Aftonbladet – 30 juni 1854, sida 3

Hasselröth, Hensehen, Wetterberg och Brinck, hvilka insågo, att, då tillämpningen af den nya brottmälsag, hvarpå länge arbetats, fordrade nya fängelser, let af Kongl. Maj:t äskade anslag af 400,000 rårl: bort i sin helhet beviljas. Hr Kock, som var ense med hr Björk om nödvändisheten af en utredning af illgångar och behof, yrkade dock bifall till utlätandet och ansåg statsrådsprotokollerna i denna fråga tillräckligt upplysande. Hr Hesselgren, som vidrörde den omständigheten att cellfängelsesystemet börjat fvergifvas i Amerika och Frankrike, motsatte sig likväl ej det begärda anslaget. Hr Gråå, som medgaf, att någon extra statsreglering ej borde finnas, atan ske i sammanhang med den ordinarie, ansåg den föreslagna summan tillräcklig samt trodde att systemets användbarhet ej vara föremål för statsutskottets utlåtande. Vära cellfängelser hafva visatsig indamälsenliga säsom ransakningshäkten, hvarföre talaren yrkade bifall. I samma syftning talade hrr Hörnstein och Gezelius. Vid anställd votering bifölls betänkandet med 33 röster emot 19. Vidare föredrogs statsutskottets utlåtande w 151, angäende statsanslag för landtförsvaret. Anslaget till Vaxholms fästnings bestyckning, 80,000 rdr för tre Ar, att med en tredjedel ärligen utgå, bifölls efter någon. diskussion. Hrr Ekholm och Björk yrkade återremiss å denna punkt. De ansågo, att de beviljade kreditivmedlen bordt för detta ändamål användas. Huru dessa medel blifvit använda, hafva ständerna ej fått erfara. Men då nu sä betydligt anslag äskas, synas dessa medel ej hafva blifvit använda till de angelägnaste utgifterna för rikets försvar, utan på onödiga trupprörelser. Befästningarne på Enholmen och Slite, som lära medtagit 190,000 rdr, ansägos ej politiskt nödvändiga. Regeringens uppfattning af än damålet med det af ständerna beviljade kreditivet för neutralitetens upprätthällande kunde ej go:kännas. Iotet enda fartyg vore utrustadt för handelns skydlande i fremmande farvatten. Vår utrustade flotta har endast uppehållit sig vid kusterna. Hr Gråå talade för bifall och, ehuru han ej tilltrodde sig att framlägga en specifik utredning af de tillgångar, som för extra statsregleringen vore att påräkna, vore han dock öfvertygad att de funnos, med användande af bankovinsten, öfverskotterna från föregående åren samt riksgäldskontorets medel. Han ansåg det ej tillkomma ständerna att granska, huru de beviljade medlen användas, utan trodde Rikets Ständers revi sorer i det afseendet göra sin skyldighet. Anslaget till bestyckning af strandverket Gustafsborg vid Carlstens fästning, 62,0009 rdr för tre år, bifölls. Hrr Björk och Wallenberg yrkade återremiss, emedan de ej kunde erkänna vigten af Carlstens fästning. Vigtigare punkter borde först bestyckas. För bifall talade hrr Stolpe, Kock, Rydin, Indebetou och Hörnstein. Angående det af statsutskottet tillstyrkta anslaget 240,000 rdr för tre år, oberäknade för innevarande är förut beviljade 66,6667, rdr, för anskaffande af nya gevär, voro åsigterna stridiga. Hrr Björk och Wallenberg yrkade återremiss, emedan de icke ville höja anslaget utöfver hvad det förut varit. Någon oedsittning blefve icke att förvänta kommande riksdagar, om det förhöjda anslaget nu beviljades. Hrr Stolpe, Gråå, Almgren, Ekenman, Rydin och Hörnstein talade för bifall. Genom votering återremitterades denna punkt med 27 röster emot 26. Tillstyrkte 30,000 rdr för tre år, med !sdel för året, till nya pistolers anskaffning, äfvensom 10,000 rdr för hvartdera af de tre följande åren till anskaffande af kavallerisablar, samt 27,000 rår till anskaffande af fånghålstappar och slagkrutshufvar, biföllos utan motstånd. Utskottets afstyrkande utlåtande å begärde 50,000 rdr till anskaffning af faschinknifvar eller sidogevär för infanteriet, föranledde en diskussion. Hrr Gezelius, Stolpe och Rydin ansågo dessa knifvar dels såsom nödige vapen för infanteristen, dels såsom verktyg, dem ban vid många tillfällen icke kunde undvara, och yr kade återremiss. Vid votering bifölls utlåtandet med 31 röster emot 21. Anslaget 180,000 rdr till Carlsborgs fästningsbyggnad. Ar Schwan hade aldrig kunnat uppfatta den stora id, som läge till grund för centralförsvaret; ansåg deremot kustförsvaret så mycket angelägnare. Landets försvarsställning skulle sannerligen vara klen, då man en gäng endast hade att repliera på centralförsvaret. Det vore omöjligt, att regeringen, om den jemte banken blefve förflyttad till Carlsborg, kunde undgå att göra fred på hvilka vilkor som helst. Iden kunde visserligen vara vacker, men utförandet deraf så dyrt, att det hvarken af oss eller närmaste efterkommande kunde ästadkommas. Med alla fäst ningar färdiga, äro de otillräckliga sä länge icke ett jernvägsnät finnes, hvarpå trupper hastigt kunde förflyttas. Talaren yrkade återremiss för nedsättning af beloppet. Flera instämde. Brr Wallenberg, Henschen och Gråå talade äfven för nedsättning i anslaget och yrkade återremiss. Hrr Gezelius, Eklund och Almgren talade för bifall. Punkten återremitterades, efter om röstning, med 32 nej emot 17 ja. Till fortsättande af fästningsbyggnaderna vid Carlskrona, Carlsten och Waxholm bifölls det af utskottet villstyrkta anslag af 105,000 rdr bko för hvartdera af de tre följande åren. Dock yttrade sig några talare om fördelningen af detta anslag, hvilken de ansågo böra ske till förmån för Waxholms och Carlskrona fästningar, enär de icke kunde tillerkänna Carlstens fästning samma vigt som dessa. Den punkt, som tillstyrker 50,000 rdr att fördelas på tre år, till anskaffning af en faltbryggeutredning, blef, på yrkande af hrr Kock, Schwan och Boman m. fl., återremitterad, vid votering med 29 röster mot 16. Hrr Wallenberg, Stolpe, Indebetou och Eklund hade talat för bifall.