Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

dem att njuta deraf. Röfrarne hade begärt att före exekutionen få yttra fyra orda till folket; denna begäran afslogs, och man hviskade om, att vissa högt uppsatta personer funno sig för mycket intresserade i hvad som skulle kommit att yttras, för att tillåta detsamma. I allmänhet är det knappast möjligt att göra sig ett begrepp om den anda, som här är rådande i det offentliga. Staten är belastad med härar af embetsmän och militärer. Flera generaler och kommendanter finnas nära nog än soldater, och alla eller åtminstone de fleste äro af sina landsmän ständigt utskällde såsom tjufvar, försnillare, roffare, intriganter och ännu värre om möjligt. I sakernas vacklande tillstånd, med den osäkerhet, som allmänt är rådande, söker hvar och en blott att skrapa åt sig och göra sig gyllene och goda dagar, medan det varar; och alla, från presidenten ned till den lögste magistratspersonen, har blott ett mål: sitt eget bästa. Deraf dessa oupphörliga revolutioner, konstitutionsomkagstningar, partistrider, hat, fiendskap och otrygghet. Makten tillhör den som kan skaffa sig mesta anhanget, och detta åter fås genom öppen och skamlig bestickning, Så utarmas staten, och länder som kunde vara fria och lyekliga, rika och äktiga, äro underkastade uslingars rofgirighet. Se der gagnet af republiken,, har man sagt. Se der den frihet, lycka och belåtenhet som de skänka! Huru mycket bättre och lyckligare voro ej dessa länder under spanska kronan, och vore det ej att önska att dessa tider måtte återkomma ?, Möjligt, men man måste ihåg