Aftonbladet – 27 augusti 1852, sida 2

Wermlands län till bestyrelsen for Skandinaviska. sällskapet i Köpenbamn: Med benägna skrifveisen af den 31 sistl. Juli bar jag haft äran emottaga Ett tusen sexbundra sextiosex rdr riksgäldssedlar genom bestyrelsens välvilliga ätsärd i Danmark insamlade medel till afbjelpande. af len nöd, som i Wermlands norra orter uppkommit i följd af förlidet ärs missväxt; — och då, enligt tillkännagifvandet i skrifvelsen, insamlingen i Danmark härmed kan anses slutad, torde det tillätas mig nu öfverlemna ett generalqvittance ä alla de från bestyrelsen mig i omförmälde afseende tillhandakomne penningeposter, utgörande tillsammans 3666 riksdaler riksgäldssedlar. : Dessa gäfvor hafva i viss mån redan blifvit och skola föröfrigt blifva till de behöfvandes gagn och till lindrande af deras betryck omsorgsfullt använde; och beder jag bestyrelsen samt de ädelmodige gifvarne vara förvissade, att den välgörande hjelp, som sälunda är i nödens stund skänkt en del af Wermlands invänare, skall inom denna provins i tacksamt minne förvaras. Carlstad den 12 Augusti 1852. H. J. Oldevig. Från Skandinaviska sällskapets bestyrelse i Köpenhamn hafva blifvit mig tiillsände nedannämnde penningebelopp, utgörande gäfvomedel, som bestyrel-. sen godhetsfullt i Danmark insamlat till understöd åt de nödlidande i Wermlaud, nemligen: Uti bref af den 8 sist. Maj . . . 1000: — Uti dito af den 11 sistl. Juni . . 1000: — Och i dito af den 31 sistl. Juli . . 1666: — Summa Riksgäldssedlar 3666: — hvilka Tretusen sexbundrade sextiosex riksdaler riksgäldssedlar härigenom med tacksamhet qvitteras. Carlstad den 12 Augusti 1852. H. J. Oldevig. Landshöfding i Wermland., KE — Ur Örebro Tidning meddela vi följande: Wiby prestgård. Cereus triangularis har nu blommat här med sju väl utbildade blommor, utom den ena, som i förra berättelsen omnämndes. Ett exemplar med tre blomknoppar sändes till Rosendål, der blommorna för Stockholmsboer kunna blifva tillgängliga att bese; och en mindre blomknopp äåterstär här ännu, som torde komma i medlet af September. Knoppen behöfver, från det den först visar sig intill dess den slär ut, vid pass en månads tid. Blomman utvecklar sig kl. 7 om aftonen och bibehåller sig till ungefär kl. 10 följande f. m. då den börjar förvissna. Hon är en af de största och skönaste man kan se, och dä flera äro utslagna på en gång — här syntes en afton tre samtidigt — kan floreringen med skäl kallas utmärkt praktfull. Huru ansenlig blomman är kan slutas deraf, att den i längd öfvergär en half aln och 1 tum; diametern på en fulltvutslagen utgör dryga 7 tum. Blombladen, alldeles snöhvita, äro 1!), tum breda, nägot öfver 1 qvarter långa, till antalet varierande mellan 13 och 17. Sepalerna nägra och 30, smala, utvändigt gröna eller grönaktiga, invändigthvita, böja sig ut, likasom på grandiflorus; så att blomkalken visar sig alldeles friisin vackra regelbundna form. Pistillen gul, tjock, ett tum i omkrets. Blomman har nägon lukt, dock icke vällukt, ehuru den ej ärobehaglig. Skötseln, som belönats med en så oförväntadt rik och herrlig florering, har varit helt enkel. Odlaren har trott att hufvudsaken dervid borde vara, att återge så mycket möjligt är de vilkor, under hvilka växten-i sitt hemland, under tropikerna, växer och blommar, nemligen värme i förening med de tropiska regnen. Växten har derföre ända sedan i vintras varit rikligen öfverspritad med ljumt sjövatten, två gånger om dagen, morgon och afton, somliga tider än oftare. Krukorna, stora och