Aftonbladet – 2 februari 1854, sida 3

och förstöra de bästa produkterna af så väl spanmål som potates då deremot de små eller enkla redskapen förnämligast förbruka sämre produkter. Det har mot dem uppträdt på ett så värdigt sätt, att om man förbjuder ångbrännerierna, tror jag mig kunna garantera, att allt blifver lugnt, men gör man motsatsen, blifver följden oviss. Dä såsom nu är förhålandet, landet hotas med krig, vissa provinser med hungersnöd, och fråga är om utrustning och proviantering af vår egen flotta, äfvensom att proviantering af fremmande kan komma i fråga, om vi hafva något att till dem aflåta, och dertill, att Ryssland förbjudit utförsel af spanmål frän Polen, så tror jag att flera skäl finnas, som nu tala för exportförbud, än dem, som funnos och föranledde bränningsförbud den 13 Juli sistl. år. Jag har trott, att dettta stånd borde uttala dessa åsigter; det beror i alla fall på Kongl. Maj:t. Anders Andersson från Elfsborgs län :yttrade sig derefter skriftligen för afslag. Nu uppträdde Bergström från Dalarrne och talade under allmän tystnad för bifall och imskränkning af bränvinsbränningen. Det är med denma sak, som med många andra: om man vill söka skäl, så får man nog sådana både för den ena och dem andra meningen. Man advocerar för bränvinsbrännare och bränvinshandlare, men talaren tyckte det vara bättre tala för den medellösa klassen och se till, att den icke får stå utan bröd under det brännetster och bränvinsspekulanter förtjena sina penningar. De af utskottet anförda skäl ansåg talaren si välgrundade, utt de ej kunde vederläggas, hvarföre talaren åberoade dem och önskade bifall till utskttets framställting och bränningsförbud. Carl Ersson ansåg deremot reservaiternas skäl så älgrundade, att han blott ville upprepa dem och ;rka afslag; dock skulle talaren vilja förena sig om n framställning till förmån för hr Dalmans motion, wilken han ansåg både rättvis, klok och nyttig. ääslGsosttsbek Insändt.; I gårdagens Aftonblad omnämnes löjtnanten vid äottlands nationalbeväring Lange, anstäld såsom beälhafvare ä kronohäktet vid Långholmen; men som ngen officer vid namn Lange finnes vid Gottlands vationalbeväring, och ej heller nägon offficer af nämnde vär derstädes är kommenderad, har jjag till rättelse insett mig böra det uppgifva. Stockholm den 1 Februari 1854. G. J. af Dalström.