Aftonbladet – 15 december 1852, sida 2

HUSIK, Fröken Boyes Soire, som i gär afton egde rum i hr La Croixs salong, var temligen talrikt besökt. Hvad programmet dertill beträffar så torde mången kanske tycka att man dervid, öfserhufsud taget, fästat mera afseende på qvantiteten än qvalitetdn af de många här förekommande musiknumror, och sannolikt gällde bifallet i allmänhet mest exekutionen, mea man torde äfven böra tiga i betraktande att blott och bart ett pianoforteakompagnemang till så olika stycken, mäste under en hel afton förefalla nägot enformigt. Man fick emellertid nöjet att äter höra fröken Boyes vackra och särdeles böjliga altröst. Om sjelfva rösten icke vunoit i styrka sedan fröken B:s sednaste uppträdande härstädes har hon dock, i allt hvad den techniska behaadlingen deraf vidkommer, gjort betydliga framsteg, och om äfven hennes lifliga, markerade föredrag mera torde arta sig för den dramatiska tiljaa än för konsertsalen, ätergaf hon likväl den är 1686 af Abbate Francesco Rossi för kontra-alt komponerade och för sin enkla skönhet, utmärkta arian Ah rendi mi quel core, såväl som hr Dannströms Säng vid Prins Gustafs död (Prinds Gustavs Hjemgang) med des: vackra klagotoner, den sednare väl icke utan åtskilliga broderier, på ett sätt, som väl förtjenade det myckna bifall, somfröken B. härför vann. Särskild uppmärksamhet förtjenar sängerskans sanna och uttrycksfulla deklamation af den i sistnämnde komposition förekommande strofen: sSängens tid är skön, måen kort. Videre sjöng soiregifverskan ensam en ganska vacker finsk folkvisa samt en kort säng, Il brindices ur Donizettis Lucretia Borghia,, och tillsammans ed fröken Sandels en briljant duett, förträffligt utörd ur Rossinis Tanered; med br Dannström en komisk duett for kontra-alt och bas af , hvars finare vis comica vi icke rätt lyckades att komma ander fund med, samt slutligen, med fröken Sandels och hr Dannström, en svensk folkvisa, den vackra: Glädjens blomster i jordens mull, samt en karakteristisk Norsk fjellvisa, begge arrangerade för sopran, alt och bas. De voro vackra att höra och sjöngos väl, fastän vi alltid heldre höra folkvisan sjungas solo än flerstämmigt, hvarigenom den mer eller mindre mäste förlora sin egendomlighet och frångå sin ursprungliga xarakter. Fröken Sandels utmärkte sig äfven denna afton säväl genom den välljudande timbren i hennes röst som för de fina nyanseringarna och modulationerna i sängen. Hr Dannström päminde genom sitt säkra och uttrycksfulla föredrag om den tid, då han säväl i Czar Peters parti uti Lortzings vackra operett, Czar och Timmerman som i Klockarens uti En majdag i Wärend, alltid så väl fyllde de roller hvari han uppträdde ä kongl. teatern, som alltför snart gick miste om hans talang. Herr Mollenhauer spelade med mycket bifall en så kallad fantasi för Violoncelle af Servais, och lyckades genom sin styrka och färdighet i exekutioner öfverskyla den märkbara brist, som i kompositionen rädde, på just den egenskap, med hvars namn Ser. vais döpt densamma. Den bekanta och omtyckta sorgmarschen af G... utfördes af herr Lindholm på piano. För öfrigt förekommo icke rnindre än fyra chörer nemligen en minnessäng af hr Cronhamn, Ottc Lindblads folksäng: Ur svenska hjertans djup er gäng., en chör ur Rossinis Wilhelm Tella sam studentmarsch. af G..., alla utförda af musikali ska Akademiens elever jemte amatörer med god en semble, under anförande af nämnde akademis niti ske och förtjenstfulle sänglärare hr Cronhamn. Pia noforte-ackompagnemanget under aftonen utförde: vexelvis af hrr Thorsell, Gille och Lindholm. Vic Soirens början begärdes och erhölls Folksängen. —t