Aftonbladet – 30 juni 1854, sida 3

Fortsatt Plenum d. 29 kl. 6 e. m. Föredragnoingen började med tredje titeln af statstskottets utlätande N:o 151, nemligen beklädnadsch utrednoingsbehof. För dessa behof hade statsutkottet i första punkten tillstyrkt, utöfver det förut eviljade beloppet 238,666 rdr 32 sk., ett anslag af 77,333 rdr 16 sk., att utgå med hälften för hvartera af ären 1855 och 1856. Hr Gråå, som äberoade sin reservation, talade för äterremiss. Hr Björk rkade äfven äterremiss, emedan han ansåg anslaget ara för stort tilltaget och äberopade krigskollegii get yttrande, deruti behofvet icke uppgifvits så stort. Dessutom vore det icke skäl att i förråd förvara så nycken beklädnad, belst äfven om krig utbröte, det wu för tiden vore lätt att anskaffa behöflig beklädad. Hr Ekholm anmärkte, att den nu förevarande xtra statsregleringen, ej hade någon gemenskap med krig, hvarföre anspelningarne derpå, som gjorts af de talare, hvilka yrkat bifall i dessa auslagsfrågor till försvarsterket, voro alldeles obehöriga. I händelse af fredsbrott lära Rikets Ständer ej undandraga sig att anvisa medel. Talaren instämde i hr Grääs reservation och yrkade äterremiss. Flera talare, såsom hn Malmborg, Ekenman, Gezelius, Palander, Almgren, Stolpe, hvilken sistnämnde jemväl uppläste en i krigskollegiet erhällen promemoria, samt hr Arnberg, talade för bifall. Hvar och en af dessa talare vidrörde mer och mindre de hotande utsigterna om inträffande krig, samt påminte derom, att inga uppoffringar äro för stora, då fosterlandet är i fara. 1808 års elände framhölls äfven. Det tillstyrkta anslaget bifölls slutligen utan votering. Deremot blef andra momentet af samma utlåtande, tillstyrkande 27,333 rdr 16 sk. till beväringsmunderingarnes underhäll, efter yrkande af hrr Wallenberg och Hasselroth, vid votering återremitterad med 36 nej emot 13 ja. Det af utskottet, i följd af hr G. Edenhjelms motion, tillstyrkta extra anslag af 10,000 rår för tre år, såsom bidrag till garnisonerande truppers underhåll, bifölls utan votering, efter någon öfverläggning. Vidare medhanns i sa nma plenom utlåtandet N:o 152, om extra statsanslag till sjöförsvaret. Diskussionen inleddes af hr Rinman, 1 anledning af hans motion om anslagens bestämda fördelande emellan kustförsvaret och det yttre sjöförsvaret, vid hvilken motion utskottet icke fästat afseende. Hr Rinman ansäg sig, oaktadt motionen icke haft framgång, skyldig ståndet den förklaring, att motionen åsyftat att motverka den nu framlagda sjöförsvarsplanens genomförande, enär kustförsvaret blifvit dervid nästan helt och hället lemnadt ur sigte. Detta gaf anledning till en liten strid mellan stora och lilla flottans anhänogare. Hr Björk yrkade äterremiss. Talaren ansäg medlen till sjöförsvaret origtigt användas, då skärgårdsfiottan minskades till förmän för den stora flottan. Herr Wallenberg ansåg herr Rinmans klagan öfver, att den vid sistlidne riksdag framlagda plan till rsorganisation af sjöförsvaret icke blifvit följd, alldeles obefogad, enär Rikets Ständer underkände samma plan och det säledes varit att beklaga om dåvarande sjöministern fått sin vilja fram tvärt emot R. Ständers beslut. Illa nog var det att man använde ett af R. St. till byggande af en ångkorvett eller 2:ne ångbogseringsfartyg gifvet anslag stort 300,000 rdr bko, på det sätt att mer än hälften af detsamma användes till en kunglig lustångjagt Valkyrian, hvilken blifvit af den beskaffenhet att den icke ens motsvarar det underförstädda ändamålet, lårgt mindre är användbar såsom bogseringsfartyg. Tal. hade hoppats att detta tilltag icke skulle bafva undgått Konstitutionsutskottets uppmärksamhet. Da nu emellertid striden om Stora och Lilla flottan synes nalkas sitt slut, ville til. fästa uppmärk. samheten på orsaken till denna strids uppkomst. Skär gärdsflottan uppsattes säsom en del af landtarmåen, men vid sammanslagningen är 1824 antog man att med sjöuniformens avläggande naturen af landtmilitär skulle vara förändrad. Under de derpå följande 20 åren var flottan lemnad åt sitt öde och i det full komligaste lägervall, under det att de krigförande in tressena sökte att tillintetgöra hvarandra. Hufvud orsaken till stridens fortgäng intill våra dagar ansäf tal. böra sökas deruti, att styrelsen helt och hållet för