he!a den danska pressen oförbehållsamt uttasar, innebär ett direkt grundlagsbrott, då, enligt den ännu i juridisk kraft qvarstående konstitutionen af den 5 Juni 1849, ingen lag får utfärdas utan att först ha erhållit danska riksdagens samtycke. Det har flera gånger i detta blad, liksom äfven inom danska pressen, blifvit framhållet att det nu herrskande junkerpartiet i Danmark har i perspektiv en konungens tronafsägelse; men denna borde icke komma alltför hastigt, den kunde bli farlig för partiet, om icke konungen först kunde göras impopulär och afklädas den nimbus hvarmed folkopinionen omgaf honom såsom nationalitetens och grundlagens upprätthållare. Häri har man nu omsider lyckats; konungens popularitet, som på sednaste tiden varit i betydligt sjunkande, synes nu ha hunnit ned till fryspunkten. Om också de vanliga skålarne och fraserna höras på borgerskapets årliga högtid å Skydebanen i Köpenhamn och hr H. P. Holst söker att producera lika stort qvantum rimmad entusiasm som under de föregående åren, så vinner allt detta numera ingen anklang hos nationen. Folket känner sig stå ensamt, i sin strid för friheten öfvergifvet af ministeren, af konungen och till en del äfven af dess fordna ledare. Vi hoppas att det nu skall utveckla lika mycken kraft och outtröttlig ihärdighet, som det gjorde i den kamp som före 1848 fördes för ernåendet af ett konstitutionelt samhällsskick. Det danska folket skall icke, trotts ministårens mångfaldiga utmaningar, låta locka sig till någon resning, utan lemna alla olagligheterna på sina motståndares sida; men dess representanter skola utan tvifvel använda alla de yttersta medel som stå dem till buds och som hittills blifvit sparade, att få en landsförderflig ministåer aflägsnad. Måhända skall den yttre politiken bli den klippa, på hvilken denna minister strandar. Förblindade af sina ryska sympatier synes det verkligen som ville hrr Moltke, Hansen och Bille med vapenmakt häfda en för Ryssland så förmånliga neutralitetsförklaringen. Men kommer det till strängt allvars detta hänseende, så torde ministåörens stunder vara räknade; ty sjeliva köpenhamnarne skola hellre gå ned på gatan och slåss med hr v. Hansens holsteinska soldater, än de låta Köpenhamn bombarderas af engelsmännen till hrr Moltkes, Hansens komp:s privata förnöjelse. De inre motiverna till den danska politiken under de sednaste åren, som länge varit oförklarliga för den som befinner sig på något afstånd, börja omsider träda mera i dagen och förete då alltmera samma bedröfliga skidespel som man länge varit vittne till i Spanien, att ett ädelt folks öden och frihet göras beroende af små hofintriger samt tillfredsställandet af personliga tycken eller en ocn annan individs personliga fåfänga. En person i Köpenbamn ick: vär vanlige korrespondent), som genow sitt deltagande i det ostentliga lifvet och genom sin nära beröring med de handlande hufvudpersonerna varit i t:l.fälle att följa de inre machinationerna på spåren, har lemnat oss en kort, men upplyside öfversigt deraf i ett bref, som vi wcd hans tillåtelse här meddela: Köpenhamn den 14 Aug. Hvad som gifver vår historia under de sednare åren dess karakter och förklarar de särskilda, hvarandra så ofta motsägande händelserna, är vår politiks egendomliga förveckling med hofvets angelägenheter. Som bekant ivgick konungen är 1850 ett äktenskap, som då alls icke syntes ha någon politisk betydelse. Aktenskapet slöts med Novemberministerens bitill och invigdes af Sällands biskop. Visserligen hade hela saken en temligen apokryfisk karakter, i det ingen af tidningarne meddelade något derom; man läste blott berättelser derom i den tyska pressen, som under den då herrskande stämningen betraktade saken som en skandal. . Men den brist på oftentlighet, som sålunda hade betecknat äktenskapet, måste bli källan till en mängd chikaner och genanta förhållanden och drifva vederbörande att söka godtgöra hvad som blifvit försummadt vid äktenskape:s afslutande. Under det prinsarne och aristokratien ansågo sig berättigade att ignorera ett äktenskap, hvarom man icke egde någon officiel berättelse, sträfvade hofvet att genom de publicitetsmedel, som stodo till dess förfogande, komma ur det tvetydiga halfmörsret och trycka det offentliga erkännandets stämpel på sina af aristokratien misskända förhållanden. Man företog sommaren 1852 en formlig publicitetskampanj i Jylland, der dels konungens popularitet, dels bondevännernas oförtrutenhet skaffade grefvinnan Danner ett emottagande såsom H. Maj:ts gemål, som icke hade kunnat vara mera smickrande om hon hade varit drottning. Hade bladen tegat stilla 1850, så voro de så mycket mera högröstade i att meddela allt hvad som föreföll på resan; isynnerhet var Berlingske Tidende outtröttlig i reproducerandet :af den jutska enthusiasmen. Men under det hotvet sålunda trodde sig hafva vunnit-hvad som blef försummadt 1850, att ha skaffat sina privatförhållanden en officiell karakter, som måste imponera på motståndarne, voro dessa heller icke overksamma. De började först:i broschyrer och sedermera i junkertidningen Kjöbenhavnsposten att lemna en skarp diplomatisk kritik öfver de jutska demanstrationerna. son oick ut på att från