ste tillika i betraktande tagas huru denna del af räntan bör förvandlas. Om en dylik förvandling icke skulle få ske annorlunda än emot räntor i persedlar, så anser jag mig icke kunna framställa annat förslag, än att spanmälsoch smör-räntorne underkastas en emot dagsverkenas värde svarande proportionerlig tillökning. Men emot ett sädant förvandlingssätt, eller utbyte af en ränte-titel eller persedel emot anåra, förekomma likväl betänkligheter, hvaråjag anser mig pligtig att fösta E. K. M:ts nädiga uppmärk: samhet. För att en dylik förändring icke skulle komma att, hvarken för staten eller de skattdragande, wedföra nägon förlust, borde framtida värdet af de gamla och de nya räntepersedlarne bihehålla samma inbördes proportion som vid förvandlingen. Att sädant svårligen kan inträffa, är. dock sannolikt och äfven af erfarenheten bekräftadt. De -skattdragande skola säledes hysa den farhågan, att den nya räntetiteln kan komma att medföra större framtida utgift än den gamla, derest den bibehållits. Sä vidt utbytet skulle komma att ske emot spannemäl, saknar ej heller denna farhäga grund. Redan den omständigheten, att spanmälspriserne högst betydligt omvexla, utgör en icke ovigtig betänklighet: och må i detta afseende i underdänighet äberopas, hurusom, enligt hvad de vid sammanträdesprotokollet. fogade uppgifter utvisa, lösningsvärdet för spanmälsräntorne inom detta län undergätt sä stora förändringar att när sammanlagda beloppet deraf är 1844, då det var lägst under de sista 20 ären, utgjorde 40,643 rdr 41 sk. 3 rst., uppgick det för är 1846, dä det under samma tidrymd var högst, till icke mindre än 91,482 rdr 41 sk. 7 rst., eller en tillökning af nägot mera än 125 procent. Men en ännu vigtigare betänklighet ä de skattdragandes sida förefinnes deruti, att då, enligt hvad allmänt kändt är, de hittills höstetiden bestämda markegängspriserne ä spanmäl i allmänhet varit lägre, än de som under levereringstiden e:ler vintermänaderne, blifvit gällande, men enligt det af R:s St:r,iföljd af E. K. M:ts nådiga proposition, vid sednaste riksdagen fattade beslut, markegängssättningen framdeles skall komma att bestämmas först efter det sistnämnde priser blifvit kända, för att, som sig bör, kunna öfverensstämma med de verkliga försäljningspriserne å skatteärets gröda, deraf måste följa, att lösningspriserne å spanmålsräntorne framgent blifva ej obetydligt högre, än om nu gällande markegångssättningsmetod fortfarit. Då ett utbyte af dagsverken emot spanmål, om det skulle verkställas, icke kunde tillgå på annat sätt, än att sä stor spanmälsqvantitet bestämdes, som efter medelmarkegängsvärdet för en viss förfluten tidrymd, motsvarade hvarje hemmans dagsverksränta. under samma tid, komme säledes den på detta sätt tillökade spanmälsskatten, efter införandet af den nya markegängssätthingsmetoden, att medföra en påtaglig förhöjning. uti den ränta, emot hvilken densammablifvit utbytt.. Af alla dessa: skäl är derföre min öfvertygelse, att dagsverken icke lämpligen böra annorlunda än till bestämd penningeräntå förvandlas. : Hvad beträffar den af de. deputerade framställda önskan, som de begärt mätte för BE. K. M:t i und. anmälas, att en-sädan förändring uti-grunderna för ränteförenklingen: kunde tillvägabringas, att hemmansräntorne blefve för framtiden förvandlade till bestämd Ppenningeränta; sä förekommer visserligen att, genom R:s St:rs bifall till E. K. M:ts nådiga proposition i iponet, helt andra grunder för ränteförenklingen redan äro antagne och att, för så vidt nägon rubbning deruti icke skulle kunna ega rum, yttrande i anledning af berörde begäran icke vore af nöden. Men då sättet för nämnde förenklings utgörande skall närmare bestämmas, i följd af den förnyade nädiga proposition, som E. K. M:t. förklarat sig vilja till R:ts näst sammanträdande . Ständer aflåta, möter likväl