för dem uppduka och vidhålla dylika kalkyler, hvarvid den visar blott ett enda prof på den välkända habiliteten, bestående deruti att Aftonbladet citeras, såväl i Sv. T:s aftonupplaga i går som i morgonupplagan i dag, på det sätt, att vi sägas hafva anfört att ofvannämnde 3 milliomer skulle af Sv. T. vara beräknade till 53,6877 rdr (i stället för 5,687,500 rdr), hvarigenaom det anmärkta sifferförhållandet blir obeggripligt för dem af sistnämnde tidnings lässare, som ej jemföra senaste numret med hvaad som yttrades för nägra dagar sean. Och seedan den anmärkta siffran sålunda blifvit för tiidningens läsare cacherad,, naturligtvis genom ett ofrivilligt, men i båda dagarnes särslkilda upplagor beklagligen bibehållet tryckfel, andrager samma tidning att det är klart för den ringaste eftertanka, att de 3 millionernas värde 1813 skall beräknas efter analogien mellan kursen då och realisationsgrunden 128 sk. samt summans belopp eller så här: 91: 128—3,000,000: x. Men om Sv. T. sjelf iakttagit detta beräkningssätt, — emot hvilket dock några erinringar kunde göras för det derigenom 1813 års gedlar i förhållande till nuvarande tillagdt nog högt värde — skulle den hafva funnit att de 3 milliomerna motsvarade 4,219,780 rdr 10 sk. 6 rst. mren icke 5,687,500 rdr, såsom den sjelf påsttått. Som dlet officiella bladet i denna fråga synbarligen, som man säger, tappat concepterna, vilja vi ej vidare fästa oss vid dess kalkylers orimlighet eller dess emot oss rigtade utlåtelsers gemenhet. De lära väl icke kunna förvilla många läsare. Men då nämnde blad i sammanhang dermed såsom ett svårt fel å vår sida klaidrar, att vi ansett dess tre artiklar om skatterne förr och nu vara rigtade emot vår uppsats den 13 sistl. December angående budgeternas tillvext under åren 18!:7—1853, få vi till vår ursäkt i detta hänseende blott påminna om, att sedan vår respektive motståndare några dagar derefter lofvat att behandla denna sak med anledning af vår uppsats, har han i den första af nämnde artiklar, med titellin : Gömdt är icke glömdt,, uttryckligen förlklarat, att han då gick att uppfylla nämnde !löfte. Men ändock heter det nu, att samma artiklar icke voro rigtade emot A. B:s förenämnide artikel! Då S. T. oupphörligt ropar på strängare presslagar, för att reformera pressens olater och fel, hemställa vi om den icke i främsta rummet borde se till att åtskilliga af dess egna spater rensades från den uselhet, som för närverande ej så sällan ganska mycket bidrager att misspryda den svenska pressen. EERO