammansvurnes oförskräckthet, den frimodighet, hvarmed han framställde missbruken i hela riket, fixerade honom skarpt och yttrade: I fall jag kunde lita på att för framtiden i er hafva en trogen tjenare, skulle jag kunna förlåta er. — Ers majestät, svarade Bestucheff, det är just det, att kejsaren kan allt, hvaröfver vi beklaga oss. Låt rättvisan hafva sin gång och låt edra undersåters öde bero af lagarne allenal Fem af de sammansvurne blefvo dömda att sönderslitas af hästar: Pestel, Ryleieff, Mourawieff-Apostol, Michael Bestucheff och Kakhofski. Kejsaren benådade dem, dock så, att det straff som trädde i stället var mera vanärande. De skulle hängas, ett i Ryssland hittills okändt straff. De visade alla mycken ståndaktighet. Flere af dem ville ej tala med presten, alldenstund de ansågo sig tillräckligt luttrade genom det de lidit för fäderneslandet. Pestel förklarade att han var mer än någonsin öfvertygad om sanningen af det han i sin ryska lagbok uttalat. Den 25 Juli 1826, kl. 2 på morgonen, uppreste man på vallen en hög och bred galge. I denna trakt finnes i sjelfva verket ingen natt i Juli månad. Aftonens skymning varar till morgonen; man kunde tydligt se allt. Trupperna ankommo, men blott få åskådare, enär man ej kände till den utsatta tiden. Hela Ryssland sof, medan de ledo döden för detsamma. Klockan 3 framförde man de dömde, dem man låtit behålla lifvet. De blefvo gjorda ärelösa. Man uppbrände deras uniformer och sände dem till Siberien. Slutligen kommo de fem, hvilka skulle straffas till lifvet, iklädda stora hufvor, hvilka dolde deras drag.