rymliga, — jorden uppblandad med ljungjord, — hafva varit orubbade ställda i varmrummet, och således jemt haft 15 graders värme och deröfver. I denna varma sommar har den yttre lufttemperaturen varit tillräcklig. Luftrötter har växten i ymnighet utskjutit till mer än en fots längd; men den har ej varit så stäld, att de kunnat fästa sig vid väggen, hvilket utländska odlare annars såsom nödvändigt föreskrifva. Utom denna jätte-cacte hafva i dessa dagar i doktor Gumeelii växtbus i Wiby prestgärd blommat: Cereus coccineus, samt af Echinopser: Zuccarinii, onygona, Eyricsii m. fl. jemte en mängd Mammillarier. — Örebro Tidning meddelar i jernvägsfrågan: : Nägot arbete vid sjelfva anläggningen af den beslutade jernvägen emellan Örebro-Hult-Köping har väl ännu ej begynnt, och ännu äterstä ätskilliga om och men: innan saken kan, anses fullt på det klara, åtminstone sä till vida som jernvägens sträckning mellan. Svartå och Wenern ännu icke är bestämd; men likväl har det afregeringen fattade beslut, hvarigenom jernvägsanläggningen bör kunna anses betryggad, redan framkallat nya lifsyttringar i den industriella verlden. Sålunda har ett bolag bildat sig, sammansatt af flera af ortens mest solide och sakkunnige bruksidkare, för anläggning af ett valsverk vid Degerfors, beräknadt på 20,000 Sk smide, för stenkol; en anläggning, som helt och hället är: beroende af jernvägsanläggningen, så till vida som bränmaterialet derförutan skulle blifva alltför dyrt, oeh transporten af det valsade stångjernet till hamn äfvenledes för kostsam. Efter hvad vi hört uppgifvas lärer bolaget redan genom en af bolagsmännen, brukspatron J. Strokirk på Ölsboda, ingått med vederbörlig anmälan om företaget. I Wermland förarbetas redan för anläggningen af en bi-bana, som: förenar hufvudbanan med Christinehamn; och all anledning är att en sådan bi-bana skall komma till stånd samtidigt med hufvudbanan. Länge torde det väl icke heller dröja innan den redan beslutade jernvägen emellan Örebro och Nora kommer till stånd. Man torde äfven kunna taga för gifvet, att inom få är en utgrening från hufvudlinjen göres, hvarigenom denna förenas med Askersund eller någon annan lämplig punkt vid Wettern; en bi-bana, hvarigenom ej blott hufvudbanan skulle vinna betydligt i ökad trafik; utan äfven blifva af stor betydelse för Östergötbland, samt, till någon del äfven för Smäland, hvilket genom ångbätsfart emellan Jönköping och Askersund komme i jemm förbindelse: med jernbanan och betydligt närmades hufvudstaden. Sednaste post medförer underrättelse om vidtagna åtgärder för undersökning af terrängen emellan Jönköping och Boräs, hvaremellan en jernvägsanläggning tvifvelsutan skulle blifva af stor betydelse, särdeles om, säsom all anledning är, Borås erhäller en jernvägsförbindelse med Warberg eller Götheborg, Tvifvelsutan lärer mången komma att klandra den ifver för lättade kommunikationer, som sålunda yppar sig, benämna den jernvägsfeber och söka göra sig lustig öfver vära små städer och deras stora jernvägsplaner. Framtiden skall dock visa -— och snart visa — att jernvägsifrarne handla längt mera välbetänkt än dessa kalla, smäförständiga klandrare, som alltid hafva ett men tillhands och, när de lida brist på antagliga argumenter, åtminstone förstå att skaka sina kloka hufvuden samt under tystnadens skenbara djupsinnighet dölja tomheten på förnuftsskäl. Likasom här, sä hafva i alla länder funnits betänksamma klandrare; och de skola här, likasom annorstädes, först af erfarenheten blifva öfverbeviste att deras tveksam