Aftonbladet – 11 mars 1854, sida 3

och Petter Jönsson åberopade sin erfarenhet t från 1830 års riksdag, då just ett sådant fall, som COla Mänsson med exempel anfört, inträffat. Vid derpå anställd votering förkastades dennna grundlagsförändring med stor majoritet och af nminoriteten anmäldes flere sin reservation. Plenum d. 8 Mars, e. m. Sjette punkten af konstitutionsutskottets memorial n:o 4 bifölls utan diskussion. Sjunde punkten: Förre talmannen Nils Persson hyste betänkligheter emot saken, emedan samma ledamöter, som rösta i bevillningsutskottet, komma att deltaga uti det slutliga afgörandet i förstärkta utskottet. Men emot honom och till fördel för förslaget uppträdde Anders Persson och Carl Ersson, som ej funno något ondt uti ett sädant förhällande och visade att det skulle lända till skyndsamhet i göromålen. Med de sednare instämde Lind, Kyllander, Falk. w. talmanmann Svartling, Per Erik Andersson m. fl.,, hvarefter förslaget i denna punkt godkändes. Attonde punkten bifölls utan diskussion. Nionde punkten angående Stockholms repressentations. rätt föranledde en lång och liflig öfverläggniing, ehuru de olika meningar som dervid framställdees hufvudsakligen kunna innefattas, å ena sidan utii följande satser: bondeständet bör ej blanda sig i boorgarståndets enskilda angelägenheter, och denna fråga rör endast borgarständet ; då borgarståndet bifaallit saken med stor majoritet, skulle det vara brist IPå skyldig aktning att sätta sig emot dess Önskningar:; om förslaget antages, behöfver man ej befara, :att Stockholm skall sämre representeras, utan hufwudstadens borgare skola lika väl efteråt som förut veta att skicka värdiga representanter; i detta syfte yttrade sig förnämligast Anders Andersson frän Skaraborgs län, Sahlström, David Andersson och Ola Masson, och med dem instämde Matts Persson, Nyqvist, allc jemte åtskilliga andra. Å den andra sidan anqrogs åter, att minoriteten i borgareståndet kunnat lafva lika rätt som majoriteten; att minoriteten utjordes af dem som ville skydda handtverkarnes rätt; att de små handtverkarne skulle ha närmast lika intressen med bondeståndet; samt att inga ofördelaktiga följder visat sig af den gällande lagen. För denna motständsåsigt voro förnämligast Petter Jönsson, f. talmannen Nils Persson, Petter Claesson, Per Bengtsson, Lars Larsson och Tobias Lind. Med dessa instämde eller yttrade sig i samma syfte Häkan Pettersson, Anders Pehrsson från Jönköpings län, Petter Mårtensson, Per Erik Andersson, Byström, Lagergren, Lindby, Bergström, Per Mattsson, J. P. Danielsson, Carl Nilsson, Lekberg, Olaus Eriksson m. fl. Vid votering segrade afslagsmeningen med 73 emot 20, och Sahlström, Ola Månsson, Nils Persson från Skåne, f. vice talmannen Nils Persson, Per Eriksson, Fålk, Nils Nilsson, Matts Persson, Anders Andersson från Walla samt Anders Persson från Örebro län reserverade sig. Under det desse ledamöter anmälde sig säsom reservanter utropade Petter Jönsson: Jag hoppas talmannen icke låter anteckna flere reservanter än de 20, som röstat för förslaget., Sedan tionde punkten förfallit med anledning af detta beslut, biföllos de båda sista purktterna utan diskussion. Säsom i förgär uppgafs, äåterremitteradees derefter statsutskottets utlåtande n:o 50 ang. väckt imastion om rissa förmåner för soldaterna vid Södermanlands resemente. Det var f. vice talmannen Nils Persson i Boda, som genom en utförlig redogörelse för sakens ställning utverkade detta beslut. Bland andra talade Vyqvist för denna mening. Ola Månsson åter hade 2j något emot återremiss, men försvarade utskottets atlätande. Vid samma utskotts utlåtande n:o 52, som afstyrker väckt motion om låneunderstöd till reparation af Westerhejde kyrka på Gottland, förklarade sig Lindby inse huru fåfängt det vore att yrka återremiss, men han ville dock i protskollet nedlägga sin reservation emot afslag på en sådan begäran. Lagutskottets betänkande n:o 12, som afstyrker bitall till väckt motion om upphörande af bördsrätt till jord på landet, bifölls, men Bjerkander reserverade sig emot beslutet. Frågan huruvida ett danaarf skulle efttergifvas åt Carlstad föranledde en längre diskussion. Alla Wermändska representanter kämpade ihärdigt för återreniss af det afstyrkande utlåtandet, och deras mening egrade slutligen. Äfven frågan om nedsättning i arrendet å Skällora kungsgård blef, på framställning af Jose f Holm, terremitterad. TIA Lan Ne