Aftonbladet – 11 mars 1854, sida 3

Bankoutskottets betänkanden n:ris 15, 16, 17, 2 21, 22 och 23 biföllos utan diskussion. Vid 24, so! äfven bifölls, yttrade sig Petter Mårtensson emot u skottets förslag, men likväl utan att begära åte remiss. Ekonomiutskottets memorial n:ris 59, 61 och 6 I biföllos utan diskussion. Derefter tolkade Johan Pehrsson från Upsala lä för ståndet sin erkänsla för det han nu för tredj gången och med så stor röstpluralitet emottog de vigtiga förtroendet såsom fullmäktig i riksgäldskon toret. Bondeståndet. Grundlagsförändringar. Plenum d. 8 Mars, f. m. (Slut frän i gär). I gärdagens tidning hade uti den då meddelade bö: Jan af redogörelsen för detta plenum insmugit si nägra tryckfel, som väl vid uppmärksam genomläs ning lätt kunna observeras, men af hvilka ett par hä dock påpekas. Så stär i Ola Mänssons första yt rande orden: bväl icke nu antagas, hvilket bör var väl ock nu antagas ; och det stycke, som handlar on Nils Larssons anmälah att vilja yttra sig, har vi ombrytningen kommit in i diskussionen om andr. punkten, i stället att få plats vid dess slut. Fjerde punkten: Nils Larsson bemställde till stån det, om det är lämpligt att konungamakten får nå got att göra med beskattningen. Den afgörande rät i beskattningsfrägor som nu tillhör Ständerna vor visserligen icke genom antagandet af denna grund lagsförändring direkt inskränkt, men man kan före ställa sig hurv Ständerna mängen gäng skulle råka förlägenhet, c:: de icke antoge regeringens för be. villningens utgörande upprättade förslag. Talaren ville alldeles icke bortgifva nägot af ständernas befogen. het i dessa angelägenheter åt regeringen och förordade afslag. Per Nilsson från Skäne m. fl. in stämde. Förre vice talmannen Nils Persson från Boda va af samma mening, som förre talaren; ville bevar: folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta, utan in blandniog af andra statsmakten, och utvecklade sin: skäl sä öfvertygande, att halfva ståndet förklarade si; deruti instämma. Förre talniannen Nils Persson medgaf att det kunde tyckas som om den, som hade förmänen att använda pen ningarne, äfven borde ha besväret att uttänka hvar de skola tagas, liksom ock det mäste medgifvas att regeringen har en öfverblick öfver det hela som betydligt skulle underlätta saken; men man vill ha en stark regering, en som har folkets förtroende. Af ålder har också svenska folket hyst ett obetingadt förtroende till sina konungar. Om nu regeringen skulle få bestyr med afgörande af förslag till bevillningens utgörande, sä skulle sädana förslag kunna ogillas och missnöje med konungens rådgifvare lätt fostras. Flerc sådane upprepade afslag skulle troligen minska förtroendet till sjelfva styrelsen. Äfven kunde nägon konungens rädgifvare hysa mer eller mindre förkärlek för nägot af de serskilda intressen, som göra sig gällande i landet, eller ock ej hafva f rmäga ati fullkomligt bedöma deras vigt. Allt sädant skulle verka till misstroende emot regeringen, och af månhet om regeringens egen styrka, liksom af farhåga att svenskarnes uråldriga och grundlagliga rätt, enligt 57 paragrafen regeringsformen, att sig sjelfve beskatta, kunde ibland blifva paralyserad, tillstyrkte ta laren afslag. Johan Persson, Nils Svensson från Ble kinge och många andra instämde. Tobias Lind ansäg förslaget hvarken nödigt eller nyttigt, och förordade derföre afslag. Likaså Olaus Eriksson, Johan Nilsson trän Göteborgs och Bohus län, Olaus Börjesson och Falk. Ingen enda talade för bifall. Denna punkt afslogs. Femte punkten rönte först motstånd af förre talmannen Nils Pehrsson. Deremot förordades den af Ola Månsson, som ville att statsutskottet genom denna förändring skulle sättas i samma kategori som de öf riga utskotten. Sahlström upplyste att en förenkling i riksdagsgöromålen med denna förändring varit åsyftad. Förre talmannen uppträdde änyo och sökte visa att vid tillämpningen återremiss till statsutskottet skulle kunna förvägras. Vice talman Svartling och Nils Larsson voro för bifall. Lars Larsson fann det vara orätt att sätta statsutskottet i samma kategori, som de öfriga utskotten hvilka hafva göromäl af helt annan natur att be handla; statsutskottets ledamöter äro våra matmödrar, som hushälla med hvad representationen kan från hela landet sammanskrapa och få ej sättas i samma ställning som de, hvilka hafva att bestyra om skjuts och flere dylika angelägenheter. Tal. önskade afslag. Bengt Gudmundsson erinrade att såsom det nu är, kan aldrig utskottet, då äterremiss sker, undgå att jaga saken i öfvervägande; och ehuru man i sednare iider icke begagnat rätten att genom utnämnde deouterade inom det stånd, der betänkligheterna mot itskottets förslag uppstått, upplysa saken och närmare 1itveckla förhällandet, så har man dock alltid vägen öppen att genom inbjudningar söka sammanjemka neningarne, så att man kan öfverenskomma om en kontraproposition, hvari bondeständet alltid får nägon lel, att i förstärkt utskott uppställa emot utskottets örslag, som alltid blifver japroposition; då deremot let nuvarande förslaget skulle lemna tillfälle att unlertrycka en mening som hystes af ett stånd, så för rdade tal. afslag. Med Bengt Gudmundsson instämde Nils Andersson, srik Johansson och Anders Pehrsson från Jönköpings än, Anders Olsson m. fl. Sahlström medgaf att uttrycken äro sväfvande. Han ade hufvudsakligen fästat sig vid den fördel som kulle uppstå af de sednare ordalagen: förenar sig cke minst tre ständ uti sammanstämmande beslut; nen då med denna fördel förenades skäliga betänkigheter, bestämde han sig för afslag. Rudberg, Johan Petter Danielsson, Kyllander, Dahlren m. fl. instämde. Nils Nilsson från Wermland yttrade sig äfven för fslag. Ola Månsson försökte vederlägga Bengt Gudmundson och trodde att bondeståndet genom antagandet af en föreslagna förändringen skulle komma i en förelaktigare ställning. Det hade nemligen inträffat att m adeln och presteståndet beviljat t.ex. 30,060 rår ch borgareståndet t. ex. 20,000 rdr, men bondestånet blott 10,000, så hade man ansett att tre stånd eviljat 20.000 rdr, och bondeståndets nr vaiog hade; Idrig kommit under omröstning i förstärkt stats-tskott. l Petter Jönsson ceh Malmin instämde. L