Aftonbladet – 28 maj 1852, sida 2

hå — Uti katolikmålet har Svea hofrätt i dag itfärdat utslag, hvari de tilltalade blifvit från italet frikände. Närmare redogörelse för detta utslag skall med det snaraste blifva lemnad. — Öfficiella byster af Louis Napoleon. Man läser i franska tidningar med sista posten fölande annons, åtföljd af en rad träsnitt, föreställande Napoleons bröstbild i alla möjliga formater. Of sd byst af prins-presidenten. (Af m:ll De.övre Deumier,) utförd efter naturen i marmor för prinsens salonger, godkänd och -rekommenderad af hans excellens inrikes-ministern, uppställd i alla ministererna, i Senaten, lagstiftände kåren och statsrådet, i märierna, fredsdomstolarne, tribunalerna, offentliga monumenter, kaserner, salutorg m. m. Bysten finnes i alla franska departementer, ler man förstår värdera der, och säljes i olika formater från 36 fr. till 2 fr. 50,i bästa gips, hvit eller bronserad3. . — Af Finska Litteraturbladet har M 3 för I år i dag kommit oss tillhanda med posten. Döt innehåller först en längre litteraturöfversigt af utgifvaren, omfsittande följande skrifter: 1) Finska läkaresällskapets handlingar Ab. öh. 2) Finsk språklära af E. Euren; antagen. till lärobok i de Finska skolorna. 3) En tysk öfversättning af Runebergs Julqvällen,. 4) Estnische Volkslieder, Urschrift und Uebersetzung v. H. Neuss. 5) Klees Om Nordens eldste Beboerex, hvilken ref. anser vittna om mycken sakkännedom, men innehålla. åtskilliga skenande omdömen,. 6) Adam Homo af Paludan-Mäller; recensionen är lånad ur Nordisk Tidskrifto. 7) Hallams medeltidshistoria,öfvers. af S.J. Callerholm; öfversättningen -berömmessåsom trogen och ledig. 8) En Finsk öfversättning af Franzåns För fattiga och rika; den första skrift. af Franzån, som blifvit öfversatt på Finska språket. Derefter följa: en artikel, undertecknad H, A. R. sÖstersjöprovinsernas historiska litteratur,, som. lemnar en intressant redogörelse för nya skrifter rörande Lifland, Estland och Kurland; Finska vetenskapssocietetens förbandlingar, samt slutligen notiser, hvaribland finnes en utförligare Hekrolog öfver Castren. — I bokhandeln. har utkommit andra delen af grefve M. Björnstjernas anteckningar, skildrande 1809 och. 1810 årens händelser. ve Från Göteborg skrifves, att utvandringarna öfver nämnda stad fortgå i temligen stor skala. Iden sista tiden hafva derifrån ifskeppat sig för Amerika nära 700 personer. — Manvläsersit Öresundsposten: Från låndshöfdingen i Malmöhus län, i förening med chefen för norra Skånska infanteriet, har under den 17 d;s följande ukäs emanerat : Allmän kungörelse. Följande embetsskrifvelsehar hitkommit : Till konungens: befallningshafvande i Malmö! --Bland s-beväringsmanskapet har den ovananallt mera inrotat sig; att till vapenöfningen ä Ljungby hed-medföra matskrin; vid hvilka defleste från exercis lediga timmar tillbringas. Och som detta bruk, i anseende till proviänt-portionens tillräcklighet, är likå öfverflödigt, som det är omilitäriskt och länder till. lägrets vanprydnad, fär jag anhälla att konungens befallningshafvandeville låta komma till beväringsmanskapets kännedom, att under vapenöfningarne innevarande är och framgent; inga sädane effekter få uti lägret eller:exercisplåtsen inrymmas. Kjellstorp den 15 Maj 1852; 1! CA. Rappe. Regements-chef. , ; 0 OH. Krautmeijer.n och som jag fullkomligt gillar hvad chefs-embetet häruti yttrat; sä vardabeväringsskyldige ynglingar från detta län härmed-förbjudne att till lägerplatsen medföra skrin med matvaror. : Malmö landskontor den 17 Maj: 1852: S. Gö von Troil : Eberh. Quensel.s Vi hafva icke på länge mött nägon till. den grad obehagligt ansläende företeelse af den militäriska absolutismea, som detta giterade aktstycke. Det ftförefaller oss till en början. som ett grymt gyckel, då het regementschefen talar om ovanan att ha matskrin och kallar detta bruk för ,öfverflödigt, enär proviantportionerna äro fullt tillräckligas. Det är för oss omöjligt att begripa huru man kan på fullt allvar vilja förbjuda eho det vara må att bestä sig hvad kost som helst och bur mycket som helst, när sädänt sker af egna tillgångar; denna simpla naturliga rättighet medgifves i temligen vidsträckt män sjelfva fången, och vi hafva, hvad särskildt militären angår, icke förut hört detnägonsin ha tagits så noga ens om i krigstid, der det dock gäller ordning och sträng tukt mer än annars, manskapet, när tillfälle sä erbjuder: sig, häller till godo med en till och med mindre lofligt erhällen stekt höna eller befälet med en mera lyckligt än kontant öfverkommen vinkällare. Vi kunna till nöd förstä, att — säframt meningen är att i fredstid genom en afmätt och spartansk kost söka göra manskapet till idel Tolfte-carlar — man kan ha nägot slags skenrättighet att genomföra ett sädant system inom. de värfvade regementerna, der soldaten likson) sält sig för att i vissa fall läta menniskan helt och hället uppgå i knekten; men det skulle högligen förundrå oss om besagda system skalle ens kunna genomföras vid hela den indelta armeen, och ävad vi anse vara rent af icke blött absurdt, men förnärmande för den medborgerliga sjelfständigheten, är att systemet försökes mot den beväringsskyldiga ungdomen. Värnepligten är nägot, som nationen fri villigt ätagit sig; hvarje rask yngling finner denna pligt bäde lätt och arofull, en hån har derföre på intet vis a sågt sig någon enda af sina frioch rättigheter som menniska, för att nägra veckor vara blott och bart en exercismachin efter ryskt mönster. Det må alltså synas den eller den regementscheten hur omilitäriskt och för lägret vanprydande, som helst, att en beväringsyngling har i sitt tält en a! dessa sä onädigt ansedda matskrins — ty vi förmoda att dessa pjeser icke pläga uppställas mellan gevären eller följa med på manövrerna — så nödgas vi för vår del (och vi antaga att få skola i detta fall vara af annan tanka!) förklara detta höga tycke för något, som icke i minsta afseende kan göra anspråk NR ENE MANISKA TOERENESOCRS SETS SONET ERNA SEEN UTEREPATSTNKN AON ae BR RAT råa SE LR AR RR