Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

känt derigenomy att den tillåtit hämnde yng lings frigifvande, så snart de infordrade upplystingarne från Östergöthland icke blott Bestyrkte Isacssons uppgifter om åtkomsten till det lilla kapital han och hans yngre broder egde utan äfven vitsordade den häktade Isacssons utmärkta uppförande. Men af denigårdagens blad intagna berättelse om polisens sednare förfarande emot samme Isacsson inhemtas, att polisen icke ännu vill helt och hållet släppa honom fri från sin godtyckliga behandling. . Man har nemligen förklarat, att det emot Isacsson anhängiggjorda mål får bero på anmälan, i fall några nya omständigheter emot honom möjligen kunna förekomma, och emellertid har polisen i sitt förvar qvarhållit hans tillhörigheter, hvilka polisen tagit om hand, hvarvid han dock rönt det deltagandet att till sitt lifsuppehälle från polisen utfå 10 rdr bko, Med samma skäl som polisen låter anklagelsen qvarstå emot Isacsson, kunde denna myndighet, enligt hvad oss synes, sätta hela hufvudstadens befolkning i anklagelsetillstånd; ty om emot någon deribland framdeles förekomma några bindande omständigheter om brottslighet, är en sådan person naturligtvis lika väl som Isacsson utsatt för att blifva till åtal inför polisen anmäld. Men så länge dylika omständigheter emot hufvudstadens öfriga befolkning icke. blifvityförebragte, upptages denna befolkning dock icke hos polisen på de anklagades bänk. Hvarföre kan icke Isacsson, om hvars uppförande i alla fall bättre intyg blifvit företedda, äm som sannolikt kunna från emnstör del andra personer produceras, få åtnjuta enahanda frihet från anklagelse som alla andra,så länge ingenting emot honom förekommit, som ger laglig gränd för motsatsen? Hvar och en bör ju njuta sin oskuld till godo till dess motsatsen blifvit bevist, och emot honom har hittills ingenting förekommit, enligt hvad den i polisen förda ransakning gifvit vid handen. Skulle ynglingen Isacsson göra sig skyldig till något ansvar, -så är det väl tids nog att då anklaga honom, men att så der på förhand arrangera anklagelsetillståndet, för den hiindelse att något ansvar framdeles kan ifrågakomma, synes oss vara ett för hvars och eils enskilda frihet så väådligt förfarande å polismaktens sida, att deremot måste ovilkorligen protesteras. Detta förfarande är dessutom alldeles stridande emot vår lag, och denna gäller dock äfven för polisen i Stockholm. Vi äro icke så obilliga, att vi icke medgifva det polisen såväl som alla andra kan, afven af missförstådt tjenstenit, förgå sig. Denl är kanske mera än någon annan härför blottställd, och då den på det-hela taget utöfvarl sin myndighet med mildhet och rättvisa, kan! den genom något dylikt enstaka undantag ickel hafva förlorat det anseende som detta embete för öfrigt förvärfvat; men då något sådant undantag beklagligen inträffar, måste polismyndigheten, i stället att söka genom en ny godtycklighet öfverskyla hvad som tilldragit sig, handla mera öppet och ögonblickligt rätta allt hvad som bör och kan rättas. Detta är enda sättet att göra ett sådant enstaka undantag mindre skadligt för polismaktens anseende, på samma gång som de enskilda rättigheter, hvilka kunna blifvit förnärmade, härigenom snarast godtgöras, så vidt sådant är möjligt. a or se — Den tillförordnade regeringen har i dag haft sammanträde. — Man läser i P. T. rörande H. M. Konungens resa: ) Herrewads Kloster den 7 Juni. Dagen efter Hans IMaj:ts ankomst hit, eller den 3 dennes, beordrade Hans Maj:t sin adjutant, öfversten Lovån, att till H. IM. Konungen af Danmark öfrerföra ett bref, hvaruti IHans Maj:t, jemte sin fägnad att befinna sig uti sin Ihöga grannes nära grannskap, uttryckte det hopp, att ett sammanträffande emellan de båda monarkerna häraf möjligen kunde blifva en för Hans Maj:t angenäm följd. Det svar, som H. M. Konungen af DanImark härä aflåtit, och som förliden gärdag genom -Idess tjenstgörande general-adjutant,. generalmajoren Schöller, till Hans Maj:t öfverlemnades, har försäkrat Hans Maj:t om den fägnad att i dag härstädes få emottaga ett vänskapligt besök af Hans Danska Maj:t, som ätföljes af sin farbroder, H. K. H. Arfprinsen Fredrik Ferdinand. H. K. H. Hertigen af Upland har, på Konungens .Ibefallning, i dag kl. 6 f. ms. begifvit sig till Helsingborg, för att, ä Konungens vägnar, helsa de höga gästerna välkomna och beledsaga dem till Herrewads kloster, dit ankomsten förmodas ega rum kl. 6 e. m. — H., M. Konungen af Danmark och H. K. H. Arfprinsen komma att här tillbringa morgondagen, men äterresa till Köpenhamn redan om onsdag, då Hans Danska Maj:ts resa till Jutland är bestämd till den 12 dennes. Herrewads: Kloster den 8 Juni. H. M. Konungen af Daomark, jemte H. K. H. Arfprinsen Fredrik Ferdinand, åtföljde af generaladjutanten för armöen, generalmajoren v, Schöller, röarinministern, kommendörkaptenen Steen Bille, Hans Maj:ts adjutant, öfversten von Bälow, resemarskalken, kammarherren Berling, samt H. K. H:s adjutant, öfversten v. Möller, ankommo till Helsingborg på ängfartyget Hekla, i går kl. I e. m. EK. M:ts minister i Köpenhamn, friherre Lagerheim, hade äfven blifvit inbjuden att göra öfverresan i Hans Danska Maj:ts sällskap. Vid hamnen emottogos de höga resande af H. KE. H. Hertigen af Upland, åtföljd af t. f. landshöfdingen v. Troil, kommendanten och stadens myndigheter. Hamnen var uppfylld af åskådare, som med lifliga el I glädjebetygelsör Helsade den höge gästen välkommen. JEfter en i Helsingborg intagen dejeuner skedde afren san bit uti Hans Maj:ts. för detta ändamål härifrån afsände vagnar. Omkring !, mil härifrån emottogs Hans Danska Maj:t af H. K, H. Kronprinsen, med I ldess stab, samt DD. KK. KH. Hertigarne af Öster)-Igöthland och Dalarne, med deras uppvaktning, samt ål eskorterades af Deras Kongl. Kögheter samt ett deja tachement af Kongl. Smälands hassarregemente hit; ankomsten egde rum kl. !7, 7 e. m. H. M. Konungen af Danmark emottogs af H. M. Konungen på borgSloärden och fördes till de för H. M. utsedda rum. U I Kungsvakt och öfrige dess höga rang tillkommande ar I militäriska hedersbetygelser voro anordnade. — Efter middagen, hvarvid FH. M:t uti en skål för sin höga Igranne uttryckte den lifliga fågnad, som dess vänskapliga besök förorsakade H. M:t, utfördes tapto och militärmusik af samilige på lägret förlagda regemenD