Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

22 ER DERE TV ninnet, och man färdas mellan dessa stränler i den fulla tjusningen af förverkligade lrömmar om paradisisk yppighet. Här och der er man under taket af en utspänd rörmatta öken hvirfla upp och tillkännagifva någon af lessa fria (indian?) familjer, som naturen här ned sädan lätthet föder, kläder och hyser. Vid vår ankorast till Guayaquil blefvo vi senast vittnen till en ohygglig scen. Sex af le tagna piraterna skulle nemligen arkebuseras. På-midten af den breda gata, som invid loden utgör stadens skeppsbro, vid en plats ler Ecuadors flagga svajade, med två hvita eh ett mellanliggande blått transversalt fält och 7 stjernor — provinsernas antal — i det blå, voro sex pålar nedslagna i marken. En trupp soldater bildade en sluten halfcirkel och derutanför stod den packade folkmängden. Sidogator, lyktpålar, vagnar, hästar, balkonger, fönster, allt hvimlade af åskådare. Delinqventerna, hvar och en omgifven af tvenne munkar som i sista stunden talade religionens språk till dem, inmarscherade efter hvarandra, klädda i hvita skjortor och röda mössor. De bakbundos vid pålarne, och en bindel sattes för deras ögon; ett deta chement soldater placerades framför dem med gevären på en ains afstånd och man gaf fyr. Hufvudmannen Brione, en reslig och kraftfull gestalt, föll genast med hjernan utslagen på marken; tvenne negrer voro mera seglifvade, och på en behöfde man affyra fem skot! innan lifvet flydde. Liken qvarblefvo sedermera hela dagen vid pålarne, ett afskyvärdt skådespel för mängden, som trängdes orokKring