Aftonbladet – 27 augusti 1852, sida 2

äkarne endast hafva vår lättrohet och inbillningsförmåga att tacka för sina stora rykten. 3å länge menniskorna hafva helsan och sina sinnens krafter, storma de på dem, hvarigeiom de försvaga dem; när plågorna komma .vingas de till ett förnuftigare lefnadssätt och med anledningen till det onda upphör det onda sjelf. Men då blir det läkaren och läkemedlet, som få förtjensten. Moses hade talat med ifver. Nathanael, som ännu höll hans arm och iakttog pulsens säng, märkte en betydlig förändring deri och Mbröt honom, sägande: Ni anstränger er, ert illstånd fordrar stillhet.s Han hadeicke förr uttalat dessa ord; innan en stark congestion åt lungan hämmade den sjukes andedrägt och lät honom synas färdig att qväfvas. Hans ögon stirrade orörliga, hans händer stelnade och svetten perlade på hans panna. Det såg ut som om hans sista stund varit för handen. Då ban efter några ögonblicks förlopp syntes något hemta sig, förnyade Nathanael sina påminnelser om nödvändigheten att kalla en läkare. Här är icke tid mer att försumma konstens bjelp. Ert illstånd svneg betänkligt. Jag tror det äfven. Et sådant anfall står ag icke en gång till ut med. Om jag blott zsunde öfvertyga mig att Jläkarekonsten besutte förmågan att bedöma arten af vårt onda och afgöra om det är till döds lagdt eller ej, så skulle jag icke önska mig mera tro i det fallet.v Endast en fullkomlig okunnighet om de medel som stå henne till buds kan väcka ett sådant tvifvel,, Tvertom, det är okunnigheten som alstrar ron. Egde du några ingigter i yrket skulle du dömma tvertom. ; Om det kan bringa er till: någon. öfvertyzelse, vill jag bekänna för er, att jag icke är