Aftonbladet – 15 december 1852, sida 2

UTRIEES. Vi hafva i dag med södra snälposten mottagit danska blad at den 11 denres. De medföra underrättelse om ett stort nederlag, som danska ministeren lidit i Folkethinget. fu Vi redogöra för öfrigt närmare för innehållet af de 1 går mottagna utländska bladen. DANMARE. . I Folkthinget har frågan om lull-enheten med Holstein gifvit anledning till vidlyftiga debatter, som upptogo trenne dagar, den 7, 8 och 9 dennes. Utskottet hade helt och hållet afstyrkt ministerens förslag och sjelft föreslagit, att hela frågan om tull-enheten skall uppskjutas, tills ministeren framkommit med sitt länge väntade organisationsförslag. Sedan utskottets ordförande, H. Hage, i korthet motiverat utskottets förslag, tog finansministern Ordet öch höll ett långt föredrag, i hvilket han bland annat förklarade, att han ville begagna hvarje grundlagsenligt medels för att framtvinga tullenheten. Claussen yttrade sig vältaligt och klart mot ministeren, hvarefter Tscherning såsom vanligt försvarade regeringen, denna gång i ett föredrag, som i förvirring och oklarhet öfvergick allt hvad han hittills frambragt på denna riksdag. Lehman förklarade sig villig att, efter den utveckling som omständigheterna tagit, göra försöket med en dansk och konstitutionell helstat, men han vore en afgjord och oförsonlig motståndare af den tyska och absolutistiska helstaten. Premierministern upprepade finansministerns yttranden och hänvisade för öfrigt, såsom vanligt, på den v,europeiska nödvändighetens. Knuth sökte visa, att fråga nu icke vore om sjelfva realiteten, utan endast om lämpligheten och rättmätigheten af ett uppskof. Rothe visade de financiella betänkligheterna vid ministörens förslag och försvarade utskottet, som deremot åter angreps af Tscherning, som stödjande sig på de diplomatiska akterna ville ådagalögga den europeizka nödvändighets af hvilken Danmark tvingas i afseende på sina inre förhållanden. Schack angrep i ett skarpt och humoristiskt föredrag Tcherning och hela bondevänsv-partiet för deras gränslösa ministerdyrkan och frågade till slut, under församlingens högljudda munterhet och bondevännernas ledares djupa indignation, hvad då ministeren gjort för menige man, som kunde vara egnadt att väcka några sympatier. Monrad genomgick med mycken skärpa och klarhet finansministerns anförande, visade det fal