ieke hinder att dervid föreslå .sädane jemkningar, som möjligen kunna -finnas af höden. E. K. M:t som alltid med välvilja upptager hvarje ansökan af dess undersätare och derä fäster det nädiga afseende, den kan finnas förtjena, lärer ock derföre desto heldre ät den nu ifrågavarande vilja egna serskild nädig pröfning, som, efter hvad kändt är, enahanda önskningar blifvit uttalade vid mänga andra af de inom serskilda delar af riket hällne sammanträden. Frägan är dessutom af denstora vigt för de skattskyldige jordegarne, att, om Eders Kongl. Maj:t, vid öfvervägande af förekommande omständigheter, skulle finna anledning att, i ett eller annat afseende, frängå de förut antagne grunderne, det beslut, som fattats, icke torde, mera än vid åtskillige: andre fall, och -hvarpå . just ifrågavarande ärendes-behandling under den förflutna tiden lemnar flere exempel, an ses utgöra hinder att, vid slutliga afgörandet, vidtaga de förändringar, som E. K. M:t tilläfventyrs skulle i nåder -pröfva lämpliga. Ett serskildt bevis derpå, att E. K. M:t i näder. antagit att, vid ären dets slutliga. handläggning, afseende skulle kunna fästas ä de skattdragandes, vid de anbefallda sammanträdena yttrade äsigter, äfven om afvikelse ifrån de! vid sednaste riksdagen fattade beslutet deraf blefve en följd, har jag funnit i-dengenom chefen för financedepartementet, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallniog, meddeldta föreskrift, att de deputerade vic berörde sammanträden äfven egde att yttra sig, hu ruvida de, heldre än att antaga det törslag, hvaröf ver de borde höras, önskade bibehällandet af nuva rande räntepersedlar, hvilket naturligtvis skulle för anleda totalt frårgående af det om ränteförenklinger fattade beslut. Vid betraktande af alla dessa omstän digheter, har jag derföre ansett mig pligtig, att då Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefallt mig att, efte det de deputerade blifvit hörde, afgifva eget yttram de, äfven sträcka detsamma till den af de deputerade i nyssberörde hänseende gjorda framställning, och detta destoheldre, som denna fråga på det närmast sammanhänger med deras svar ä förfrågan, huru vida de föredroge att bibehålla de nuvarande ränte: persedlarne, hellre än att antaga det uppgjorda för slaget. Det skäl hvarpå nämnde framställning grundats, har hufvudsakligen varit de skattskyldiges farhåga, att om persedlar. fortfarande skulle ligga till grund för hemmansräntornes utgörande, dessa skatter, genom stegrade varupriser, möjligen kunna biifva till ökade; hvarjemte blifvit anmärkt, att den förenkling i uppbördsoch redogörelseverket, som jemväl vari med den länge ifrågaställde regleringen afsedd, föga skulle vinnas. Att förstberörde farhäga hos de skatt skyldige förefinnes, är lätt förklarligt, då betänklig heterna emot hemmansräntornes förvandling till bestämd penningeskatt, som redan for läng tid tillbaka varit af de skattdragande yrkad, och äfven en gäng bifallen, fastän den snart äter upphäfdes, bufvudsak ligen hemtats derifrån, attsen sådan förvandling. hvars fördel att medföra den största förenkling ut beskattningsväsendet blifvit medgifven, förmenats leds till förlust för staten. Då fråga icke varit att verk ställa samma förvandling annorlunda, än efter beräk ning af hvad räntorna i medeltal för de sednaste 2( åren utgjort: och säledes motsvarande det belopp hvartill de under närvarande förhällanden kunna upp skattas, är det följaktligen pätagligt,; att användande af nyssnämnde skäl förutsätter den förväntan att, om nuvarande beräkningssätt qvarstår, ifrågavarande skat ter genom inträffande förhöjning i varupriserne, skull blifva stegrade. Om och i hvad män en sädar prisstegring kan inträffa, är naturligtvis högst svär att på förhand beräknå. Den betydliga tillökning rom nå dulikt sätt hittills eot rum. har huftvudsakli